Hästar in från hagen, täcken av, grimma av, varsågod och ät ditt mellanmålshö.

Den här bilden på ett alldeles otroligt vårfiilishästtäcke från Google får illustrera gårdagens hästdos.

 

Jag var bara chaufför och skjutsade familjens yngre hästtjej till stallet för ett planeringsmöte. Själv var jag halvt stallsklädd, halvt inte. Hade bl.a. glömt handskarna så jag hade bara ett par pyttesmå reservfingervantar på mig. Tänkte putsa utsidan av stallet lite, hö som blåst runt och nu kommit fram i vårsolen, lite skitrester från parkeringen efter föregående dags hästtransporter osv osv.

 

Men så den första jag möter är stallägaren/ridläraren som sätter mig i jobb, frivilligt förstås. Och medan en träning med utomstående tränare pågår inne i manegen så får jag hjälpa hon som har kvällsturen att ta in hästarna, både från ridskolans stall och det privata stallet.

 

Eftersom jag inte kände hästtjejen så bra, så var det första jag sa: Jag har ju en tendens att vara rädd för hästarna... Hon som själv hade egen häst och en hel del erfarenhet i bagaget sade bara helt lugnt: Ja men då kan du ju börja med XX som står i en egen hage. Och sen får du ta MM som också är snäll att hantera. Okej. Jag visste ju att XX var "sjukledig" och alltså hade en hel del energi i kroppen, och att MM har en viss "titt-förmåga" och hade sett hur han kunde spurta runt i hagen med svansen högt uppe i vädret om han var på det humöret, så jag svalde ett par gånger och sa OK.

 

Okej, jag hjälpte till med sju hästar. Täckena av. Och jag märkte hur jobbiga vissa täcken var, eller rättare sagt fastsättningen. En av de större finnhästarna som också var lite extra "bökig" i boxen hade bältesfastsättning framtill, alltså två remmar som satt ordentligt fast i söljor... jag som febrilt famlade efter karbinhakar eller nåt... fick börja pilla med spännena. Nåt my style, men det gick.

 

Efter det hann jag ännu fylla ett antal hösäckar till nästa dag, och föra ut några portioner i hagarna, innan jag fick återgå till chaufförsyrket :).

 

En helt otrolig overklig känsla efteråt. Frisk luft, hästdoft, lite utmaningar, och lite nytt, men massor av häst... Så bra jag mådde inombords på kvällen. Även om kroppen var trött, är inte van att hantera alla de där tunga täckena, och så var det ju förstås spänningen då man inte kände hästarna så bra...

 

Tidigare på dagen hade jag också hunnit en liten runda till grannstallet och fått känna på riktig vinterpäls som börjar få vårfiilis :). Kom nog hem med lite päls här och där :)... Så ska det vara den här tiden på året!