Men eftersom jag har 25 km skogsväg, i princip, att köra varje morgon så hinner man fundera en hel del på vad man gjort, vad man skulle kunna, vad man borde och vad man absolut inte ska...
Det är rätt positivt att hinna fundera. För det mesta.
Ibland blir det också en negative touch över allt funderande.
Man hinner planera en hel del, frossa i idéer. Och sen när man kommer hem hinner man ingenting av det man tänkt/velat göra...
Som askungen. Igen. Känns som att jag har skrivit om det här förr i något sammanhang...
Man fantiserar, planerar, tänker rätt långt fram och ser det färdiga projektet framför sig, och så märker man att det inte lyckas och så blir det: Nä, vad är nu en beställning från makeandcreate... bara ännu en massa prylar som ligger på hög, som ingen hinner nåt med, som man ändå inte... eller så hinner man pyssla i alla fall, mellan varven, mitt i allt får man fixat extra ledigt från jobbet och får sitta en regnig dag med alla hobbyprylar och bara gotta sig...
Nä, nu ska jag sluta fantisera.
Men arbetsvägen är rätt positiv. Om den inte är extremt hal förstås. Eller annars otrevlig att köra.
Såg just grusbilen köra förbi, så åtminstone en liten del av morgondagens kilometrar har relativt bra fäste, men det kan också vara så som det varit flera gånger i vinter att endast vägkorsningar och vissa backar är grusade. Resten av vägen får man se till att hålla tungan rätt i mun och foten stadig...
Men vår blir det, det hörs ju redan på fåglarna när man ute i dagsljuset :).
Ha det gott!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar