Självständighetsdagen till ära var himlen blå, skiftande både i lila och rosa, solen sken intensivt, och tack vare nästan ingen vind alls så hölls temperaturen runt femton minusgrader, inte kallar än så :).

Det blev en knapp timmes promenad på upptrampad skogsbilväg, lite skrovligt underlag, men när man inte hade bråttom så gick det riktigt bra.
Älgarna hade haft sina stråk över vägen, kanske så sent som senaste natt/morgon. Många spår, ut från skogen, ner på åkern och ganska tätt förbi älgtornet som fanns på åkerkanten. Tydligen en "motorväg".

Rimfrosten blev allt tjockare och vitare i den lurviga kanten på huvan. Jag blev faktiskt andfådd, vägen gick upp och ner i små lagom stora backar så man fick träning. Bra så. Och eftersom vi var två som gick, så blev det en del prat också samtidigt, vilket gjorde det hela lite mer "ansträngande".

Någon kyla märkte vi inte annars av. Lagom bra fart gjorde att vi var precis lagom varma men inte svettiga när vi kom tillbaka dit där vi lämnat bilarna. Där hade vi också lämnat våra respektive passagerare på en lite annorlunda träning och de såg inte heller ut att ha frusit under sitt träningspass :). Alla glada och nöjda.

Mitthobbyrum trivs nog ute. Mer sådant så skulle man kanske hållas på bättre humör... det är bara så kort stund på dagen som det är ljust den här tiden på året. Hinns inte alls med dagsljusmotion på vardagarna, men det blir ju snart bättre...

Nu ska kaninen ha mera varmvatten så han klarar de minusgrader som kommer i natt! Ut i kölden bara! :)