Sociala medier... är egentligen rätt så osociala i verkligheten... åtminstone om man jämför med... verkligheten.

 

Jag menar, vad är att "surfa på nätet och olika forum" i jämförelse med att sitta och prata över en kaffekopp eller en sticksöm?

 

Har tänkt på det nu under sjukledigheten när jag haft "all tid i världen" att sitta vid skärmen och sen märkt att man känner sig ofta tom när man släcker skärmen, har inte fått ut nåt av surfandet.

 

Men när en syster var på överraskningsbesök/kaffe en kvällsstund så var "eftersmaken" nåt positivt som håller i sig flera dagar och överraskar en då och då när man minns det. Som när en god vän ringer, även om samtalet bara skulle vara nån minut, så kan det samtalet innehålla mycket mer och hålla i sig mycket längre än flera timmar på nätet oberoende hur positiva sidor man surfar runt på...

 

Jag har märkt att till och med ett handarbete kan göra en mer tillfreds än datorns alla möjligheter. Då har jag förstås inte testat skype och såna mer direkta kontakter.

Nåja, det här är säkert en självklarhet, men nåt ska jag filosofera över :)!