Det var ett loppisfynd. Delvis helt nya nystan.
Fast jag läste i tidningen häromdagen att fynd är nåt du inte har användning för till ett pris du inte kan motstå. Det var ett känt citat av någon stor författare...
Så då är det här definitivt inget fynd :) för det här är något jag absolut har användning för! Även om priset var minimalt, alltså inget att tala om, en halv kaffekopp ungefär... eller nåt sånt.

De här nystanen, två av varje färg, är alltså dels alpakkablandning, dels nåt okänt men liknande, som jag har delat i två lika stora nystan för att få två strumpor med lika mycket av var färg. Har jag tänkt.
Men eftersom nystanen är rätt små, och jag har svårt att beräkna åtgången, så börjar jag sticka från tårna, så att jag säkert får alpakka runt foten, och eventuellt nåt annat, mindre värmande runt vristerna.

Nåt ska man ju fundera på, ha att ta till handa när andan faller på, eller annars bara...

Och så måste jag ju säga att färgerna var något rätt så avgörande vid köpet. Gillar dem! Lite som den finländska vintern kanske, ibland grådaskig ibland tydligt vit och kall och med en klarblå himmel med en blek nymåne mitt på dan.... eller nåt annat poetiskt. :)

Ha en bra fortsättning på veckan!

Lek inte med maten, fick man höra som liten, och det sitter nog i än.
Men att göra smörgåsen lite vackrare är väl inte att leka ändå.
Det sägs ju att man äter med ögonen också, eller nåt...

Det har varit spetspaprikans sak att pryda smörgåsarna i sommar. Den är ju så god! Och från "grannbyn".

Men dess tid är förbi. Inhemska alltså. Så nu får man övergå till annat. Tomat är ganska bra och ger lika fin färg, men mildare smaktillägg då.

Det var dagens matinlägg.
Skralt kanske? Men ibland räcker det riktigt bra med en smörgås :).

Och så var det Persimon-tider i butikerna nu.
Det är bara en kort period av året, så om det råkar vara en favorit för nån av er så passa på nu :).
Jag har ätit massor av dem i höst. Råkade komma ihåg att det existerar såna frukter dagen innan "kvartersbutiken" skulle få in dem i hyllorna, men då var de ännu dubbelt dyrare än de är nu, en månad senare. De gäller också att inte luras köpa fem stycken hem och glömma dem på nåt fruktfat för då kanske man får slänga tre som blivit för mjuka...

Nog om det där, jag är absolut ingen expert på dem, annat än att äta... :)
Ha det gott trots slasket! (De där frukterna är ju annars också så pigga i färgen så de passar nu när det är mörkt och tråkigt utomhus.)

Orkideén orkade blomma igen! :)
Så roligt, även om det inte är min förtjänst... jag mörkade kanterna på fotot eftersom det är så fullt med luftrötter runtom så det ser riktigt skräpigt ut.
Men på nåt sätt verkar den må bra i alla fall... och nu fick den sällskap av den andra också!

Jag fick båda orkidéerna samma år. Den vitlila till morsdag och ca en månad senare den gula som födelsedagspresent. Och de hänger ihop år från år. När den ena börjar blomma följer den andra efter.

 

Det kan vara bananträdets förtjänst, som står bredvid och skjuter upp sina spjutaktiga blad mitt i vintern och alltså behöver en hel del vatten. Så jag andas lite på orkidéerna då också samtidigt...

 

Roligt med såna hoppfulla individer trots tilltagande kyla och mörker!

 

Kanske dessa blommor farsdagen till ära?...

 

Bläddrade i en internationellt känd modetidning och hittade den här härliga tröjmodellen... eller så var det en dimmig morgon när jag körde till arbetet och bara måste stanna och fota de mjuka och härliga färgerna... välj själv vilket ni tror på :).

Vad skulle de månne säga i en handarbetsaffär om man kom in med den här bilden och sa, jag ska ha garn till den här tröjan, har ni färgerna?

Jag bjuder på idén gratis :).
Kanske dethär är ett vanligt sätt att hitta sin egen tröja.
En unik som ingen annan har...

Ett problem kvarstår: att få den färdig medan idén är färsk så man tycker det är en bra idé...
Jag har ju fortfarande den där sommartröjan som blev fem före färdig på sensommaren men så kom det en massa annat emellan...

Tanken är i alla fall inspirerande...

Så nystar man enligt vad jag lärde mig som liten... :).

Jag var helt förundrad som liten då mamma plockade fram nystkronan och mitt i allt hade hon nystat ihop ett nystan med ett djupt hål! Lite fascinerande, men småningom lärde jag mig knixen.

Och det sitter i, och är lika roligt idag som för femti år sen :).

Finns det andra roliga sätt att nysta? :)

Vårens första och höstens sista blomma...
Lite förunderligt egentligen, att bellisen, tusenskönan, kan glädja en hela våren, sommaren och hösten. Inte överdådigt, men med små färgklickar.
Blomsterrabatten där de här blommar än, är bara en hop med gammal trädgårdsmylla som jag kippat ur säcken på ett ställe och radat stenar runtom så det skulle "hållas ihop". (Eller stenarna nog först och sen jorden.) Så jag antar att frosten är hårdare på allt sånt som är "ovanjord" än det som är välgrundat under jordytan. Hur som helst, liksom det lilla runda stenpartiet så vill jag också försöka täcka in det här med lite granris, om det hjälper...

För en gångs skull hann jag med det i år, innan den allra värsta frosten slog till.

Trädgården när den är som bäst, alltså. Lite jobb, men många små glädjestunder, bara man ger sig tiden att stanna upp och se på de små detaljerna...

Vintern är här. Minus femton i morse. Bara att konstatera fakta. Men snart går vi mot längre dagar igen, och får vänta på första snödroppen eller scillan... :).

Det har varit krispigt ute på morgnarna.
Inte nödvändigtvis snö, men så mycket rimfrost att det ser ut som snö.
Vackert!

Och kannan som jag skrev om i förra inlägget, den var halvfull med vatten... och is :(.
Den var faktiskt såpass frusen att det nte gick att hacka hål på isen fast jag såg vatten röra sig därinuti. Så fåse om kannan är förstörd redan.
Jag vände den uppochner och hoppas att solen nån dag värmer såpass mycket att det går att hacka ur den försiktigt. Sen får den komma in under tak nånstans tills det blir vår igen.
Visst går det ta in den i värmen, men jag tror visst att det är värre då om det sker för snabbt. Helst ska upptiningen ske långsamt... Fast vad vet jag.

En annan sak jag kom att tänka på.
Jag skrev om Klossbutiken för nåt ilägg sen. Jag började tänka på språket, automatiskt skulle jag på "riktig" svenska säga klots. Sen blev jag osäker. Är jag gammalmodig nu igen? :)
Så jag googlade. Och såg att de nog är synonymer, kloss och klots. Men kanhända det dagligen använda språket, som ju strävar till lättare skrivsätt, har gjort att klots ersatts alltmer med kloss.

Löjliga funderingar kanske. Men sak samma. Nåt ska man göra på fredagkvällen :).
Ha en skön allhelgonhelg, med tid för tankar och tillbakablickar och framtidstro, trots allt!

Stilleben i höstträdgården.
Måste ta med den här bilden innan det blir alltför mycket vitt på marken, då skulle den här kännas så fel :). Än är det bara lite puder på marken, men kanske i natt...

Jo, när jag plockade bort det pyttelilla växthuset som knappt varit i användning alls i sommar, så satte jag dit den här trälådan i stället.
Det var i våras jag hittade lådan, en fruktlåda från matbutiken i hörnet :), och jag hade planer på att använda den på ett fiffigt sätt... Men den låg bara och skräpade bredvid växthuset hela sommaren, till ingen nytta. Det jag hade planerat blev aldrig av, vet inte om tanken ens var riktigt färdig tänkt heller.

Men nu har den sin plats! Och jag blev så barnsligt glad. Där passar den som ett litet bord till den gamla emaljkannan som jag i somras använde då jag vattnade vissa utvalda plantor och alltså inte behövde alltför mycket vatten. Gillar kannan.
Och så de där lerskärvorna... från en lerkruka som jag använde till penséplantor för många år sen men som lämnade ut när kölden kom och hela vintern och i snödrivan och... förresten, vänta ett tag...

 



... det var den här krukan och pensén som hade knopp på hösten när snön kom, övervintrade och slog sen ut i blom när vårsolen började värma :)... ni ser väl snön i bakgrunden! Wow, vilka minnen ett par lerskärvor kan ge! :)

 

... som sagt lerkrukan hela vintern ute med blött innehåll, vilket leder till sprickor och till sist skärvor, på ett litet fruktlådebord i ett litet hörn av trädgården...

Måste bara minnas sätta undan kannan så den inte blir ute i vinter, den kan ju förstöras, tack för påminnelsen! :)

Slut på storyn för denna gång!

                            O    O O        OOO                OOOO
                                   O O        OOO                OOOO

(hade tänkt sätta in en bild från google på lego-fönster men länkandet ville sig inte :) men nollorna ovan föreställer olika stora legobitar! :) Och idén till det här inlägget kommer från Klossbutiken.)

På tal om hobby så såg jag häromdagen en bild, vet inte om det var på nätet, mycket möjligt, men det kan också ha varit i samband med reklam för nån hantverkarmässa, en bild på örhängen gjorda av små legobitar.

Det var alltså av dedär minsta bitarna som verkligen gjorde ont om man trampade på dem... :).
De hade någon fäst örhängskrokar i och voila! så var det udda örhängen nästan med retrostuk över.

Det jag minns av lego var husbygget. Jag var på nåt sätt fascinerad som liten av de där fönstren med fönsterluckor, och dörrar som gick att öppna... Jag kunde planera och bygga hus i all oändlighet :). Så när jag googlade på legohus och råkade se en bild på fönster så... ja, jag kände doften i näsan från mitt barndomshem, var det månne kaffebusken? eller maten? eller porslinsrankan som slingrade sig längs väggen i ett hörn...?

Hur som helst, lego är inte vad det var förr, konstaterade jag när jag kollade in på den här: http://klossbutiken.se/ . Jag kände inte igen de enkla bitarna, de enkla färgerna (fanns det bara vitt, rött, grönt och blått då... eller?). Nu finns alla nyanser av färger och alla världens besynnerliga klossar. Om jag nu skulle vilja bygga med lego (vid 50+-ålder), och det skulle jag gärna, faktiskt, så skulle jag vilja ha de där enkla, där man får fantisera själv...

Fast, när jag kollade ovanstående klossbutik på nätet, så måste jag erkänna att jag hittade nåt kul ändå... en viss Jack Sparrow och så Harry Potter förstås... men de skulle nog inte trivas i de enkla hus jag skulle bygga... tror jag...

Och för att bygga hus eller båtar som passar de två rackarna skulle jag väl nog få kolla in nån youtube film om hur man bygger med lego, det lär finnas.

"Allt spinner de upp" lär nån äldre dam ha sagt över nymodigheterna hon inte förstod sig på.

Hinner jag slå ut ännu? undrar den lilla bellisknoppen?
Det är lite tajt med tiden, faktiskt, för det är närmare noll grader nu varje natt och inte mycket på plussidan på dagen, så vi får se hur det blir med den saken...

På tal om att hinna...
I morse när jag for till jobbet så hörde jag nåt bra på radion.
Det var från en finlandssvensk kanal Radio x3m. De snackar en massa mellan låtarna, och man vet aldrig vart det bär iväg när de börjar snarvla och ofta får man skratta rejält, och däremellan skulle man helst byta kanal...

Men i morse alltså. Då var det den ena programledaren som erkände en sak som han hade problem med ibland och som han var arg på sig själv för att inte riktigt klara av det problemet.
Han berättade om fenomenet att när man kollar fb:n och mailen, och snapchaten och twitter, så kan man inte sluta, man kollar igenom dem igen, ifall nåt har hänt, och när man efter åtskilliga minuter har gjort det, förutom att man också har läst en massa annat och kollat en del videor, så börjar man från början igen: fb, snapchat, mailen och twitter... Ifall...

Och så håller man på, så man inte hinner med nåt annat den kvällen.

Lite kände jag igen det där.
Att det inte räcker med att kolla ett konto en gång, och sen släcka datorn.
Nej, man måste kolla en gång till, ifall...

Det ska jag nog råda bot på, eller varna mig själv för, eller säga till på skarpen åt mig själv att en koll per konto räcker! Och därmed basta!

Eller nåt.
Ha det gott! :)

Inte närmare än så här, herr Älg (med familj)!

På väg till jobbet, på ett ställe som har rykte om sig att hysa älgar, så springer plötsligt 3 - 4 älgar över vägen framför bilen. Inte alltför nära. Jag hinner stanna, titta, plocka fram telefonen, "prata" med dem. De är ju så fina, ståtliga! Men på avstånd då.

De syns ju nog på bilden. Ser ni inte? Där mellan stammarna i huvudhöjd ungefär, skymtar en mörkbrun fläck med vitt under (benen)...

Det är lite mysigt att köra till jobbet på morgonen, min arbetsväg går genom mycket skog och mycket "ödemark" utan hus, och med sparsam trafik, inget problem överlag att plötsligt stanna bilen och fota. Men skulle något hända, att bilen skulle sucka och stanna, eller liknande, så skulle man känna sig lite ensam... Även om det faktiskt aldrig är särskilt långt till närmaste bebyggelse, husen bara syns inte.

Så just nu, innan det blir riktigt beckmörkt fast klockan redan hunnit bli arbetsdagsstart, medan det kan synas härlig höstgryningsdimma, eller tunn nysnö, eller skir morgonrodnad... Vackert! Rofyllt!

Men helst utan närkontakt med älgarna då...
Kör försiktigt hörni!