Paulian igen :).
Återkommer en gång per år med bild på den.
Gillar den så!
Och hur död var den inte i februari-mars! Och jag har inte gjort nåt... vad jag vet...
Nu blommar den så otroligt mycket att jag är rädd att det är ett farväl.
Vet inte varför jag tänker så.
Vet inte heller hur jag ska göra för att den ska återkomma nästa år.
Sköter jag den för mycket, försöker för ivrigt, så är jag säker på att den säger godnatt.
Blåvitt är alltid blåvitt :).

Som sommarhimlen.
Inte idag då, men...

Har just fått tillbaka elen efter den stormiga och regniga natten som bröt strömmen, och den on-off morgon med blinkande lampor som fick mig att äta morgonmålet kallt, ingen annan möjlighet, men när jag sen mitt i allt hörde kylskåpet starta, satte jag igång kaffekokaren för att eventuellt få lite koffein, och hann just bli klar med kaffet innan strömmen bröts igen...

That´s life on the country...

Sommaren kom. Och en av de första att blomma där ute är den här som jag fotade för några år sen.
Nu när jag ser den här bilden märker jag att den var kraftigare förr.
Inga blommor har mått särskilt bra den här vintern.
Många har försvunnit.
Flera tomma fläckar finns i rabatterna här och där.
På vissa fläckar har jag förhoppningar om att det nog ska dyka upp lite liv i alla fall.
Men det finns verkligen rum för fler blommor nu.
Dags att ta en tur till något kvällstorg i nejden och kolla in om man kan få tag på nån trevlig planta för nån liten summa.
Så gjorde jag ju i fjolhöstas också. Och de har överlevt i alla fall.
Det är sen en annan sak om de mår bra. Nu minns jag inte ens vad de hette... måste kolla bakåt i bloggen... :).

Det där med frosten som drar över gårdsplanen märktes tydligt för ett par nätter sen.
Jag visste ju att det närmade sig noll grader men brydde mig inte om att täcka över något.
Visste inte vad som mest behövde hjälp.
Idag såg jag en mörkrosalila astilbe som hade stuckit upp tre skott ur marken.
Ett litet blad var orört av frosten, de andra var bruna, blir troligen till ingenting.
Det var bara tio centimeters avstånd mellan frost och inte frost.
Knepigt då att veta var man ska plantera vad...

Men man får se det som en utmaning, antar jag.
Det också.
Liksom mycket annat här i livet.

Mossa i gräsmattan? är ett rätt vanligt uttryck i reklam från handelsträdgårdar på våren. Och så säljer de något bra att strö ut på gräsmattan för att slippa mossan.
Sånt har jag aldrig testat. Säkert bra det också.

Nu var det bara så att jag fick ett infall för några veckor sedan, när jag råkade se en av husets gamla rejäla lövkrattor, en sån med långa "järntrådspinnar", som jag inte vet om det går att få tag på mera. Hittade ingen bild på google heller som skulle likna...

Så gick jag omkring på gräsmattan och räfsade opp mossan, som faktiskt verkade växa så där "klumpvist" som hoparna på bilden. Det blev flera varv med skottkärran innan jag fick bort alla hoparna. Och då var jag inte ens vidare noggrann.

Sen dess har värmen varit på besök, och nu kom regnet, så nu är det gräsmatta och grönt. Jag vet ju inte om det ser bättre ut nu än det skulle ha gjort om jag inte räfsat. Mossa finns kvar förstås. Den får man ju inte bort helt och hållet även om man skulle försöka.

Poängen med räfsandet var mest att få vara ute i vårluften, få lite motion, och som bonus eventuellt göra nån nytta även om det inte skulle märkas.

Poängen med det här inlägget är väl: ta till vara nyttomotionen om det bara är möjligt.
Igår var inte humöret det bästa. Inte vädret heller. Men ett par gånger tog jag på mig regntåliga kläder, tog en runda, drog opp fem maskrosrosetter (de allra största) i gräsmattan, ett par små i blomrabatten, och så var det också några frodiga hundflokor längs häcken som jag ville få bort.

Och om man inte har tillgång till trädgård för nyttomotionen?
Vicka på vristerna hundra gånger där du sitter. Sträck på armarna några gånger. Spreta med fingrarna så alla fingrar får stretchning. Sänk axlarna...

... och nu är det som om jag hör någon säga: sluta predika! :)
Så jag gör väl det och hoppas att ni får en bra dag, så bra som möjligt!

 

Ormöga eller kevätkaihonkukka, som den så väldigt mycket vackrare heter på finska.
Översatt nåt i stil med "längtar så otroligt mycket efter våren"... :).
Det är alltså den lilla blåa blomman i förgrunden.

Den andra blomman är ju en rosenrot som förunderligt nog klarat de froststråk som drar genom vår trädgård.
I vår tycker jag att alltför mycket i blomväg har frusit bort på grund av den besynnerliga vintern, och på grund av mitt slarv att inte täcka över vissa ställen som jag brukar...
Så nu tar jag till vara det som kommer upp.

Ormögat sprider sig ut i gräsmattan sådär försiktigt, som en liten blå blomma kan smyga... Så innan första gräsklippningsronden försöker jag plocka upp några plantor, även av andra blommor som spridit sig, och sätter i burkar att "ta sig" tills jag vet var jag vill placera dem.

Stenpartiet, som så många år varit en glädje när jag kikar ut genom köksfönstret medan jag rotar i kylskåpet, har nog fått sig en rejäl törn i vinter, vet inte vad som överlevt, det är ju dessutom så grunt, ovanpå gräsmattan, kanske alldeles för lite jord, så de växter som funnits där har inte haft mycket att gömma sig i undan vinterns fasor... Fåse vad det blir av det. Jag glömde ju också helt täcka det, brukar ju placera ut grankvistar lite här och där, men... Så är det nu, fåse hur det ser ut i sommar sen.

Märker att även om mina gröna fingrar har blivit gamla, ids/orkar inte ställa till, pyssla med trädgården, som förr, så har nog inte grönskan helt gått ur dem :), lite som med envisa gräsfläckar på jeansbyxorna :)!

Mingporslin :)
... eller inte...
Betalade just räkningen för porslinsmålningskursen som avslutades för ett par veckor sedan.
Det här var ett av kursresultaten.
Jag har ju en förkärlek för delftblå som färgen heter.
Och så blir det typ mingporslin när det är klart :).
Syns det månne att jag gillar att virka också... :).
Nu syns ju inte fastmaskebågarna och inte heller de tredubbla stolparna men... roligt hade jag :).
Så kanske det var värt räkningen på kursen...
Dessutom var det trevlig social samvaro, gott kaffe varje gång, och många hälsosamma skrattutbrott på grund av vitsar, dråpliga situationer och humorkryddat prat i största allmänhet.
Tant-träff i byn. :D!

Hökögon... tack för det! :)
Via en bekants länk på facebook kom jag till ett test som många tydligen inte hade klarat, enligt reklamtexten... antagligen ett sätt att locka till att testa själv...

Det var olika bilder och synvillor med färglek och formlek som skulle testa hur skarp blick man har. Vissa saker var verkligen kluriga, andra var klassiska, som man visste om från tidigare. Jag trodde nog inte att jag svarade rätt på allt, men...

... som bilden visar, klarade jag hela testet, med ett öga! :)
Nåja, jag vet inte hur jag ska tolka resultatet, eller hur allvarligt jag ska ta det, men en liten trevlig tröst i alla fall för mig, med mina suddiga ögon och mitt förvrängda enögeperspektiv :)!

 

Öppnade fönstret uppe i sovrummet halv tolv i går kväll. Finns knappt något bättre än den friska vårluften en sen kväll den här tiden på året när det varit lite varmare på dagen (ca +15) och vårfåglarna och vårdofterna vaknat till ordentligt.

 

Det var ju sent, och det var rätt tyst, väntade mig en koltrast eller två nånstans i skogsbrynet. Men så hörde jag nåt annat. Tänkte först att någon fortfarande höll på att ställa om nåt jordbruksredskap lite längre bort vid de större gårdarna.

Sen var det plötsligt väldigt tydligt, tofsviporna, så här sent, och så här ljudligt!?
Men de hade tydligen väldigt bråttom och hade inte hunnit med allt på dan, det blev ju så plötsligt varmare nu efter minusnätter... så nu var de på gång, mitt i natten :).

