Morsdagsrosen säger välkommen! ... men hon får hålla sig inomhus tillsvidare...
---
En annan som blygt hälsar välkommen till den lummiga trädgården är...
... den svarta kattfröken med vita tassar... ni ser väl tassarna :)!
Hon jamade och ville jag skulle följa med in i grönskan, och så visade hon mig var hon tyckte det var skönt att ligga när det är varmt i solen...
Det syntes att hon plattat till stället ordentligt, säkert sovit många gånga gånger där...
... det kan man också göra i trädgården :)!
---
Färgen på barndomshemmets vallmo är nästan så kameran inte klarar av det i solen :).
Men tittar man närmare så är det inte bara en färg, och så ser man också fröhusets speciella form redan!
De är skräpiga, blommar bara en pyttekort tid, och råkar det regna så hinner man knappt se dem ens... då är det bara en massa färggranna blomblad överallt i det hörnet av trädgården.
Men de har sin egen plats i gröna rummet och hör till tiden runt midsommaren :)!
---
Bredvid en prinsess-spirea/björkspirea/nåt-spirea brukar jag ibland sent på hösten gömma/glömma små plantor i små burkar.
De ser kanske inte ut att klara sig, eller så vet jag inte vad det är, eller så ... glömmer jag dem bara.
Och så på våren kan jag mitt i allt hitta dem och plötsligt syns det tydligt vad det är!
Och jag minns kanske också att jag rensade i stenpartiet men gjorde det lite för våldsamt och rev upp lite mossflox.
Eftersom jag alltid ömkar mig över små plantor som knappt lever, så fick den här också en egen burk på sensommaren ifjol och hamnade "under busken".
Och se så vacker den är!
Mossfloxen blommar ju överlag väldigt mycket och tätt och extremt.
Man ser ju inte blommorna för blommandet, så att säga.
Men så här ser man hur fina de är! :)
---
Sen var det ju en av mina favoriter som jag varje år knappt vågar hoppas ska ha överlevt vintern.
Det är en gulvit akleja, inte kanske så mycket för världen, men plantan är tagen direkt från ett visst ställe i min barndoms trädgård, en stentrappa, mellan trappstegen, där den bara börjat växa, med en röd och fin väl använd timmermanspenna som sällskap :)!
Jag vågar inte flytta den nån annanstans.
Antingen så klarar den sig här eller så inte.
Men den har lyckats visa sig varje år, ett par år har visserligen aklejornas fiende (nån ohyra) ätit upp bladen och torkat ut knopparna, så jag har bara fått lov att vänta på nästa år.
Men den är lite seglivad ändå.
Den har det lite tufft strax bredvid humlen som så gärna ger henne livsfarliga gastkramande omfamningar med sina tentakler, men jag försöker rädda henne så gott det går.
Drottningaklejan, brukar jag kalla henne...
Här en bild från första året hon blommade i trädgården.
Visst vacker?!
---
Sen lite fuskblommor :).
Kan man säga så om köpta blomster som man placerar ut för att få lite färg i början av sommaren innan ens "egna" blommor börjat blomma.
En krysantem med tre olika färger.
Jag gillade den fast jag annars inte är krysantemvän.
Eller vän av köpta blommor överlag.
Bredvid en blå pensé, som jag hoppas ska fröa av sig där i stenpartiet och leverera några trevliga blåa överraskningar till nästa sommar :)!
Då är det inte köpt mer, ju, då är det hemmaodlat .)!
---
Vilt och vackert.
Vildsmultronen är också från barndomstrakterna.
Så vad passar bättre då än att låta den vilda ängsveronikan (heter den så?) blomma bredvid!
Åtminstone en tid.
Sen blir ju överlag ängsveronikan rätt skräpig så jag brukar dra bort de flesta då.
Men eftersom jag gillar blåvitt, så tycker jag om det här!
---
Den blåa pensén i närbild.
Jag tycker man borde titta lite närmare på blommor och blad i sin trädgård.
Inte bara se till mängden utan till de fina detaljerna också...
---
Det var ju det där med blått och favoritfärg.
Den här aklejan är jag också lite rädd om eftersom den är så intensivt blå.
De flesta aklejor jag har är ljusrosa eller lila, de har funnits på gården sen urminnes tider, eller nåt sånt, men den här blåa...
