Katt på gammal ved-mjöl-hölåda...
... eller i nutid kunde den vara en låda för förvaring av trädgårdsmöblernas sittdynor.
Men det är det inte.

Jo, katt-pojke är det.
Och gammal låda är det också.
Innehållet har kanske varit mjöl till kor.

Katterna gillar att sitta på den.
För det ger lite bättre utsikt.
Och så är den varm.

Eller kanske också sval, vilket är det mest eftersökta nu, när temperaturen ute är mellan 25 och 30 på plus.

Igår inföll sommarens varmaste dag, kanske, och härligaste kvällen för cykeltur.
Det var planerat ca åtta kilometer.
Men två timmar senare stod vi hemma med 35 km på mätaren!! :)
Tur att vi tog åtminstone en vattenflaska med...

En gång per sommar behöver man göra såna där turer.
Så man känner det är sommar :).

Hö eller halm?

Jag hade tänkt mig hölador förstås.
Men jag trampade i klaveret när jag målade skålen med "hölador" mitt bland "porslinskurstanterna" som alla sedan ungdomstiden varit vana med jordbruksarbete från morgon till kväll och lite på sommarnätter också och bestämt påpekade att det nog var halm det där, för hö är inte så gult... :).

Så jag fick låta dem bestämma och så var det halmlador... låter inte lika bra, men låt gå, alltid går det att ha några mariannekarameller i skålen, eller kanske de där fantastiskt goda minimarshmallowsen som man så gärna äter alltför många av... Och nej, det här inlägget är inte heller sponsrat av någon godistillverkare :)! Det går lika bra med sockerbitar till kaffet... eller nötter... Har ni blivit snål på nåt nu? Förlåt så mycket, drick ett glas juice eller nåt annat hälsosamt, eller ät en plommontomat, en annan av sommarens fröjder... inte ur egen trädgård då, men butiken har en hel del fint utbud...

Verkar mina inlägg råddiga så skulle ni bara veta hur mitt huvud ser ut :)!

Jag har inte skrivit på länge så nu är det lite rörigt i utflödet tills saker och ting hittar sin rätta fil att köra på...

Ha det gott!

... och nu undrar ni kanske om jag gör reklam... det är ju aktuellt med debatter om hur man får göra reklam i bloggar och så... men det man tycker om får man väl berätta om... helt utan att få något i gengäld så att säga... delad glädje, att läsa intressanta böcker, kan väl ge dubbel glädje... eller hur man ska säga... jag är lite förtjust i de här små böckerna :)!

 

Gräshoppan Grels är en lite charmig typ... och lite häftiga äventyr ryms med, lite kärlek och ja, det är bara så trevligt att läsa, att fantisera om hur det gick till när vindarna blåste rätt väg så att en del småkryp kom sig på resa... :)... ja, nu är det en tid sen jag läste den boken, men jag minns jag stannade upp ett tag mitt i och funderade, kan det ha gått till så i verkligheten? :)

 

Småkryp alltså. Barn i en viss ålder är ofta fascinerade av småkryp. De kan helt lugnt ta upp en myra i handen, låta den vandra omkring... (helt utan den rädsla jag har som minne från liten när jag under höbärgningstiden fick en flygpissmyra (vad heter de egentligen?) som kröp sig in i min armhåla och bet mig där och det sved något helt fruktansvärt, i den svettiga höbärgningsvärmen... mamma trodde någon hade spetsat mig på en högaffel i misstag, vi var många och ibland blev det trångt kring det torra höet...). Nåja, barn alltså, de kan också plocka upp en "hu, så hemsk" spindel och låta den rusa omkring på handen och skratta förtjust över de långa spretiga benen...

 

I de här böckerna av Ursula Vuorenlinna (ovan bilden igen från Adlibris.com där jag hittat fler av hennes böcker och där det är lätt att beställa ifall inte ens "egen" bokhandlare har tagit hem boken man vill ha...) förekommer flera olika småkryp, inte bara myror och gräshoppor och spindlar...