Ett annat ljud fångade också min uppmärksamhet, ett mycket dovare gnissel än tofsvipans. Hade det varit 9-tiden på kvällen hade jag helt klart gissat på enkelbeckasinen (bild, från google) men det här ljudet var mycket otydligare och bara korta ljud.

Efter att ha googlat lite så gissar jag just på enkelbeckasinen, eller på morkullan, som ju också har liknande "onaturliga" ljud. Båda har ju revir här i närheten, nära den åker och skog som fönstret vette mot. Men har aldrig hört ljuden så sent på kvällen. Morkullan kan man ju sen senare nästan ställa klockan efter :)! Aha, klockan är nio, morkullan tar sin runda! Mycket behagligare ljud än när Flybe eller Nextjet kör förbi på sin runda :D!

 

Valborgsmässoafton i morgon, dags att putsa upp sig lite extra noga... eller?
För katter med extra stora tassar är det extra viktigt att putsa sig när man kommit in och hunnit få i sig lite mat.
Bonus är förstås om det finns en ledig plats i solen, på stolen...
Sen är det eventuellt lite störande att nån sitter bredvid och fotograferar med sin gammalmodiga telefon och pratar och sjåpar sig. Man blir ju nästan lite generad...

Jag tog just en skön tur till grannens stall i kvällssolen. Fåglarna kvittrade och vinterpälsen flög omkring när jag drog några tag med piggborsten på hästarna som ställde sig i kö... :).

Och eftersom jag fick en hel del av pälsen på mig så fick jag verkligen se till att putsa mig extra noga innan jag kom in.

Jag visste ju att det var lättare att putsa bort päls om man tar med fuktigt på kläderna. Men var skulle jag hitta det? Det fanns ju inga vattenpölar med rent vatten. Men så märkte jag att jag kan dra nytta av mossan i gräsmattan. På vissa ställen har mossan spridit sig alldeles otroligt, så där var det bara att stuva in fingrarna och få handen full med fuktig, fluffig mossa. Perfekt att "borsta" bort pälstussarna med, de satt ju rätt envist fast på byxorna tack vare statisk elektricitet. Men mossan fungerade som en tvättsvamp! :)

Nu blev det här inget stort och världsomvändande inlägg, men jag njöt av utevarandet och hästarna och solen och fåglarnas vårkvitter! Det är väl alltid lika fantastiskt när vintern vänder till vår!

Liten bäbis... eller stor...uppochner... som han brukar ligga när han sover riktigt skönt.

Sen rycker det då och då i tassarna när han drömmer, eller när tassarna minns de våldsamma språngmarscherna senaste natt, efter möss, efter nån kattflicka, eller undan nån fiende.

Ingen stress där. I sömnen. Djupsömnen. Som vi alla behöver för att återhämta oss från dagens vedermödor.

Läste jag om på fb idag. Nån svensk forskare hade kommit fram till nåt resultat angående risk för att drabbas av utbrändhet eller inte. En halvtimme om dagen ska man... inte göra nånting alls. Inte läsa, inte surfa, inte titta på tv-serier, inget som kräver att hjärnan arbetar. Bara vara. Som Bäbis.

Men Bäbis vilar nog mer än en halvtimme. Så han är väl extremt frisk då.
Förutom att han, liksom sin mor, genomskådat knepet med att gömma maskmedel i en skvätt fil. Det knepet går tydligen inte mera. Måste väl hitta på nåt annat då, som för mor-katten.

På tal om maskmedel så har den Stora gråa nog lärt sig att medicin är bra att ta ibland, även om det är lite jobbigt. Han har haft problem med magen ett par gånger och vet när det är aktuellt med medicin. Så han verkar förstå det där med maskmedel i fil också. Han luktade, grinade lite, men sen åt han upp allting. Duktig kille! :)

Och vad har det här i Mitthobbyrum att göra?
Djur är definitivt hobby :).

Liksom kvällens absoluta höjdpunkt: For till grannens stall, kavlade upp byxbenen, stegade in i gyttjebadet i vår-hagen med en piggborste i högsta hugg. Pratade med de fyra hästarna som just avslutat sin kvällsmåltid. Och gick från häst till häst och drog bort lite vinterpäls. De hälsade lite nyfiket på mig, jag har inte träffat dem så ofta, men förstod rätt snart vad jag menade, och ställde sig så där lagom så jag fick dra några rejäla tag med borsten där det kliade som mest.
Sötnosar!

Det som också har med Mitthobbyrum att göra - träning är väl också en hobby! - när jag borstade hästarna i den våta hagen så fick jag stå och trampa i jämn takt för att inte fastna med stövlarna för djupt. När man står i samma hage som fyra hästar ska men definitivt vara beredd att flytta på sig rätt snabbt om någon av dem får för sig att börja gnabbas om ryktningen eller nåt annat. Då passar det inte att sitta fast i smeten... :).

Ett skepp kommer lastat med rosentry.
Har ingen aning om när det är den bästa tiden att kapa buskar, men jag gjorde det i alla fall.
Innan bladknopparna hinner börja slå ut. Det syntes inte mycket liv i dem än.
Lämnade kvar bara några grenar på de tre buskarna, så risken finns att de inte blommar så vackert i år. Men den smällen får man ta. Hoppas på fin blomning nästa år då!
De brukar lysa så vackert rosa och vitt i kvällssolens motljus, när man står i köksfönstret och breder kvällsmackorna :).
Det som finns i skottkärran på bilden är alltså grenarna.
De mer robusta stambitarna har jag kvar på gräsmattan.
Till katternas glädje.
Förstår inte varför katterna gillar buskarna så väldigt?
Alla byns katter tar en sväng via rosentryn om de kommer hitåt.
Våra egna katter biter och klöser i stammarna och rullar sig där.

Men, jag undrar, kan man göra nåt av rosentryträ? Torka försiktigt och göra... träbitar :) att göra nåt av?

En trädgårdsrond varje morgon ger en bra start på dagen...
Eller jag vet inte... det bara blev att jag skrev så... men...

Vad jag menar är: Nu är det den tiden på året då minst en trädgårdsrond om dagen ger lite frisk luft, lite hobbytänk, lite avkopplande "vad kunde man göra åt det här hörnet" eller "jag undrar vad jag planterade här ifjol"... och man orkar kanske lite bättre sen med allt det vardagligt gråa som måste göras inomhus.

Lite som att diska med öppet fönster så man hör fågelsången.
Nu är det ju ännu för kallt för det, åtminstone i min ålder, med de värkbenägna leder jag har, men sen...

Det är som det skulle ligga nåt i det där att morgonstund har guld i mund.
De allra första solstrålarna är det mest värdefulla.
Eller den första fågelsången, men då får man vara tidigt i farten...
Den första luften att andas när det tunna diset har försvunnit...

Oj, vad poetisk jag blev... men det är ju nåt speciellt med en morgon utomhus...

Jag tror jag ska testa idag hur en eftermiddag utomhus känns... :)... eller nåt...

Det är viktigt att se bra ut!
Det märker man om inte annars så när man surfar runt på nätet, eller tar en koll i matbutikens tidningshylla. (Borde jag sätta in en ironisk emoij här kanske, för att undvika missförstånd...)

Men det är speciellt viktigt att se bra ut, när man sitter i bilen!
Märkte jag när besiktningsmannen påpekat att jag bör köpa nytt torkarblad och jag äntligen fick det gjort.
Vilken skillnad!!
Jag köpte bara chaufförssidans torkarblad.
Det andra är av någon anledning alltid bättre, det blir inte lika ofta putsat och bråkat med.

Vad har det här med mitthobbyrum att göra?
Jo, jag tar mig till och från stallet med bil. Ridning är min hobby.
Jag tar mig till och från stadens affärer med bil, där jag köper vitt porslin att måla, garn att handarbeta, målfärg att leka med, och så vidare.

Viktigt att se bra ut, alltså!

Fick verkligen vårfeelis idag där ute.

Jag brukar aldrig hinna börja med ordentligt vår-räfsande i trädgården förrän det redan nästan är 1:a maj och lite väl torrt och dammigt.

Idag körde jag bort tre-fyra skottkärrlass med gamla löv! (=Dålig hösträfsning i höstas :) alltså)

 

Det är ju inte torrt, och inte riktigt dags än för räfsande, men eftersom det hade lämnat så väldigt mycket löv (blåst in i skrymslen) i vissa hörn av trädgården så tänkte jag njuta av vårsolen och värmen och slarvplocka upp några lass till komposten. Väldigt blött. Och tur var väl det för det blåste en hel del så annars skulle jag ha haft en hel del att plocka ur ögonen efteråt...

 

Under äppelträden hade det dessutom lämnat en del fallfrukt som jag ville ha bort innan nån halkar på dem, halare än bananskal...

 

En skön känsla, att göra nåt lite, men ändå inte på allvar.

 

Gubben på bilden är från några år tillbaka när jag var på lång vårpromenad med familjens yngsta. När vi gick till påskbrasan i lördags så gick vi faktiskt samma väg och jag kom att tänka på gräsgubben och sökte honom, men han hade nog bytt frisyr ett par gånger sen jag fotade honom så jag kände inte igen honom.

 

Nå, nu har de lovat regnigt igen, så då kan man kanske hitta på nåt litet virkprojekt inomhus i stället, kom just att tänka på att min så kallade nyckelring som jag har med mig varje dag är alldeles otroligt gammal och sjabbig, kunde gott förnyas på nåt sätt... fåse...

Gammal telefon, nytt skal...

Fast det kallas nog inte skal när det gäller en gammal vanlig mobil som inte har touch eller annat nymodigt...

Det är bara ett litet fumlighetsskydd. När man fumlar med telefonen, den halkar ur handen, den rutschar ur fickan... så finns det läder runtom som dämpar stöten en aning i alla fall. Och lädersömmarna runtom ser till att den inte spricker när den av någon anledning faller på cementgolv eller dylikt.

 

Jag har haft ett liknande skal i otaliga år. Vartefter jag bytt telefon, till mindre modell då, så har jag "sytt in" det gamla fodralet så det ska passa.

Nu började till och med jag tycka att det var dags att byta. Dessutom var fodralet så nött på insidan, där den strävare mockasidan var, så telefonen flera gånger halkat ur skalet och i alla fall ramlat på golvet, och fodralet kvar i fickan, eller i handen...

 

Det nya fodralet har också mocka på insidan, så nu håller det. Lite krångligt bara när jag ska använda kameran, för då måste jag ta ut telefonen ur skalet... Nåja, kanske inte så ofta jag ska fota i alla fall...

 

Vet ju att telefonen är gammal, och gammalmodig. Hoppas den håller ett tag nu så jag inte måste fixa nytt fodral till ny telefon... fast om jag hamnar att skaffa touch så vet jag ju inte om jag kan fixa skalet då...



Lite hobbypyssel idag alltså, och kanske till lite nytta...

Det som göms i snö kommer upp i tö... så runt kaninens bur kommer fram lager efter lager av hö från i vinter varvat med snö som rasat ner från taket. Så man får riva bort hötussar och hacka is för att komma ner på marknivå. (Bilden har inte med saken att göra, men visar ju nog tydliga vårtendenser från några år tillbaka).

 

Det blir mycket att städa igen i vår.

Men det spelar ju faktiskt ingen roll, så länge det blir vår och så länge vi inte sköljs bort av vårfloden... som det brukar kallas när bäckar svämmar över och åkrarna blir insjöar. Hoppas det blir en lagom vår i år!

 

Såg rester av nån slags julgran också utanför dörren... alltså kvistar som slängts runt hörnet och som varit gömda under snön hittills. Det måste alltså vara från vår fantastiska lillajulgran, modellen som var ny för i år, kvistar instuckna i en stor bit oasis...

 

Alltså blev det inga tidiga frösådder i år heller. Det är för sent för det nu.

Det är snart försent att så påskgräset i tid.

Men det spelar ingen roll.

Vi tar det sen när andan faller på.

Frösådderna alltså.

Påskgräset blir nog inte av om det inte blir i tid före påsk.

Men det lär väl bli, kanske på måndag, så det just och just hinner komma upp nåt grönt tills det är dags att placera ut små gula tippor och sånt i det gröna.