Skämtar nog, men mina tjugofem kilometer ödemarksväg påverkar säkert sinnet så man tror att man kommit till storstan när man äntligen börjar se fler än tre hus på en gång...
Gillar egentligen morgnarna längs den här vägen.
Så länge den går att köra åtminstone 40 km/timmen på. Vilket varit det absolut maximala de senaste veckorna...
Och så länge jag kan slappna av åtminstone ett par sekunder då och då och inte hela tiden behöver sitta med hjärtat i halsgropen och kroppen på helspänn och undra när det åker i diket...
Man hinner planera en hel del.
Tankarna hinner komma och gå.
Virkgarn och virknål hinner bytas ut mot stickor och loppisgarn och till tygrester som sys på för hand och sen tillbaka till virknål igen... med mellanlandningar i locker hooking och makramé.
Sen är det ju lite frustrerande att man inte hinner förverkliga idéerna medan de är färska, men det är nåt man får stå ut med tills det blir andra tider...
Här ska nog snart tillverkas nåt, hade ledig tid på biblioteket igår och blev sittande med de tre enda virkböckerna av gammal modell som lämnats kvar i hyllan när hela biblioteket förnyades. Många moderna och udda idéer rymdes i handarbetshylla, men endast några få av de gamla traditionella... Men det ska väl vara så. Det ska rensas och vara luftigt så att besökarna hittar... kanske nåt helt nytt och oväntat.
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar