Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

lördag 21 juli 2018

Också inomhus visar Paulian att det går att överleva kriser...

... en följetong... en favorit i repris... måste googla i egen blogg och hittade åtminstone ett inlägg redan i augusti 2012, sex år sedan. Denna envisa rackare till skönhet...

Jag kan inte påstå att jag blivit bättre att ta hand om mina blommor.
Men nu blir jag lite orolig eftersom jag faktiskt nästan förväntar mig att Paulian ska klara kris efter kris. Hur mycket kan man klara?

Kan man fråga sig.

Ute är det torrt, torrt och mycket håller på att bli gult och brunt.
Inne är det varmt, varmt och vattnandet är rätt så sporadiskt.
Det behövs alltid nån blomma som jag råkar få ögonen på i misstag som ser extremt lidande ut för att jag ska fylla blomkannan och gå en rond över alla. Då får alla vatten på en gång, oberoende om de behöver det eller inte.
Alltid nån som ska varna att nu behöver folket mat och vatten.
För att de ska överleva krisen.

Ute har jag inte startat trimmern.
Har inte kommit mig för.
Eftersom jag aldrig gjort det förr så drar jag mig för det.
Speciellt nu när det är så varmt.
En trimmer kan man inte slänga ifrån sig när som helst för att ta en paus och gå in och dricka vatten.
En sax och ett par trädgårdshandskar kan man slänga ifrån sig när som helst för att ta en paus och gå in och dricka vatten.
Dessutom är det mycket svalare utan skyddsutrustning.
Det är bara att ställa sig i skuggan ett tag.
Eller gå runt hörnet så den futtiga vinden som blåser faktiskt känns.
Sen är det bara att greppa saxen igen och fortsätta.
Om man vill.
Enkelt.

Går man med trimmern ser man inte vad man mejar ner.
Går man med saxen så hinner man se.
Att vissa vanliga vilda växter blommar så oigenkännligt smått när det är så här torrt.
Trodde jag hittade en ny art vid uthusknuten.
Men sen gick det upp för mig att det var en nysört i miniatyr.
Torrt. Torrt.
Sånt ser man inte från trimmerhöjd. Då är allt bara samma ogräs.
Nu hittar jag varje dag nån liten skönhet (kan vara hur vanligt ogräs som helst) som får mig att le :).

Ha en bra fortsättning på veckoslutet! :)

2 kommentarer:

  1. Det går nog bra utan trimmer också. Jag har i en gammal rabatt, som blev planterat en lönn i, så det är inte riktigt någon rabatt mera, men blir inte heller klippt med gräsklipparen, där växer någon sorts gräs med höga fina vippor till blommor, riktigt vackert egentligen....

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag har tänkt på de där gräsen som växer i tuvor, om man kunde frisera dem på nåt speciellt också när de nu ändå ser ut som ett huvud... känner mig som en frisör, som visserligen klipper väldigt mycket och ojämnt, men ändå... :)... man hinner som sagt tänka mer när det går långsammare...

      Radera