Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

tisdag 23 maj 2017

Upprepning av gammalt terapiarbete...

... kan man faktiskt säga...
Det kunde bli en hel seriestrip om man vill, nåt i denhär stilen:
 
Det var en gång ett par byxor av lite bättre kvalité från den tiden det inte passade sig att gå omkring med jeans på jobbet om man hade lyckats få vikariat på bank. Då var ett par vagt grårandiga stilrena byxor i nån sorts ylleblandning alldeles perfekt. Först antagligen till nån julfest, men sen vintertid på jobbet.
Inte för att jag minns så noga, men nåt i den stilen.
 
Sen passade inte byxorna så bra helt plötsligt, och de hamnade i skåpet för nåt år, men jag kunde inte slänga dem, det var ju rätt bra tyg och ylle dessutom, kanske man kunde...
 
Så blev det en tid när jag gillade att ha västfunderingar på mig i alla möjliga former och färger och voilá passade tyget alldeles perfekt att göra om till en väst. Det var stadigt tyg, lätt att hantera, men ändå väldigt mjukt, och varmt.
 
Benen blev två framstycken och så två bakstyckeshalvor som jag sydde ihop med en rak söm mitt bak uppifrån och ner.
Men eftersom delarna blev snäppet för smala för att räcka till, så virkade jag en smal remsa på båda sidorna med svart bomullsgarn, lite spetsaktigt, och så virkade jag runt hela västen ett par varv först med fastmaskor och sen ett varv med nån sorts enkel spetskant, luftmaskbågar kanske.
 
Så hade jag då en varm väst "många" år framåt. :)
 
Men väst-tiden tog slut, och västen hamnade i en påse. Tillsvidare.
Tills jag skulle städa undan lite gamla kläder och hittade den, och förundrade mig än en gång över det stadiga tyget som inte alls tappat form eller fått noppor eller nåt. Det kan man ju inte slänga, även om västen inte riktigt passade längre.
 
Så nu har jag repat upp den smala virkade spetsen i sidorna, kvar har jag västdelarna endast hopsydda vid axlarna, virkade runt ett fastmaskvarv.
Återstår att se om det blir nåt mer, och vad i så fall.
En väst helt klart. Eller inte. Men hurudan? Eller nåt helt annat?
 
Terapi? Javisst :)!
 

2 kommentarer:

  1. Jag skrev en kommentar med många upprepningar, men sen så kom jag mig på någon fel knapp tydligen och så var hela kommentaren borta - helt borta! Händer alltför ofta i det privata nuförtiden, har nog något att göra med hur jag sitter eller så...

    Jag funderade på upprepning av garn, kan man upprepa upprepningen en gång till? Blir det inte en ny upprepning efter att man virkat eller stickat garnet till något nytt? Små saker som man kan fundera på ganska länge - eller så inte. :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har också ett antal gånger "kommit åt fel knapp" och allt jag skrivit har försvunnit, och tanken som var så god från början blir mulen och jag tänker: nä, jag orkar inte, lika bra att hålla mun... :/ :).
      Angående upprepning så går det väl nog att upprepa om man gör det snällt och om garnet är av "inte alltför snabbt luddande" -kvalitet. Och visst blir det som att börja på nytt varenda gång, på ny kula, eller nytt nystan, hur man vill uttrycka sig... Terapi i kvadrat eller kubik... Sen låter det ju inte lika bra att gå bakåt och ta kvadratroten av det, då är det bättre att börja på en helt ny ekvation! :)

      Radera