strumpeband...

... eller vad är det här egentligen...?

Det var en socka som fått hål på häl och tå. Helt vanligt alltså. Men den här sockan var av så mjukt och fint material, kändes det som. Även om den tvättats otaliga gånger så syntes det inte på materialet annat än hålen då, på häl och tå.
Så jag tänkte testa om det går att göra som jag har gjort med strumbyxorna, klippa "strumpeband" som man hakar fast i varann till ett långt band att virka/sticka/väva nåt av.

Och visst gick det.
Men det var en aning skräpigare jobb.
Av strumporna kom en hel del småludd, som syns på bilden.
Sånt som man inte vill ha i huset.

Ska jag vara ärlig så vet jag inte om jag gjorde nåt med bandet.
Sockan skulle ändå slängas, men kanske jag nystade upp bandet och lade det i förvar nånstans ifall jag skulle få nån idé om vad jag skulle använda det till...
Det kan också hända att den förnuftigaste delen av mig tog över för ett par sekunder så att jag slängde hela härligheten i skräppåsen.
Men jag är inte så säker att mitt förnuft räckte till det :).
Det kan ju hända att det där bandet har lite mera terapiarbete att göra... i min vardag...

På tal om det och på tal om fiskgarnet som jag ännu inte gjort nåt av: Kom att tänka på sagan om Mäster Skräddare. Han fick visst ett tyg av en kund till att sy kanske en jacka eller ett par byxor.
Men för varje gång kunden kom för att titta hur arbetet framskred så hade planerna ändrats och jackan blev en mössa och mössan blev en handske som blev... ingenting. "Jaha, Mäster Skräddare, säger du det, Mäster Skräddare, Ja tack så mycket, Mäster Skräddare, Ajö ajö, Mäster Skräddare..."

Det är lite så man känner det så ibland, det bidde ingenting.
Nu minns jag säkert inte sagan rätt, men andemeningen var väl ungefär såhär.
Kanske man kan googla och få reda på hur det egentligen gick?!

Ha det gott!