Trolsk stämning i skogen efter varmt sommarregn.
Ska man månne få plocka blåbär här om ett par månader?
Myggen gillar mig så starkt så jag vågade mig inte in i skogen och kolla om det fanns blåbärskart...

Man får verkligen försöka ta tillvara de små korta stunderna med fint väder och vacker natur.
Tog en kort promenad på ett par kilometer en kväll. Inget att skryta med. Ingen stor motionsdos, även om jag faktiskt tog lite skänkelvikning både till höger och vänster för att testa hur mjuk jag är i kroppen...

Skänkelvikning? Ja, när man inte springer rakt fram med näsan i färdriktningen, utan man vänder sig t.ex. inåt vägen och springer i sidled så att... äsch, vad svårt att beskriva... om jag skulle rita en bild...

 

... ja alltså det blev väl inte så värst mycket tydligare, men nu har ni nåt att fundera på :). Ni ser väl vartåt stortårna pekar :).

 

Viktigt här är ju att göra skänkelvikningen andra vägen också, dvs. att man då ställer sig med näsan utåt diket också. Och så en sak till: när man börjar så måste åtminstone jag tänka till lite så jag inte snubblar i mina egna fötter... :), men när man fått upp farten går det liksom av sig själv, och så får man ta armarna med i svängandet så de också får lite motion.

 



Snöflinga och stjärnöga...
... passar väldigt bra ihop, speciellt när snöflingorna är ljusblåa och stjärnöga så här vackert olikfärgade... snöflingorna fanns också i en ljusrosa-orange färg, syns lite till höger...

Så när jag tröttnar på kokande och diskande och annat -ande, så kan jag öppna köksfönstret och snegla på de här uppifrån. De finns i en liten "balkonglåda" utanför fönstret. Är man ute och vill kolla in färgerna så lyckas det inte lika bra eftersom alla blommorna vänder sig uppåt. Så egentligen är de väl felplacerade med tanke på att de ska pryda huset utifrån...
Sak samma.

Aklejorna har nästan fått vara ifred för ohyran i år. Vissa år har de ju helt blivit uppätna och alla knoppar skrumpnat bort. Men i år blommar de rätt fint. Endast ett par special-exemplar har tagit stryk och orkar inte slå ut mera, är jag rädd. Jag trodde inte att det var nån panik så jag sprejade inte så mycket tallsåpa på dem. Borde ha gjort det i alla fall...

Det var trädgårdsrapporten för idag :).
När det nu regnar så fint.

Midsommarnattens alla ingredienser.
Vacker solnedgång, blomster, trolsk dimma...
Bäddat för en liten promenad runt huset, ner mot skogsbrynet, ut mot vägen.
Räkna mygg, lyssna på fåglar, kolla in vattendropparna som glimmar överallt efter det lilla regnet som fräschade upp luften för en stund sen...

Mitthobbyrum har inte så mycket tid för sticksöm och brodyr... när naturen lockar... men handarbetena väntar nog tills nästa mulna och trista dag, då får de komma fram igen...

 

Vad är det för blomma?
Den dök upp ifjol i en burk som blev kvar i trädgården över vintern, tror jag, och sen gömdes/glömdes när gräset växte bredvid mina nävor som var rätt yviga då.
Men så började den blomma och jag blev fundersam.

Den ser ut som en ringblomma, nä större, som en stor rudbeckia, men nä, den har halvt lurviga blad, inte är det ju heller lammöron...

Har nån något förslag?

Nu är den borta, det kommer inte upp nåt i den krukan mer, tror jag.
Kanske en sommarblomma.
Nån okänd sort.
Exklusiv, exotisk.
Eller bara nåt vanligt.

Den gladde mig hursomhelst ifjol.
Fick mig att fundera varje gång jag gick förbi.
Och samtidigt glömde jag mina "bekymmer" för ett par sekunder.
Tack vara en okänd skönhet.

Fåse vilka upptäckter man gör i sommar? Som får en att fundera, glömma de vanliga bekymren för ett par sekunder...

Paulian igen :).
Återkommer en gång per år med bild på den.
Gillar den så!
Och hur död var den inte i februari-mars! Och jag har inte gjort nåt... vad jag vet...
Nu blommar den så otroligt mycket att jag är rädd att det är ett farväl.
Vet inte varför jag tänker så.
Vet inte heller hur jag ska göra för att den ska återkomma nästa år.
Sköter jag den för mycket, försöker för ivrigt, så är jag säker på att den säger godnatt.
Blåvitt är alltid blåvitt :).

Som sommarhimlen.
Inte idag då, men...

Har just fått tillbaka elen efter den stormiga och regniga natten som bröt strömmen, och den on-off morgon med blinkande lampor som fick mig att äta morgonmålet kallt, ingen annan möjlighet, men när jag sen mitt i allt hörde kylskåpet starta, satte jag igång kaffekokaren för att eventuellt få lite koffein, och hann just bli klar med kaffet innan strömmen bröts igen...

That´s life on the country...

Sommaren kom. Och en av de första att blomma där ute är den här som jag fotade för några år sen.
Nu när jag ser den här bilden märker jag att den var kraftigare förr.
Inga blommor har mått särskilt bra den här vintern.
Många har försvunnit.
Flera tomma fläckar finns i rabatterna här och där.
På vissa fläckar har jag förhoppningar om att det nog ska dyka upp lite liv i alla fall.
Men det finns verkligen rum för fler blommor nu.
Dags att ta en tur till något kvällstorg i nejden och kolla in om man kan få tag på nån trevlig planta för nån liten summa.
Så gjorde jag ju i fjolhöstas också. Och de har överlevt i alla fall.
Det är sen en annan sak om de mår bra. Nu minns jag inte ens vad de hette... måste kolla bakåt i bloggen... :).

Det där med frosten som drar över gårdsplanen märktes tydligt för ett par nätter sen.
Jag visste ju att det närmade sig noll grader men brydde mig inte om att täcka över något.
Visste inte vad som mest behövde hjälp.
Idag såg jag en mörkrosalila astilbe som hade stuckit upp tre skott ur marken.
Ett litet blad var orört av frosten, de andra var bruna, blir troligen till ingenting.
Det var bara tio centimeters avstånd mellan frost och inte frost.
Knepigt då att veta var man ska plantera vad...

Men man får se det som en utmaning, antar jag.
Det också.
Liksom mycket annat här i livet.