En mening, nån vits med det man gör.
Lite lagom krydda på allt.
En bilderbok som på varje sida har nån liten detalj som man kan, om inte skratta åt, så åtminstone le igenkännande eller säga aha åt, ja just det...
Nån vits med att bära ut soppåsen till skräptunnan och slasken till komposten? Tja, frisk luft, man hinner se en glimt av den där envisa pensén som hoppade över muren och blommar på "fel" sida, man hinner höra tranorna som ropar åt varann att det är dags att börja tänka på södernresan, man ser några höstlöv som singlar ner, så vackert gula mot den mörka murriga grönbruna höstbakgrunden...
Önskar er en skön, eller åtminstone någorlunda bra, höstdag!
Ibland behövs det inte så mycket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar