Riva upp en idé i trappan på väg till jobbet...

... är det samma som ca fem minuters terapi för att samla tankarna och hinna andas och låta kreativiteten få lite utrymme (ja det kan vara kreativt att riva upp!) så det kan födas nya idéer...

Det var nog en bra idé från början, gav en hel del glada tankar och fina bilder i huvudet.
Att det sen inte riktigt blev som jag tänkt är en heeelt annan sak.
Så efter att ha grunnat på saken en tid (säger inte hur länge), plockat fram, provat, hängt tillbaka i skåpet, plockat fram, tänkt, hängt tillbaka i skåpet, så är det nu ett klart fall.
Omprövat ett antal gånger. Och jag är helt nöjd med att riva upp och börja på nytt.

Varför skulle inte jag, om en annan kan?
Det såg jag i fb-flödet häromdan.
En handarbetsaffär som lägger upp bilder på nya sticksömmar nästan varje gång affären fått in ett nytt garn - ni vet, "måste bara pröva hur det kan bli" -tanken - hade också lagt upp en bild på upprepat garn. Ni vet det där krusiga garnet som man får till bara genom att sticka, sticka, sticka och låta vila en tid och sen repa upp till en stor perukliknande härva - småkrulligt hår som man ville ha som liten...

Nåja, det hade tydligen inte blivit riktigt som det var tänkt, minns inte om det var storleken det vart fel på. Trots att man stickar en provlapp för att testa hur många maskor man behöver lägga upp så kan det ju gå fel. Så hon, som den garn- och stickexpert hon är, lade upp bild på hur man då ska göra. Inse fakta, se det som en del i skaparverksamheten, och repa upp och börja om. Hoppeligen blir man nöjdare nästa gång.

Så är det.
Och när det gäller mitt handarbetande så vet jag att jag inte ska mena att det ska blir en 1) varm tröja till vintern 2) en festtröja till julen 3) ett praktiskt vardagsplagg eller 4) en fin present till någon i närheten. Det blir sällan som jag tänkt. Det blir vad det blir. Jag får tänka och fundera och ändra och fantisera. Terapi. Terapi. Terapi. Tankarna på annat än... ja, allt det där annat som man inte gärna låter surra i huvudet alltför länge och suga kraften ur en...

Kanske det var just tack vare de där fem minuterna i trappan i går morse (ja, jag vet, det blev kanske lite mer än fem minuter) som jag sen på kvällen hade humör att tvätta två fönster (x fyra ytor) som verkligen var i behov av ordentlig tvätt.
Fem minuter kan göra stor skillnad.
Med garn i famnen.
Med katt i famnen.
Med bok i famnen.
Med blicken ut mot horisonten i vila på det som sker borta i skogsbrynet - är det en älg, ett rådjur eller kanske en... varg? ...

Ha det gott i det begynnande höstrusket! :)