Gamla handarbeten. Ett är halvfärdigt, det lila-rosa. En bastväska (virkad tillsammans med bomullstråd som förstärkning) saknar ännu foder och handtag. Det ljusgråa underst blev en varm liten trekantssjal som jag använt många kalla vinterdagar som extravärme under jackan, väldigt bra, trots att det är stickigt mot huden, men mellan tröja och jacka är det perfekt, smidigt, inte klumpigt. Till sist det jeansblåa. Blev en "magtröje-väst" inte riktigt som jag tänkt mig, men har nog använts ändå. Ingen favorit, men...

Nu har jag trasmatteväskan också nästan klar. Ett foder behövs, och ett sorts lock. Sen är det bara att vänta på plusgrader :). Vänta nu, det är ju plusgrader... men väskan är hur som helst somrig så den får vänta tills våren.

Idag började jag fundera med virknålar, grangrönt garn, julrött garn och ett foto av vårt hus. Fåse om jag får fixat ett julkort av det? Som jag tänkte fota och beställa julkort modell vykort av...

Det jag egentligen tänkte skriva är: jag trivs med att få pyssla och handarbeta, hittills under sjukledigheten har det gått bra. Men nu börjar jag ana att "folk" tycker jag borde börja röra på mig mer, ta mig ut mer, göra mer nytta... Och då är det inte roligt längre. Inte så att jag inte skulle vilja göra nytta, men jag vet inte om det är så klokt ännu att göra nåt på allvar. För om jag glömmer bort min fraktur i ivern att göra rätt för mig så kan det hända att jag tar ett för snabbt steg åt något håll och då vet jag inte om jag hålls på benen... Och om det eventuellt kan förlänga läkningstiden att bråka för tidigt... Och inte heller hjälper google mycket... Förutom att jag läste idag att man ska känna sig rätt stark i benen och röra sig rätt obehindrat innan man börjar köra bil efter en dylik fraktur... Så jag väntar nån dag till?