Det är åter porslinsmålningsdags. Varje vårvinter så länge tanterna är tillräckligt många att bilda kurs :). Och så länge vi har nån "lärare" på plats. Fast nån av tanterna sa ett år, då det var lite svårt att få ihop tillräckligt många deltagare, att om vi inte får ha kurs rent officiellt, så ordnar vi egen kurs, för måla ska vi! :)

Porslin har jag ju att välja på. Har ju hittat lite på loppisar och andra ställen, ibland helt tydligt nån som själv sysslat med porslinsmålning men sen inte orkat, kunnat, velat längre. Kvar finns en del vitt porslin av målbar kvalitet. Billigt.

Har hunnit vara med en gång på kursen i vinter. Hade en långsmal, rörformad liten vas som jag hittat på ett loppis. Bavaria stod det, så då borde det vara perfekt för porslinsmålning. Eschenbach är också bra. Eller Selltmann Weiden. Då är det överlag bra kvalitet. Inte för tjockt, inte för tunt.

Tjockare porslin, eller hur man nu säger, kan få små ytfel i den heta brännugnen, om inte den som bränner tänker efter och sänker värmen lite för just de produkterna. Glaseringens kvalitet är också viktig för slutresultatet. Men det har jag inte ännu lärt mig se, om en glasering är bra för målning eller om den riskerar spricka vid bränningen.

Hur som helst, jag har börjat, och borde nu hitta på ett annat porslinsprojekt också så jag har två parallellt.

Det blev kexrutor på vasen, med svarta tunna streck. Lite sick-sack. Vissa rutor råkade få tjockare "ram" så jag gjorde lite mer utkrusad ram på dem, med prickar och bågar. Kursdragaren sa, ja nu har du kex både från rätsidan och avigan. Det tänkte jag mig aldrig. Men så blev det. Och nu vet jag inte alls hur jag ska fortsätta. Bara jag lyckas blanda färg och får sitta med penseln i handen och testa, så har målet nåtts, terapi. Vasen kan ju användas som vas oberoende färg och mönster :).