(Bilden från tunturisusi.com, inte "min" häst men väldigt lik...)

En härligt glad och pigg finnhäst, precis lagom stor för att kännas stark, och lagom liten för att inte kännas för stark (där lurades jag nog, men det är en annan sak) blev min kompis för en timme i går på ridlektionen. 

Det var tänkt att jag skulle ha en svart springare som jag aldrig "råkat ut för" tidigare, men sen i sista stund, när jag stod vid anslagstavlan och läste mitt öde för de närmaste timmarna, så kom ridläraren och sa att hennes finnhäst behövde motioneras ännu idag, medan den svarta springaren redan fått motion på förmiddagen, så om jag vill byta? Och jag var inte nödbedd, som det heter. Visst ville jag byta, jag hade ju testat finnhästen ett par gånger tidigare, bland annat när hon just kommit till ridskolan och ännu var ett "oskrivet blad". Då kände jag mig osäker på henne, men kanske det skulle vara annorlunda nu...

Jag blev inte besviken. Finnhästen var glad och framåt, men ändå inte så mycket att min ridrädsla slog till. När det mot slutet av ridlektionen blev galoppfattningar så var hon nog väldigt framåt, hon hörde ju sin "matte" ridläraren prata om galopp, så hon ville börja genast, och inte vänta tills vi kommit till det bestämda hörnet där vi skulle fatta galopp. Men med mycket halvhalter och lite mer bestämda tygeltag så förstod hon nog vem hon skulle lyssna på. Sen hade jag ju inget emot att hon bestämde takten själv emellanåt. Hon behövde motion, och det fick hon. :)

Till sist måste jag ju också ta ett par rykttag i "min vita springares" box. Det verkade som om ingen ryktat honom sen han kom in från regnet, så jag rättade till en del av pälsen... Han hade ju varit så glad och positiv förra ridlektionen för fem dagar sedan när jag till min stora förtjusning fick chansen att sadla honom för lektion. I den här värmen som vi haft nu ett antal dagar var det nog en glädje att sitta i sadeln när han satte av i den ökade trav jag bad av honom. Det är sen en annan sak att det var tänkt bara 5-10 steg ökad trav, vi tog ökad trav i ett halvt ridhus vi :)! Det fläktade skönt, och jag antar han trivdes också...