... hittade jag på stigen som leder från gården till komposten i skogsbrynet.
Jag hade visst sett att den blommade blått en sommar för länge sen, och lade på minnet att när det blir höst och mera lämplig plantflyttningstemperatur så ska jag ta den och sätta den på nåt mera skyddat och ombonat ställe.
Och den har gillat det stället! :)
---
Annars har det med många plantor varit så att jag varit tvungen att flytta dem då jag märkt att de tynat bort efter en vinter eller två på ett visst ställe.
Det går froststråk i trädgården, sade min svärmor, och hon berättade lite var det fanns.
Själv har jag genom försök och misstag kommit fram till nåt liknande.
Så det kan vara rätt viktigt var man sätter vad.
Ibland på en meter när...
Men det är väl det som är en del av det intressanta också!
---
Porslinsveronikan är en glädje.
Blå. Skir. Men blommar bara en kort tid.
Tacksam att få flera plantor av.
Så den finns på flera ställen i trädgården.
Och ibland lyckas man koppla ihop färgerna också :).
Här har hon sällskap av tulikellukka, som jag brukar kalla den, det är visst röd nejlikrot på svenska.
---
Och på tal om blått... :)
Här är blågull på kommande.
Den är väldigt utspridande, om man säger så.
Och tar lätt över där den växer.
Så jag har nog många gånger fått flytta plantor till komposten av den här sorten.
De är vackra, men måtta med allt :).
---
Ingen trädgård utan sallad?
Nåja, jag slängde ner frön.
Har aldrig trott på mina "grönsaksodlartalanger" men det går ju att ha en kruka eller två av de här också. En röd salladssort. Och så isbergssallad.
Om de lyckas i kruka.
---
På tal om aklejor så köpte jag frön för över tio år sen av en ny sort, Mrs Scott, pastell-akleja.
Ett par plantor fick jag att börja växa.
Väldigt smått och ynkligt, jag sköter dem ju inte heller precis så bra.
Men även i år har båda plantorna knoppar! :)
(Hittade tyvärr inte nån bild på blomfärgen, sorry!)
Den andra knoppen.
Tänk den där väntan innan man ser färgen...!
Speciellt om man inte minns från förra sommaren...
---
Och så var det ju de där härliga osäkra frösådderna! :)
Jag har nog varit ordentlig också nåt år.
Vetat precis vad jag sått vart.
Men i år blev det åtminstone en låda med egna frön från en blandad burk.
Känner inte ens igen vad det är...
Den som lever får se! :)
---
Här är det i alla fall nåt planerat.
Har tidigare ett år överraskats totalt av Dorotheablommans skapelse.
Så här besynnerlig såg hon ut när det hann bli höst och köld och hon ännu hade en del knoppar kvar... sötnos!
Så nu ska jag försöka igen...
Åtminstone har jag sått den.
I nån burk, men var det verkligen i den här?
Nu när jag tänker efter så tror jag inte att det här är
Dorothea heller,
kanske det är Prins Gustafs Öga!??
(vilken färg månne den favoritblomman har...? Blått kanske :)!)
Återstår att sköta plantorna så man får se sen :)!
---
Här är i alla fall Godethia eller Atlasblomma eller Silkkikukka (silkesblomma).
Kärt barn har många namn...
Den har jag ett par år lyckats riktigt bra med och de blommar ju så överdådigt vackert med sina just "silkes"mjuka blommor!
Så här har de sett ut nåt år när jag haft dem...
Nåt år har jag antagligen sått dem fel tid, eller i fel jord, eller gett dem fel behandling då det gäller temperatur, så inget har kommit upp.
Men nu hoppas jag, igen :)!
---
Här kommer nåt som jag gillar att knåpa till.
Och i den orensade och råddiga trädgårdshörna som är min favorit är det absolut nödvändigt...
... att märka ut vissa plantor, ställen, så att man inte trampar ner allt på vintern eller glömmer bort det när hösten plötsligt infaller efter en regnig period då allt ogräs växt överdådigt så man inte ser mer var blomrabatten finns... :)!
Det är bara videkvistar (ibland får rönn stå till tjänst, eller lind, eller björk, eller körsbärstkvistar) som man sticker ner runt själva plantan och flätar ihop ovanför så det hålls, och syns...
Trevligt knåp! :)
---
Funkian flyttade jag från en alltför solstekt plats till en mera halvskuggig del av trädgården.
Och den tar sig. Och jag gillar den.
Speciellt när den skjuter upp sina långa blomstänglar med lila blommor.
Det är också trevligt på våren tycker jag, att se de små gröna bladskotten skjuta upp på sin lilla upphöjda plats i rabatten...
---
Och så var det ju den första kärleken...
Jag menar den första klarröda blomman av brinnande kärlek som börjar slå ut.
Jag har dem lite här och där, men den där första lilla färgklicken, hoppsan, nåt rött, vad var det där?
Det är också kul.
En ögonöppnare...:).
---
Nävor in my life, har jag nån gång skrivit om här på bloggen.
Jag har kanske fem olika sorter.
Den här är låg. Placerad i stenpartiet.
Och den är vacker.
Även om man nästan tröttnar lite på den när den sprider sig så väldigt.
Men så kan man ju enkelt flytta plantor av den då också!
Gratis! :)
---
Aklejor som vuxit här på stället säkert i trettio fyrtio femtio år...
Så vanliga. Visst.
Men ändå sörjer jag de år då ohyra förstör knopparna deras och allt ser lite sjukt ut...
Men i år verkar de ha klarat sig :)!
---
Den här gamla drottningen, bondpionen, har funnits här säkert lika länge som aklejorna.
Men de senaste åren har en nära växande lummig ek nästan skuggat ner henne så totalt så jag trodde inte jag skulle få se henne blomma mer.
Men nu såg jag att hon har en (!) knopp! (Eken har blivit ansad vilket gav resultat!)
Och ni vet pioner. De är ju så stora och maffiga och ... man behöver ta tid på sig att studera skuggorna i blombladen i den stora blombollen, inte bara oja sig över "bara en enda blomma".
Jag gläder mig!
---
Och bredvid piondrottningen.
Glöm mig inte, säger ogräset.
Det verkar trivas just i det här hörnet av trädgården.
I mängd och massor av de små himmelsblå... :).
Nej, jag glömmer inte, jag blir glad, även om jag senare drar bort det på vissa ställen, när det blivit så långt och ogräsaktigt...
---
Ett vitt hav.
Lyses ibland upp av en enstaka brinnande kärlek.
Eller en blågull.
Eller en köpt blomma av nåt färggrant slag :)!
---
Sembratallar (heter de så?) sådda från kottar.
Växer långsamt. Men ändå.
Ser ni (kanske måsta zooma in bilden) maskrosfröet som sitter fast på sidan av årsskottet? :)
De små detlajerna...
---
Ännu en näva. Trädgårdsnäva. Sprider sig som ogräs.
Men den första blå blomman tittar man på...
Vissa plantor blir nog upprivna, de tar över så totalt.
Men nävor in my life i alla fall...
---
Tre sorters nävor...
Den mittersta blommar blått, men inte ännu.
Den högra blommar... ja det syns en liten rosalila blomma... och sen på hösten blir bladen alldeles fantastiskt färgglada... En fröjd för ögat!
Stenpartiets rosa näva som jag berättade om tidigare får också väldigt fina blad till hösten.
Så det är en orsak till att jag planterat den lite överallt... speciellt bland stenmurar och sånt grått... som kontrast sen...
---
Porslinsveronikan i ett annat hörn av trädgården, med en jättestor rabarberbuske i bakgrunden.
---
Och så den arktiska klematisen...
Som har en bundsförvant i den vridna fläderbusken.
Busken ger stöd, och klematisen tar sig upp till och med högre än fläderbusken.
Nära till finns också ett gammalt staket, med mossiga bräder och rostigt galler.
Perfekt för att ge en rustik bakgrund till den härliga klematisen!
... och här en tredje bild av klematisen, när solens ljus får spela i blombladen...
... den kan man stå och beundra rätt länge :)!
---
Det var allt jag hade att bjuda på den här gången!
Hoppas ni har gillat det ni sett, och att ni fått inspiration till att se detaljer i vardagen omkring er!
För det finns mycket som är vackert bara man inte menar att allt ska vara stort, mycket och dyrt :).
Önskar er en trevlig fortsättning på dagen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar