Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

torsdag 8 december 2016

En ny skönhet i fönstret.
Orkidén har mindre blommor och smalare blad än "vanliga" orkidéer, och det är så spännande att se om den fortsätter att trivas här i fönstret med de andra orkidéerna.
Den har ju varit här ett år nu, ungefär, bara överlevt, så jag blev så förvånad när jag såg något annat än luftrötter titta fram bland bladen.
Sen trodde jag den var vit...

Söt och vacker.
Som Saintpaulian som syns i bakgrunden, som också mitt i allt ville vara med så här i självständighetstider och fira lite smått...

tisdag 6 december 2016

Självständighetsdagen till ära var himlen blå, skiftande både i lila och rosa, solen sken intensivt, och tack vare nästan ingen vind alls så hölls temperaturen runt femton minusgrader, inte kallar än så :).

Det blev en knapp timmes promenad på upptrampad skogsbilväg, lite skrovligt underlag, men när man inte hade bråttom så gick det riktigt bra.
Älgarna hade haft sina stråk över vägen, kanske så sent som senaste natt/morgon. Många spår, ut från skogen, ner på åkern och ganska tätt förbi älgtornet som fanns på åkerkanten. Tydligen en "motorväg".

Rimfrosten blev allt tjockare och vitare i den lurviga kanten på huvan. Jag blev faktiskt andfådd, vägen gick upp och ner i små lagom stora backar så man fick träning. Bra så. Och eftersom vi var två som gick, så blev det en del prat också samtidigt, vilket gjorde det hela lite mer "ansträngande".

Någon kyla märkte vi inte annars av. Lagom bra fart gjorde att vi var precis lagom varma men inte svettiga när vi kom tillbaka dit där vi lämnat bilarna. Där hade vi också lämnat våra respektive passagerare på en lite annorlunda träning och de såg inte heller ut att ha frusit under sitt träningspass :). Alla glada och nöjda.

Mitthobbyrum trivs nog ute. Mer sådant så skulle man kanske hållas på bättre humör... det är bara så kort stund på dagen som det är ljust den här tiden på året. Hinns inte alls med dagsljusmotion på vardagarna, men det blir ju snart bättre...

Nu ska kaninen ha mera varmvatten så han klarar de minusgrader som kommer i natt! Ut i kölden bara! :)

söndag 4 december 2016

Fototips från en håsare... man tager vad man haver när man ska fota med "lugn bakgrund" och så blir det som det blir sen när man glömmer redigera bort den konstiga kontexten :).

Gör inte så här om ni ska ha bra bilder. Inget "håsande" (stress), tänk igenom noga, planera, ta flera bilder med olika bakgrund, vinkel osv. Ja, det där vet ni alla bättre än  mig...

Men vad jag märkte när jag sen kollade bilderna (jag tog faktiskt flera eftersom jag trodde att jag var så enormt darrig på hand) att det röda garnet är så intensivt i färgen att man inte får nån skärpa på själva nystanet, det lyser för starkt. Först trodde jag alltså att jag var darrhänt, men sen märkte jag att skärpan nog fanns på det gröna nystanet, i alla fall mycket bättre.

Julrött är något alldeles speciellt, betyder nåt intensivt, nåt stort, nåt som är så mäktigt och oförståeligt att till och med kameralinsen blir bländad av intensiteten...

Till saken: det som jag skulle skriva om.
Förra inlägget var också garn, som passar rätt bra dessa tider när Finland firar sin självständighet, blåvitt...
Jag hade inte fått nån julfeelis alls, började få listor i huvudet på julgardinsbyten och annat som man borde... så jag tog en liten sväng till stan norrut, men eftersom svängen var så liten, bara nån timme, så prioriterade jag: kattmat från supermarketen (bar faktiskt inget annat med mig ut därifrån :)...) och en miniloppisrunda till två missionsloppisar.

Och där bland alla kläder, tyger, böcker och porslin fanns en liten genomskinlig plastpåse med tre små gulliga garn som plötsligt fick mina ögon att lysa jul-feelis :). Nåt slags ullgarn tror jag det är, och antagligen nåt som ska broderas eller ja, jag vet inte faktiskt..

Vet inte heller vad jag ska göra med dem.
Men de här tre små nystanen för femti cent gav mig första riktiga julkänslan, jag log åt tanterna på missionsloppiset och hoppas att de fick del av min positiva känsla... Och när jag stressade vidare från min minishopping blev jag glad när jag tänkte på de tre gulliga nystanen.
Löjligt, eller hur...?