 

Någon av hennes böcker har dessutom illustrerats av dagisbarn, lite kul grej det också.

 

Va? Vad det har med mitthobbyrum att göra? Jo, läsa böcker kan vara väldigt bra i hobbyrummet, inspirerande, roligt, sorgligt, lärande, underhållande... Men det är kanske själva skrivandet som ännu mer passar i mitthobbyrum. Det finns ett antal påbörjade historier i små häften... och ännu fler påbörjade historier i mitt huvud...

 

Nåja, nu ska här göras nåt annat... kanske dra upp en brännässla i en blomrabatt eller hitta en pensé ute i gräsmattan och rädda den till nåt säkrare ställe där jag kan få se vilken färg den är... :)... Ha en god fortsättning på dan, kvällen, natten eller morgonen... vilken tid ni nu råkar titta in här :)!

 

Och så var det ju de här tvåspråkiga böckerna, man kan läsa på finska eller svenska, hur som helst! :)

Blir det mycket äpplen? ... kan man fråga sig när man ser den här bilden.
Dags att göra rum i frysen alltså?
Men nä, det behöver inte alls stämma. En hel del av de små små äppelkarten har nog trillat ner redan innan de var mer än en centimeter i diameter. Men visst finns det en hel del kvar på trädet.

Sen kan det ju komma en massa småkryp som förstör skörden förstås.
Och det vet man inget om än.



(bilden från adlibris.com)

På tal om småkryp så har jag just läst en sprillans ny tvåspråkig bok om myror på flykt. Den riktar sig nog till barn, men innehåller så många trevliga poänger och finurliga praktiska lösningar som också vuxna kan ha roligt åt. Innehållet är egentligen allvarligt, översvämningar tvingar myrorna att fly hemifrån. Med allt vad strul det kan medföra. Och vissa får ta emot och hjälpa en del av flyktingarna i sitt eget hem, i sin egen skog... så aktuellt, och ändå vet jag inte om den verkliga flyktingkatastrofen fanns med i baktankarna när författarinnan Ursula Vuorenlinna skrev boken.

Det som är speciellt med den här boken, och de andra småkrypsböcker Ursula Vuorenlinna skrivit, är att man kan välja språk, bara att vända på boken! Svenska eller finska?
Och så bilderna sen! Så enkla och enfärgade, men så otroligt fina! Tittar man lite närmare så ser man en liten prick nånstans i ett myransikte som gör att just den myran blir så personlig! Victor Bäck har verkligen lyckats med sina illustrationer! Man hade önskat sig fler, just för att de är så speciella.

Samma författare har också skrivit om gräshoppan Grels, och den här nyaste boken har ett par föregångare där man får läsa om hur det hände sig att den ena Myran flyttade ut ur sin stack och bodde själv, och hur en annan Myra råkade ut för en olycka och blev rullstolsbunden... Fascinerande historier... på vilket språk man vill :)!

Trolsk stämning i skogen efter varmt sommarregn.
Ska man månne få plocka blåbär här om ett par månader?
Myggen gillar mig så starkt så jag vågade mig inte in i skogen och kolla om det fanns blåbärskart...

Man får verkligen försöka ta tillvara de små korta stunderna med fint väder och vacker natur.
Tog en kort promenad på ett par kilometer en kväll. Inget att skryta med. Ingen stor motionsdos, även om jag faktiskt tog lite skänkelvikning både till höger och vänster för att testa hur mjuk jag är i kroppen...

Skänkelvikning? Ja, när man inte springer rakt fram med näsan i färdriktningen, utan man vänder sig t.ex. inåt vägen och springer i sidled så att... äsch, vad svårt att beskriva... om jag skulle rita en bild...

 

... ja alltså det blev väl inte så värst mycket tydligare, men nu har ni nåt att fundera på :). Ni ser väl vartåt stortårna pekar :).

 

Viktigt här är ju att göra skänkelvikningen andra vägen också, dvs. att man då ställer sig med näsan utåt diket också. Och så en sak till: när man börjar så måste åtminstone jag tänka till lite så jag inte snubblar i mina egna fötter... :), men när man fått upp farten går det liksom av sig själv, och så får man ta armarna med i svängandet så de också får lite motion.

 



Snöflinga och stjärnöga...
... passar väldigt bra ihop, speciellt när snöflingorna är ljusblåa och stjärnöga så här vackert olikfärgade... snöflingorna fanns också i en ljusrosa-orange färg, syns lite till höger...

Så när jag tröttnar på kokande och diskande och annat -ande, så kan jag öppna köksfönstret och snegla på de här uppifrån. De finns i en liten "balkonglåda" utanför fönstret. Är man ute och vill kolla in färgerna så lyckas det inte lika bra eftersom alla blommorna vänder sig uppåt. Så egentligen är de väl felplacerade med tanke på att de ska pryda huset utifrån...
Sak samma.

Aklejorna har nästan fått vara ifred för ohyran i år. Vissa år har de ju helt blivit uppätna och alla knoppar skrumpnat bort. Men i år blommar de rätt fint. Endast ett par special-exemplar har tagit stryk och orkar inte slå ut mera, är jag rädd. Jag trodde inte att det var nån panik så jag sprejade inte så mycket tallsåpa på dem. Borde ha gjort det i alla fall...

Det var trädgårdsrapporten för idag :).
När det nu regnar så fint.

Midsommarnattens alla ingredienser.
Vacker solnedgång, blomster, trolsk dimma...
Bäddat för en liten promenad runt huset, ner mot skogsbrynet, ut mot vägen.
Räkna mygg, lyssna på fåglar, kolla in vattendropparna som glimmar överallt efter det lilla regnet som fräschade upp luften för en stund sen...

Mitthobbyrum har inte så mycket tid för sticksöm och brodyr... när naturen lockar... men handarbetena väntar nog tills nästa mulna och trista dag, då får de komma fram igen...

 

Vad är det för blomma?
Den dök upp ifjol i en burk som blev kvar i trädgården över vintern, tror jag, och sen gömdes/glömdes när gräset växte bredvid mina nävor som var rätt yviga då.
Men så började den blomma och jag blev fundersam.

Den ser ut som en ringblomma, nä större, som en stor rudbeckia, men nä, den har halvt lurviga blad, inte är det ju heller lammöron...

Har nån något förslag?

Nu är den borta, det kommer inte upp nåt i den krukan mer, tror jag.
Kanske en sommarblomma.
Nån okänd sort.
Exklusiv, exotisk.
Eller bara nåt vanligt.

Den gladde mig hursomhelst ifjol.
Fick mig att fundera varje gång jag gick förbi.
Och samtidigt glömde jag mina "bekymmer" för ett par sekunder.
Tack vara en okänd skönhet.

Fåse vilka upptäckter man gör i sommar? Som får en att fundera, glömma de vanliga bekymren för ett par sekunder...

Paulian igen :).
Återkommer en gång per år med bild på den.
Gillar den så!
Och hur död var den inte i februari-mars! Och jag har inte gjort nåt... vad jag vet...
Nu blommar den så otroligt mycket att jag är rädd att det är ett farväl.
Vet inte varför jag tänker så.
Vet inte heller hur jag ska göra för att den ska återkomma nästa år.
Sköter jag den för mycket, försöker för ivrigt, så är jag säker på att den säger godnatt.
Blåvitt är alltid blåvitt :).

Som sommarhimlen.
Inte idag då, men...

Har just fått tillbaka elen efter den stormiga och regniga natten som bröt strömmen, och den on-off morgon med blinkande lampor som fick mig att äta morgonmålet kallt, ingen annan möjlighet, men när jag sen mitt i allt hörde kylskåpet starta, satte jag igång kaffekokaren för att eventuellt få lite koffein, och hann just bli klar med kaffet innan strömmen bröts igen...

That´s life on the country...

Sommaren kom. Och en av de första att blomma där ute är den här som jag fotade för några år sen.
Nu när jag ser den här bilden märker jag att den var kraftigare förr.
Inga blommor har mått särskilt bra den här vintern.
Många har försvunnit.
Flera tomma fläckar finns i rabatterna här och där.
På vissa fläckar har jag förhoppningar om att det nog ska dyka upp lite liv i alla fall.
Men det finns verkligen rum för fler blommor nu.
Dags att ta en tur till något kvällstorg i nejden och kolla in om man kan få tag på nån trevlig planta för nån liten summa.
Så gjorde jag ju i fjolhöstas också. Och de har överlevt i alla fall.
Det är sen en annan sak om de mår bra. Nu minns jag inte ens vad de hette... måste kolla bakåt i bloggen... :).

Det där med frosten som drar över gårdsplanen märktes tydligt för ett par nätter sen.
Jag visste ju att det närmade sig noll grader men brydde mig inte om att täcka över något.
Visste inte vad som mest behövde hjälp.
Idag såg jag en mörkrosalila astilbe som hade stuckit upp tre skott ur marken.
Ett litet blad var orört av frosten, de andra var bruna, blir troligen till ingenting.
Det var bara tio centimeters avstånd mellan frost och inte frost.
Knepigt då att veta var man ska plantera vad...

Men man får se det som en utmaning, antar jag.
Det också.
Liksom mycket annat här i livet.

Mossa i gräsmattan? är ett rätt vanligt uttryck i reklam från handelsträdgårdar på våren. Och så säljer de något bra att strö ut på gräsmattan för att slippa mossan.
Sånt har jag aldrig testat. Säkert bra det också.

Nu var det bara så att jag fick ett infall för några veckor sedan, när jag råkade se en av husets gamla rejäla lövkrattor, en sån med långa "järntrådspinnar", som jag inte vet om det går att få tag på mera. Hittade ingen bild på google heller som skulle likna...

Så gick jag omkring på gräsmattan och räfsade opp mossan, som faktiskt verkade växa så där "klumpvist" som hoparna på bilden. Det blev flera varv med skottkärran innan jag fick bort alla hoparna. Och då var jag inte ens vidare noggrann.

Sen dess har värmen varit på besök, och nu kom regnet, så nu är det gräsmatta och grönt. Jag vet ju inte om det ser bättre ut nu än det skulle ha gjort om jag inte räfsat. Mossa finns kvar förstås. Den får man ju inte bort helt och hållet även om man skulle försöka.

Poängen med räfsandet var mest att få vara ute i vårluften, få lite motion, och som bonus eventuellt göra nån nytta även om det inte skulle märkas.

Poängen med det här inlägget är väl: ta till vara nyttomotionen om det bara är möjligt.
Igår var inte humöret det bästa. Inte vädret heller. Men ett par gånger tog jag på mig regntåliga kläder, tog en runda, drog opp fem maskrosrosetter (de allra största) i gräsmattan, ett par små i blomrabatten, och så var det också några frodiga hundflokor längs häcken som jag ville få bort.

Och om man inte har tillgång till trädgård för nyttomotionen?
Vicka på vristerna hundra gånger där du sitter. Sträck på armarna några gånger. Spreta med fingrarna så alla fingrar får stretchning. Sänk axlarna...

... och nu är det som om jag hör någon säga: sluta predika! :)
Så jag gör väl det och hoppas att ni får en bra dag, så bra som möjligt!

 

Ormöga eller kevätkaihonkukka, som den så väldigt mycket vackrare heter på finska.
Översatt nåt i stil med "längtar så otroligt mycket efter våren"... :).
Det är alltså den lilla blåa blomman i förgrunden.

Den andra blomman är ju en rosenrot som förunderligt nog klarat de froststråk som drar genom vår trädgård.
I vår tycker jag att alltför mycket i blomväg har frusit bort på grund av den besynnerliga vintern, och på grund av mitt slarv att inte täcka över vissa ställen som jag brukar...
Så nu tar jag till vara det som kommer upp.

Ormögat sprider sig ut i gräsmattan sådär försiktigt, som en liten blå blomma kan smyga... Så innan första gräsklippningsronden försöker jag plocka upp några plantor, även av andra blommor som spridit sig, och sätter i burkar att "ta sig" tills jag vet var jag vill placera dem.

Stenpartiet, som så många år varit en glädje när jag kikar ut genom köksfönstret medan jag rotar i kylskåpet, har nog fått sig en rejäl törn i vinter, vet inte vad som överlevt, det är ju dessutom så grunt, ovanpå gräsmattan, kanske alldeles för lite jord, så de växter som funnits där har inte haft mycket att gömma sig i undan vinterns fasor... Fåse vad det blir av det. Jag glömde ju också helt täcka det, brukar ju placera ut grankvistar lite här och där, men... Så är det nu, fåse hur det ser ut i sommar sen.

Märker att även om mina gröna fingrar har blivit gamla, ids/orkar inte ställa till, pyssla med trädgården, som förr, så har nog inte grönskan helt gått ur dem :), lite som med envisa gräsfläckar på jeansbyxorna :)!

Mingporslin :)
... eller inte...
Betalade just räkningen för porslinsmålningskursen som avslutades för ett par veckor sedan.
Det här var ett av kursresultaten.
Jag har ju en förkärlek för delftblå som färgen heter.
Och så blir det typ mingporslin när det är klart :).
Syns det månne att jag gillar att virka också... :).
Nu syns ju inte fastmaskebågarna och inte heller de tredubbla stolparna men... roligt hade jag :).
Så kanske det var värt räkningen på kursen...
Dessutom var det trevlig social samvaro, gott kaffe varje gång, och många hälsosamma skrattutbrott på grund av vitsar, dråpliga situationer och humorkryddat prat i största allmänhet.
Tant-träff i byn. :D!

Hökögon... tack för det! :)
Via en bekants länk på facebook kom jag till ett test som många tydligen inte hade klarat, enligt reklamtexten... antagligen ett sätt att locka till att testa själv...

Det var olika bilder och synvillor med färglek och formlek som skulle testa hur skarp blick man har. Vissa saker var verkligen kluriga, andra var klassiska, som man visste om från tidigare. Jag trodde nog inte att jag svarade rätt på allt, men...

... som bilden visar, klarade jag hela testet, med ett öga! :)
Nåja, jag vet inte hur jag ska tolka resultatet, eller hur allvarligt jag ska ta det, men en liten trevlig tröst i alla fall för mig, med mina suddiga ögon och mitt förvrängda enögeperspektiv :)!

 

Öppnade fönstret uppe i sovrummet halv tolv i går kväll. Finns knappt något bättre än den friska vårluften en sen kväll den här tiden på året när det varit lite varmare på dagen (ca +15) och vårfåglarna och vårdofterna vaknat till ordentligt.

 

Det var ju sent, och det var rätt tyst, väntade mig en koltrast eller två nånstans i skogsbrynet. Men så hörde jag nåt annat. Tänkte först att någon fortfarande höll på att ställa om nåt jordbruksredskap lite längre bort vid de större gårdarna.

Sen var det plötsligt väldigt tydligt, tofsviporna, så här sent, och så här ljudligt!?
Men de hade tydligen väldigt bråttom och hade inte hunnit med allt på dan, det blev ju så plötsligt varmare nu efter minusnätter... så nu var de på gång, mitt i natten :).

Ett annat ljud fångade också min uppmärksamhet, ett mycket dovare gnissel än tofsvipans. Hade det varit 9-tiden på kvällen hade jag helt klart gissat på enkelbeckasinen (bild, från google) men det här ljudet var mycket otydligare och bara korta ljud.

Efter att ha googlat lite så gissar jag just på enkelbeckasinen, eller på morkullan, som ju också har liknande "onaturliga" ljud. Båda har ju revir här i närheten, nära den åker och skog som fönstret vette mot. Men har aldrig hört ljuden så sent på kvällen. Morkullan kan man ju sen senare nästan ställa klockan efter :)! Aha, klockan är nio, morkullan tar sin runda! Mycket behagligare ljud än när Flybe eller Nextjet kör förbi på sin runda :D!