En ny skönhet i fönstret.
Orkidén har mindre blommor och smalare blad än "vanliga" orkidéer, och det är så spännande att se om den fortsätter att trivas här i fönstret med de andra orkidéerna.
Den har ju varit här ett år nu, ungefär, bara överlevt, så jag blev så förvånad när jag såg något annat än luftrötter titta fram bland bladen.
Sen trodde jag den var vit...

Söt och vacker.
Som Saintpaulian som syns i bakgrunden, som också mitt i allt ville vara med så här i självständighetstider och fira lite smått...

Självständighetsdagen till ära var himlen blå, skiftande både i lila och rosa, solen sken intensivt, och tack vare nästan ingen vind alls så hölls temperaturen runt femton minusgrader, inte kallar än så :).

Det blev en knapp timmes promenad på upptrampad skogsbilväg, lite skrovligt underlag, men när man inte hade bråttom så gick det riktigt bra.
Älgarna hade haft sina stråk över vägen, kanske så sent som senaste natt/morgon. Många spår, ut från skogen, ner på åkern och ganska tätt förbi älgtornet som fanns på åkerkanten. Tydligen en "motorväg".

Rimfrosten blev allt tjockare och vitare i den lurviga kanten på huvan. Jag blev faktiskt andfådd, vägen gick upp och ner i små lagom stora backar så man fick träning. Bra så. Och eftersom vi var två som gick, så blev det en del prat också samtidigt, vilket gjorde det hela lite mer "ansträngande".

Någon kyla märkte vi inte annars av. Lagom bra fart gjorde att vi var precis lagom varma men inte svettiga när vi kom tillbaka dit där vi lämnat bilarna. Där hade vi också lämnat våra respektive passagerare på en lite annorlunda träning och de såg inte heller ut att ha frusit under sitt träningspass :). Alla glada och nöjda.

Mitthobbyrum trivs nog ute. Mer sådant så skulle man kanske hållas på bättre humör... det är bara så kort stund på dagen som det är ljust den här tiden på året. Hinns inte alls med dagsljusmotion på vardagarna, men det blir ju snart bättre...

Nu ska kaninen ha mera varmvatten så han klarar de minusgrader som kommer i natt! Ut i kölden bara! :)

Fototips från en håsare... man tager vad man haver när man ska fota med "lugn bakgrund" och så blir det som det blir sen när man glömmer redigera bort den konstiga kontexten :).

Gör inte så här om ni ska ha bra bilder. Inget "håsande" (stress), tänk igenom noga, planera, ta flera bilder med olika bakgrund, vinkel osv. Ja, det där vet ni alla bättre än  mig...

Men vad jag märkte när jag sen kollade bilderna (jag tog faktiskt flera eftersom jag trodde att jag var så enormt darrig på hand) att det röda garnet är så intensivt i färgen att man inte får nån skärpa på själva nystanet, det lyser för starkt. Först trodde jag alltså att jag var darrhänt, men sen märkte jag att skärpan nog fanns på det gröna nystanet, i alla fall mycket bättre.

Julrött är något alldeles speciellt, betyder nåt intensivt, nåt stort, nåt som är så mäktigt och oförståeligt att till och med kameralinsen blir bländad av intensiteten...

Till saken: det som jag skulle skriva om.
Förra inlägget var också garn, som passar rätt bra dessa tider när Finland firar sin självständighet, blåvitt...
Jag hade inte fått nån julfeelis alls, började få listor i huvudet på julgardinsbyten och annat som man borde... så jag tog en liten sväng till stan norrut, men eftersom svängen var så liten, bara nån timme, så prioriterade jag: kattmat från supermarketen (bar faktiskt inget annat med mig ut därifrån :)...) och en miniloppisrunda till två missionsloppisar.

Och där bland alla kläder, tyger, böcker och porslin fanns en liten genomskinlig plastpåse med tre små gulliga garn som plötsligt fick mina ögon att lysa jul-feelis :). Nåt slags ullgarn tror jag det är, och antagligen nåt som ska broderas eller ja, jag vet inte faktiskt..

Vet inte heller vad jag ska göra med dem.
Men de här tre små nystanen för femti cent gav mig första riktiga julkänslan, jag log åt tanterna på missionsloppiset och hoppas att de fick del av min positiva känsla... Och när jag stressade vidare från min minishopping blev jag glad när jag tänkte på de tre gulliga nystanen.
Löjligt, eller hur...?

Kanske den som lämnade in garnen på loppiset hade haft "varma händer" som förde vidare värmen till vemhelst som köpte nystanen... :).