Kanske den som lämnade in garnen på loppiset hade haft "varma händer" som förde vidare värmen till vemhelst som köpte nystanen... :).

måndag 28 november 2016

Det var ett loppisfynd. Delvis helt nya nystan.
Fast jag läste i tidningen häromdagen att fynd är nåt du inte har användning för till ett pris du inte kan motstå. Det var ett känt citat av någon stor författare...
Så då är det här definitivt inget fynd :) för det här är något jag absolut har användning för! Även om priset var minimalt, alltså inget att tala om, en halv kaffekopp ungefär... eller nåt sånt.

De här nystanen, två av varje färg, är alltså dels alpakkablandning, dels nåt okänt men liknande, som jag har delat i två lika stora nystan för att få två strumpor med lika mycket av var färg. Har jag tänkt.
Men eftersom nystanen är rätt små, och jag har svårt att beräkna åtgången, så börjar jag sticka från tårna, så att jag säkert får alpakka runt foten, och eventuellt nåt annat, mindre värmande runt vristerna.

Nåt ska man ju fundera på, ha att ta till handa när andan faller på, eller annars bara...

Och så måste jag ju säga att färgerna var något rätt så avgörande vid köpet. Gillar dem! Lite som den finländska vintern kanske, ibland grådaskig ibland tydligt vit och kall och med en klarblå himmel med en blek nymåne mitt på dan.... eller nåt annat poetiskt. :)

Ha en bra fortsättning på veckan!

lördag 19 november 2016

Lek inte med maten, fick man höra som liten, och det sitter nog i än.
Men att göra smörgåsen lite vackrare är väl inte att leka ändå.
Det sägs ju att man äter med ögonen också, eller nåt...

Det har varit spetspaprikans sak att pryda smörgåsarna i sommar. Den är ju så god! Och från "grannbyn".

Men dess tid är förbi. Inhemska alltså. Så nu får man övergå till annat. Tomat är ganska bra och ger lika fin färg, men mildare smaktillägg då.

Det var dagens matinlägg.
Skralt kanske? Men ibland räcker det riktigt bra med en smörgås :).

Och så var det Persimon-tider i butikerna nu.
Det är bara en kort period av året, så om det råkar vara en favorit för nån av er så passa på nu :).
Jag har ätit massor av dem i höst. Råkade komma ihåg att det existerar såna frukter dagen innan "kvartersbutiken" skulle få in dem i hyllorna, men då var de ännu dubbelt dyrare än de är nu, en månad senare. De gäller också att inte luras köpa fem stycken hem och glömma dem på nåt fruktfat för då kanske man får slänga tre som blivit för mjuka...

Nog om det där, jag är absolut ingen expert på dem, annat än att äta... :)
Ha det gott trots slasket! (De där frukterna är ju annars också så pigga i färgen så de passar nu när det är mörkt och tråkigt utomhus.)

söndag 13 november 2016

Orkideén orkade blomma igen! :)
Så roligt, även om det inte är min förtjänst... jag mörkade kanterna på fotot eftersom det är så fullt med luftrötter runtom så det ser riktigt skräpigt ut.
Men på nåt sätt verkar den må bra i alla fall... och nu fick den sällskap av den andra också!

Jag fick båda orkidéerna samma år. Den vitlila till morsdag och ca en månad senare den gula som födelsedagspresent. Och de hänger ihop år från år. När den ena börjar blomma följer den andra efter.
 
Det kan vara bananträdets förtjänst, som står bredvid och skjuter upp sina spjutaktiga blad mitt i vintern och alltså behöver en hel del vatten. Så jag andas lite på orkidéerna då också samtidigt...
 
Roligt med såna hoppfulla individer trots tilltagande kyla och mörker!
 
Kanske dessa blommor farsdagen till ära?...
 

tisdag 8 november 2016

Bläddrade i en internationellt känd modetidning och hittade den här härliga tröjmodellen... eller så var det en dimmig morgon när jag körde till arbetet och bara måste stanna och fota de mjuka och härliga färgerna... välj själv vilket ni tror på :).

Vad skulle de månne säga i en handarbetsaffär om man kom in med den här bilden och sa, jag ska ha garn till den här tröjan, har ni färgerna?

Jag bjuder på idén gratis :).
Kanske dethär är ett vanligt sätt att hitta sin egen tröja.
En unik som ingen annan har...

Ett problem kvarstår: att få den färdig medan idén är färsk så man tycker det är en bra idé...
Jag har ju fortfarande den där sommartröjan som blev fem före färdig på sensommaren men så kom det en massa annat emellan...

Tanken är i alla fall inspirerande...

måndag 7 november 2016

Så nystar man enligt vad jag lärde mig som liten... :).

Jag var helt förundrad som liten då mamma plockade fram nystkronan och mitt i allt hade hon nystat ihop ett nystan med ett djupt hål! Lite fascinerande, men småningom lärde jag mig knixen.

Och det sitter i, och är lika roligt idag som för femti år sen :).

Finns det andra roliga sätt att nysta? :)

söndag 6 november 2016

Vårens första och höstens sista blomma...
Lite förunderligt egentligen, att bellisen, tusenskönan, kan glädja en hela våren, sommaren och hösten. Inte överdådigt, men med små färgklickar.
Blomsterrabatten där de här blommar än, är bara en hop med gammal trädgårdsmylla som jag kippat ur säcken på ett ställe och radat stenar runtom så det skulle "hållas ihop". (Eller stenarna nog först och sen jorden.) Så jag antar att frosten är hårdare på allt sånt som är "ovanjord" än det som är välgrundat under jordytan. Hur som helst, liksom det lilla runda stenpartiet så vill jag också försöka täcka in det här med lite granris, om det hjälper...

För en gångs skull hann jag med det i år, innan den allra värsta frosten slog till.

Trädgården när den är som bäst, alltså. Lite jobb, men många små glädjestunder, bara man ger sig tiden att stanna upp och se på de små detaljerna...

Vintern är här. Minus femton i morse. Bara att konstatera fakta. Men snart går vi mot längre dagar igen, och får vänta på första snödroppen eller scillan... :).

fredag 4 november 2016

Det har varit krispigt ute på morgnarna.
Inte nödvändigtvis snö, men så mycket rimfrost att det ser ut som snö.
Vackert!

Och kannan som jag skrev om i förra inlägget, den var halvfull med vatten... och is :(.
Den var faktiskt såpass frusen att det nte gick att hacka hål på isen fast jag såg vatten röra sig därinuti. Så fåse om kannan är förstörd redan.
Jag vände den uppochner och hoppas att solen nån dag värmer såpass mycket att det går att hacka ur den försiktigt. Sen får den komma in under tak nånstans tills det blir vår igen.
Visst går det ta in den i värmen, men jag tror visst att det är värre då om det sker för snabbt. Helst ska upptiningen ske långsamt... Fast vad vet jag.

En annan sak jag kom att tänka på.
Jag skrev om Klossbutiken för nåt ilägg sen. Jag började tänka på språket, automatiskt skulle jag på "riktig" svenska säga klots. Sen blev jag osäker. Är jag gammalmodig nu igen? :)
Så jag googlade. Och såg att de nog är synonymer, kloss och klots. Men kanhända det dagligen använda språket, som ju strävar till lättare skrivsätt, har gjort att klots ersatts alltmer med kloss.

Löjliga funderingar kanske. Men sak samma. Nåt ska man göra på fredagkvällen :).
Ha en skön allhelgonhelg, med tid för tankar och tillbakablickar och framtidstro, trots allt!

torsdag 3 november 2016

Stilleben i höstträdgården.
Måste ta med den här bilden innan det blir alltför mycket vitt på marken, då skulle den här kännas så fel :). Än är det bara lite puder på marken, men kanske i natt...

Jo, när jag plockade bort det pyttelilla växthuset som knappt varit i användning alls i sommar, så satte jag dit den här trälådan i stället.
Det var i våras jag hittade lådan, en fruktlåda från matbutiken i hörnet :), och jag hade planer på att använda den på ett fiffigt sätt... Men den låg bara och skräpade bredvid växthuset hela sommaren, till ingen nytta. Det jag hade planerat blev aldrig av, vet inte om tanken ens var riktigt färdig tänkt heller.

Men nu har den sin plats! Och jag blev så barnsligt glad. Där passar den som ett litet bord till den gamla emaljkannan som jag i somras använde då jag vattnade vissa utvalda plantor och alltså inte behövde alltför mycket vatten. Gillar kannan.
Och så de där lerskärvorna... från en lerkruka som jag använde till penséplantor för många år sen men som lämnade ut när kölden kom och hela vintern och i snödrivan och... förresten, vänta ett tag...

