mustiga färger... och smaker kanske också...

... nej, jag vet inte vilken svamp det är, den råkade bara vara i blickfånget när jag skulle fota lite dimma och nyregnat blänk i skogsriset.

Det är nåt speciellt med hösten.
Helt klart.
Något med synintrycken efter sommarens grönska och sensommarens lite torrare färger... Plötsligt dränks allt i fukt, och liksom en vanlig grå sten som bara ser grå och tråkig ut som torr helt plötsligt glimmar till om den hamnar i vattnet, så blir också alla torra blad och gamla barr mellan lingonris och ljung alldeles tunga av färg och djuphet...

Och så är det ofta rätt tyst när man går i skogen, inte det där torra knastrande som på sommaren, utan mjukt, dovt, mossdjupt...
... och hoppeligen inte det där dova surret som en älgfluga ger ifrån sig när den landar och tappar vingarna och börjar sin slingrande färd till nåt litet gömsle bakom örat, inuti en hårfläta eller innanför en smal och mjuk söm på fleecen man har på sig...

Nåja, jag målar ut texten lite extra nu, men den får man väl göra utan att det blir abstrakt?
För att måla abstrakt är inte min grej.

Och älgflugorna förstörde nog lite stämningen, måste jag säga, i den här texten.
Men de senaste gångerna har jag faktiskt haft på mig en näthatt, för att slippa dem i ansiktet åtminstone. Och för att slippa det där att de kryper innanför kragen.

Ha det gott i höstrusket och ta på er stövlarna så ni håller er torra! :)