 

... det var den här krukan och pensén som hade knopp på hösten när snön kom, övervintrade och slog sen ut i blom när vårsolen började värma :)... ni ser väl snön i bakgrunden! Wow, vilka minnen ett par lerskärvor kan ge! :)
 
... som sagt lerkrukan hela vintern ute med blött innehåll, vilket leder till sprickor och till sist skärvor, på ett litet fruktlådebord i ett litet hörn av trädgården...
Måste bara minnas sätta undan kannan så den inte blir ute i vinter, den kan ju förstöras, tack för påminnelsen! :)
Slut på storyn för denna gång!

onsdag 2 november 2016

                            O    O O        OOO                OOOO
                                   O O        OOO                OOOO

(hade tänkt sätta in en bild från google på lego-fönster men länkandet ville sig inte :) men nollorna ovan föreställer olika stora legobitar! :) Och idén till det här inlägget kommer från Klossbutiken.)

På tal om hobby så såg jag häromdagen en bild, vet inte om det var på nätet, mycket möjligt, men det kan också ha varit i samband med reklam för nån hantverkarmässa, en bild på örhängen gjorda av små legobitar.

Det var alltså av dedär minsta bitarna som verkligen gjorde ont om man trampade på dem... :).
De hade någon fäst örhängskrokar i och voila! så var det udda örhängen nästan med retrostuk över.

Det jag minns av lego var husbygget. Jag var på nåt sätt fascinerad som liten av de där fönstren med fönsterluckor, och dörrar som gick att öppna... Jag kunde planera och bygga hus i all oändlighet :). Så när jag googlade på legohus och råkade se en bild på fönster så... ja, jag kände doften i näsan från mitt barndomshem, var det månne kaffebusken? eller maten? eller porslinsrankan som slingrade sig längs väggen i ett hörn...?

Hur som helst, lego är inte vad det var förr, konstaterade jag när jag kollade in på den här: http://klossbutiken.se/ . Jag kände inte igen de enkla bitarna, de enkla färgerna (fanns det bara vitt, rött, grönt och blått då... eller?). Nu finns alla nyanser av färger och alla världens besynnerliga klossar. Om jag nu skulle vilja bygga med lego (vid 50+-ålder), och det skulle jag gärna, faktiskt, så skulle jag vilja ha de där enkla, där man får fantisera själv...

Fast, när jag kollade ovanstående klossbutik på nätet, så måste jag erkänna att jag hittade nåt kul ändå... en viss Jack Sparrow och så Harry Potter förstås... men de skulle nog inte trivas i de enkla hus jag skulle bygga... tror jag...

Och för att bygga hus eller båtar som passar de två rackarna skulle jag väl nog få kolla in nån youtube film om hur man bygger med lego, det lär finnas.

"Allt spinner de upp" lär nån äldre dam ha sagt över nymodigheterna hon inte förstod sig på.
Hinner jag slå ut ännu? undrar den lilla bellisknoppen?
Det är lite tajt med tiden, faktiskt, för det är närmare noll grader nu varje natt och inte mycket på plussidan på dagen, så vi får se hur det blir med den saken...

På tal om att hinna...
I morse när jag for till jobbet så hörde jag nåt bra på radion.
Det var från en finlandssvensk kanal Radio x3m. De snackar en massa mellan låtarna, och man vet aldrig vart det bär iväg när de börjar snarvla och ofta får man skratta rejält, och däremellan skulle man helst byta kanal...

Men i morse alltså. Då var det den ena programledaren som erkände en sak som han hade problem med ibland och som han var arg på sig själv för att inte riktigt klara av det problemet.
Han berättade om fenomenet att när man kollar fb:n och mailen, och snapchaten och twitter, så kan man inte sluta, man kollar igenom dem igen, ifall nåt har hänt, och när man efter åtskilliga minuter har gjort det, förutom att man också har läst en massa annat och kollat en del videor, så börjar man från början igen: fb, snapchat, mailen och twitter... Ifall...

Och så håller man på, så man inte hinner med nåt annat den kvällen.

Lite kände jag igen det där.
Att det inte räcker med att kolla ett konto en gång, och sen släcka datorn.
Nej, man måste kolla en gång till, ifall...

Det ska jag nog råda bot på, eller varna mig själv för, eller säga till på skarpen åt mig själv att en koll per konto räcker! Och därmed basta!

Eller nåt.
Ha det gott! :)

tisdag 1 november 2016

Inte närmare än så här, herr Älg (med familj)!

På väg till jobbet, på ett ställe som har rykte om sig att hysa älgar, så springer plötsligt 3 - 4 älgar över vägen framför bilen. Inte alltför nära. Jag hinner stanna, titta, plocka fram telefonen, "prata" med dem. De är ju så fina, ståtliga! Men på avstånd då.

De syns ju nog på bilden. Ser ni inte? Där mellan stammarna i huvudhöjd ungefär, skymtar en mörkbrun fläck med vitt under (benen)...

Det är lite mysigt att köra till jobbet på morgonen, min arbetsväg går genom mycket skog och mycket "ödemark" utan hus, och med sparsam trafik, inget problem överlag att plötsligt stanna bilen och fota. Men skulle något hända, att bilen skulle sucka och stanna, eller liknande, så skulle man känna sig lite ensam... Även om det faktiskt aldrig är särskilt långt till närmaste bebyggelse, husen bara syns inte.

Så just nu, innan det blir riktigt beckmörkt fast klockan redan hunnit bli arbetsdagsstart, medan det kan synas härlig höstgryningsdimma, eller tunn nysnö, eller skir morgonrodnad... Vackert! Rofyllt!

Men helst utan närkontakt med älgarna då...
Kör försiktigt hörni!

fredag 28 oktober 2016

Hej igen...
                                                ...
                                               om                                      vi
                                           fortsätter                              på det
                                         ämne som                          avhandlades
                                        senast, så är                      det faktiskt lite
                                        kul att testa vad               som går att göra
                                       med en massa bokstäver som placeras på ett
                                    lite annorlunda sätt än man är van med. Som jag
                                  skrev i förra inlägget finns det ett litet men med att
                                skriva så här: det blir aningen svårt att få en flytande
                              text. Den blir jobbig för ögat. Men om man bortser från
                            det så är ju det      I      här också ett sätt    I       att, ja inte
                           kalligrefera då,       I      men bokstavera      I       kanske :).
                          Skämt åsido, det heter kanske nåt fint tom. Jag måste googla
                        på det här om jag hittar nån liknande. Inte för att det spelar nån
                         roll, egentligen, om det inte      O       finns från förr kan jag      
                            själv uppfinna en fin term som   beskriver språket, eller
                              vad man ska säga. Men måste   medge att det tar lite       
                                   för lång stund att göra en      figur. Det borde       
                                       gå snabbare, tycker jag.     Men övning
                                          ger förstås färdighet, så det är bara
                                               att fortsätta så blir man säkert
                                          rätt snabbt skickligare på det här också.

Nu inser jag plötsligt att olika webläsare kan eventuellt ge helt olika resultat av det här jag försökt mig på nu... så några av er kanske inte ser alls nån katt, eller kanske ingen alls ser nån katt, men nu vet ni iaf att det var det jag försökte mig på :). Jag tror jag ska hålla mig till sticksömmen och virknålen, de är inte olika för olika webläsare tror jag...
                                                            Ha det gott! :)

torsdag 27 oktober 2016

Det sägs att ett inlägg utan bild inte drar lika mycket läsare som ett med bilder...
Men så kan det ju vara också att man vill säga nåt annat än bilderna, så om man sätter bild så överröstar de allt man skriver.
Det där var flummigt.

Men så finns det också skickliga skribenter som skriver så vackra bilder med sina ord att inga andra bilder behövs.

Och så finns det författare som skriver orden så att de blir bilder av dem.
Men då kan de rentav vara svåra att läsa och förstå.

                                                            Det                      beror
                                                     på hur man            gör det bara,
                                                 och hur datorns olika program ändrar
                                                på det man skrivit så att viss text kom-
                                                 mer på helt annat ställe än man tänkt
                                                   sig. Då kan det förstås vara väldigt
                                                     frustrerande att skriva, man blir
                                                        så att säga missförstådd av
                                                           sin dator. Men det är ju
                                                             så med tekniken, den
                                                                går inte alltid att
                                                                    styra exakt.
  
Ha det gott! :)

måndag 24 oktober 2016

Det är aktuellt med bokmässa, tror jag, i landets huvudstad.
Och böcker och litteratur är självskrivna i mitthobbyrum. Ibland. Till och från. Ett kapitel. Eller en tidningsartikel...
 
Ibland får man agera åhörare när någon på andra sidan köksbordet läser på engelska ur Harry Potter, och medan man lyssnar får man fundera vad de olika besynnerliga orden betyder...
Då är det bra att man sitter vid skärmen och kan googla sig fram till översättningar och också ibland till hur man ska uttala ordet korrekt på engelska. Så roligt ibland att klicka på högtalarikonen på googlesidan och höra en perfekt engelska och sen försöka härma det...
 
Som t.ex. det här:
GargoyleBildresultat för gargoyle
.. som jag nog inte hade en aning om vad det var.
 
Sen när jag hade tid att söka fram bilder och wikipedia och sånt, så fick jag en förklaring (kan säkert finnas flera). Det är vattenledare som numera heter stuprör :)! men som i äldre tider och på ståtliga stenbyggnader, slott och liknande kunde vara utformade som skrämmande figurer, ofta ansikten med "tippnäsa", och de var då placerade uppe vid takkanten för att regnvatten inte skulle rinna ner längs husfasaden, som då kunde förstöras, utan droppa ner ca en halvmeter utanför väggen...
 
Så sånt kan man lära sig medan man lyssnar på högläsning av Harry Potter! :)
 
Kul! och kultur, kanske! :)
Ha en bra början på veckan!


söndag 23 oktober 2016

Det här är en seriestrip från Ramstedt Comics (finns på fb). En serie som finns med i en finlandssvensk veckotidning, Kuriren, som jag prenumererar på. Den är ofta makaber, ibland som man tycker det går till överdrift och ibland bara helt enkelt sjukt rolig.

Här är författarna och serien presenterad, delvis i serieform, förstås :). På deras fb-sida finns tydligen massor av stripar att läsa! :)

Den här senaste är ju mittiprick.
Tänkte jag på senast jag "åt ute". Inte konstigt att maten hinner bli kall när man ska plåta den i alla vinklar, inklusive drycken, och lägga upp bilden på alla möjliga fb, snap, whats och twitt och jag vet inte vad... Man hinner ju inte äta!

Det är sen en annan sak att jag ofta tänkt hur kul det skulle vara med minibloggande, eller vad man ska kalla det, att ta en bild mitt i vardagen, whatever, och skriva en kort text.
För ofta ser jag potentiella foton i vardagen, och har texten klar i mitt huvud, men eftersom jag inte har en "miniblogg" så blir det inte av. För ofta så glömmer man bort det sen. Eller glömmer den där egentligen twisten på texten som skulle ha blivit sååå snärtig om man bara fått publicera den genast...

Ja, ja, så länge man har idéer så mår man kanske rätt så bra! :)

torsdag 20 oktober 2016

Tomtepotatis!!! Det är ju snart lillajul! ... eller inte...
Jag är inte den som börjar sjunga julsånger i oktober, inte ens i november :).
Men jag tyckte det här blev en så söt tomte! En vanlig potatis och så spetsen av en söt spetspaprika, som ju en av mina favoriter när det gäller grönsaker.

För övrigt tycker jag om när mattallriken har färg, alltså inte själva porslinet egentligen (det ska helst vara mest vitt) men maten, om jag så bara sätter dit en liten klick lingonsylt, eller några rödbetsskivor... morötter är friska och fräscha i färgen också - nästan så man blir glad.

Ja, jag är egentligen glad i mat, enkel sådan.
Det ska synas vad som finns på tallriken.

Förresten, på tal om vitt porslin, tänk om jag skulle måla mattallrikar med maten färdigt på, eller åtminstone grönsaker, gurkskivor, morotspinnar och någon körsbärstomat eller så, eventuellt några lökringar... Hur skulle det kännas att äta ur en sån tallrik?

Men tänk om man äter söta plättar då, tar de åt sig smaken av de målade grönsakerna? I så fall måste man ha skilda tallrikar för söta rätter och skilda för salta...

Nu fick jag åtminstone nåt att fundera på ifall porslinskursen startar igen efter nyår.

Borde i såfall blanda mycket olja i färgerna när jag målar, för jag tror ytan blir lite blankare då, och inte sådär otrevligt raspig att skrapa i med gaffel och kniv...

Hur som helst, det finns alltid nån ny idé att fundera på, trots att man har flera påbörjade som borde bli klara...
Ha det gott i höstrusket!

tisdag 18 oktober 2016

Den här sötnosen är från en blogg som heter Hahmoset.blogspot.fi (klicka här).
Det är en tjej som jag läste om i en tidningsartikel som använder virkning, och speciellt just tillverkning av små figurer, både djur och personer, som terapi. Hon började använda virknålen när hon mådde som sämst, och nu har hon en fantastisk hobby.
Kolla in hennes lista på figurer (film, sagor, jag lockades att kolla in hennes alla figurer när jag såg hon hade gjort en Jack Sparrow också! :) ). Även om ni inte förstår finska kan ni kolla: listan finns till vänster på hennes blogg, vissa namn är säkert samma på svenska och finska, och inom parentes har hon angett hur många figurer hon gjort i just den gruppen.

Kolla hennes bilder och inspireras! Jag blev i alla fall glad :)...
Man kan följa henne på instagram också om man vill :). (Instagram @hahmoset)
 
På sin senaste uppdatering hade hon också en länk till en tecknad engelsk video (klicka här för att se videon) som handlar om depression, och det var nog så otroligt mitt i prick, bilderna och många av funderingarna... jag kände igen vissa bilder, det var ju jag, eller...!?

Och ändå inte... men det är lite som med negativa tankar som kommer och går i huvudet... de ska inte behöva ta över styrningen helt, de finns ju, men man kan se till att... ja, var det nån stor man nån gång som sa, att man kan inte hindra fåglarna från att flyga över huvudet, men man kan hindra dem från att bygga bo där...
 
Det var lite djuplodande funderingar idag, men det kan behövas... att man stannar upp, fångar tanken, kanske den behöver sättas i koppel... och så kanske man tar i en virknål med garn, eller en sticksöm, för att hinna fatt sig själv, vad var det jag tänkte för ett par timmar sen? var det en bra idé som dök upp i bilen på hemvägen? eller var det en omöjlighet? och vad var det jag kom på?
 
Det är hela tiden så mycket intryck från överallt, mycket man tror man måste minnas, många saker man tror man måste hinna med... Men vad är det för vits med att hinna med allt, om man glömmer bort vem man är, vad man tror på, vad man innerst inne vill, vad som är värt nåt...
 
Jag tror jag ska ta i sticksömmen åtminstone ett par minuter ikväll. Bara för att...
... och tänka på tjejen med alla de härliga figurerna, sända en varm tanke till henne... ett tack för inspirationen...

Kiitos inspiraatiosta, Uosu! Ja hyvää jatkoa! :)
 

måndag 17 oktober 2016

Det har figurerat då och då på fb bilder på "gamla" saker och fenomen och så har det gällt att gilla det om man vet vad det är fråga om, eller om man minns hur man använde saken ifråga.
 
Ett av de här fenomenen var bilden på en penna och ett kassettband, och så skulle man gilla om man visste hur de hörde ihop.
Ingen konst alls. Man har väl varit med när kassettband "tållat" sig i en gammal bandspelare, eller i bilens spelare, och sedan varit tvungen att reda ut musikkällan... :).
 
Här på bilden finns det nåt som har med saken att göra också. Men i virkad form.
 
Om kassetten hade varit av normal längd så hade dockan säkert fått en hel långklänning av bandet, och skor och väska och jacka och jag vet inte vad, kanske en liten hund också i koppel bredvid.
 
Men nu var det bara ett reklamkassettband från Readers Digest eller vad det hette... så det var väldigt kort, men tillräckligt för att få en brättad hatt med rött band av den sista biten som det inte gick att banda in ljud på.
 
Det är ett antal år sen jag gjorde den här, men det spelar ingen roll, när jag ser bilden är det ändå lite terapistänk över det. Som det ju ska vara när det gäller handarbete och sånt...
 
Gilla om ni känner igen... äh, jag skämtar bara... Ha det gott, så hörs vi igen i andra tankar! :)

tisdag 27 september 2016

Blandat i bänken.
Trädgårdsnäva, indisk fingerört, ormbunke (eller vad de heter på riktigt) och så vanlig vild prästkrage som fått en plats i blomrabatten i stället för på dikeskanten.

Det är vackert med blandat tycker jag.
Men det är svårt att sköta så att inte en tar över den andras plats. Alla ska rymmas fast de är olika.
Eftersom de också behöver lite olika mycket utrymme är det svårt att veta vem som behöver vårdas lite extra för att överleva (fingerörten), och vem som klarar en hel del själv med egen kraft (nävan), och vem som behöver "hållas tillbaka" lite så de inte inkräktar på nån annans utrymme (toppklockan som smyger sig in i bänken från andra sidan...).

Som bland oss människor då... Aktuellt tema... Går ändå inte att jämföra med det här alls. Går inte att dra långtgående paralleller, då hamnar man fel. Den diskussionen tar vi en annan gång...

Men jag befarar att det nog i rabatterna här utanför huset råder mest djungelns lag nu eftersom jag inte gör så mycket åt saken, och det betyder nog att en del försvinner till nästa år...

Jag måste nog ta mig en funderare hur jag ska göra.
Vissa har jag räddat några plantor på tidigare och flyttat till en mindre djungelaktig plats, där de får lite tid på sig att bli starkare själva... så de sen kan säga vad de vill, vilken plats de vill bo på, var de tycker att de hör hemma.

Och nu märker jag att jag nästan inte vet om jag skriver om blommor eller människor... skrämmande...
... men man behöver ibland dra sig undan till en mindre djungelaktig plats, lugnare, mera luft, så man får återhämta sig, hitta sig själv igen, så man vet vad man vill, och vad man inte vill. Öva på att säga nej, tack, inte idag... nej, det passar inte just nu, kanske nästa vecka...

Önskar er en trevlig höst, med många återhämtningspauser, antingen längre (som är mera sällsynta) eller så att ni kan ta tillvara de kortare. Ett par minuter med en katt i famnen. En halvtimme medan maten puttrar på spisen (den tiden behöver man inte alltid dra nytta av - nån gång kan man bara sitta och öva sig att andas...). Kanske tre minuter i bilen medan de råkar spela ens favoritmusik i radion.
Vi återkommer :).

lördag 24 september 2016

Färgstarkt i bokhyllan...
... eller i läsarens hand, närmare bestämt.
Och någon menar att det är internationella bokveckan nu.

Böcker är bra, kanske inte nödvändigtvis Bra Böcker, men vissa är bra.

Det är nu bara så att om man växt opp med tillgång till biblioteksböcker och syskons böcker och högtravande böcker i föräldrarnas bokhylla... så har man ganska lätt att grabba tag i närmaste bok och glömma bort tiden en stund.

Så går det ibland när jag väntar på att nån ska bli klar, eller att ett visst litet rum ska bli ledigt, och så råkar jag sitta vid ett bord med diverse böcker. Det kan vara skolböcker eller fiction. Inga deckare får mig att fastna bland bladen, men nog utopier och fantasy som familjens yngsta lånat. Fast jag inte gillar den här stilen egentligen så fastnar jag ändå, och kan märka helt plötsligt att det har gått en timme eller två och då har jag kanske bara "några" sidor kvar att läsa tills boken tar slut, så jag kan lika gärna fortsätta läsa en stund till.

Måste erkänna att jag ibland läser ett kapitel i början, några här och där i mitten och så kanske sista kapitlet, eftersom mina ögon inte riktigt klarar av väldigt mycket läsande, de blir så trötta. På det sättet får jag ändå en liten uppfattning om bokens stil, tankesätt och känslor. Risken är förstås att man missar nån väldigt viktig poäng som skulle ändra ens syn på boken helt. Men den risken får man ta...

Mitthobbyrum har en speciell plats för böcker, helt klart. Inte fysiskt, sånt finns inte... men bildligt talat finns det en fin bokhylla/bord för speciella verk. Det kan vara en billig utgåva av en lokal författares samlade verk, inte för att jag skulle orka läsa allt, men det måste finnas möjlighet att ta boken i handen, slå på måfå upp en sida och läsa några rader... bara för att... Eller den första boken en bekant gett ut av sina egna skriverier. Drömmen finns ju på sätt och vis att själv nån dag...

På fb sprids en uppmaning att grabba tag i närmaste bok, slå upp sidan 52 och skriva ner den femte meningen som statusuppdatering, utan att avslöja vilken bok det är fråga om. Googlade på det här och konstaterade att den här uppmaningen hängt med i flera år, någon hade i en blogg samlat några av de här femtemeningarna, som för att visa på bredden på stilen bland böcker som folk i bekantskapskretsen läste. Det var lite kul att läsa... Speciellt som vissa meningar var rätt korta: Äntligen!

Ha en bra fortsättning på veckoslutet!

onsdag 21 september 2016

Cat on hot... Miele :)!
(Ursprungligen Cat on hot tin roof med Paul Newman i huvudrollen, om jag inte minns fel...)

Det var ett tag sen den här sötnosen var så liten.
Hon har dessutom flyttat till grannbyn och lever där ett snofsigt liv med möss i buskagen utanför huset och mjuka härliga soffor att krypa upp i inomhus... har jag hört... :).

Men den här bilden togs när jag försökte lära henne att acceptera dammsugaren och inte se den som ett monster.
Skämt åsido, inte avsiktlig inlärning, men eftersom det är rätt jobbigt med en katt som är hypernervös och storjamar så fort man tar fram dammsugaren så är det bättre om de får lära sig att det är helt ok, bara att sova vidare på sin stol, även om oljudet är lite obehagligt.

Numera accepterar alla våra fyra katter att jag dammsuger under deras stol. Bara jag tar det lugnt och pratar lite lugnande med dem samtidigt. Den yngsta av våra fyrfotingar viftar inte ens på örat i sömnen om han inte råkar ligga på golvet och munstycket kommer närmare än en meter ifrån :).

Vad har det här i mitthobbyrum att göra?
Tja, där ska ju städas också emellanåt. Även om hobbyrummet är obefintligt...
Och katterna bidrar onekligen till inspirationen att göra nåt...

De gör gott helt enkelt genom att vara.

Tänk så söt en dammsugare kan vara! :)

lördag 17 september 2016

Eldfängt i trädgården... ja, de var ju inte såhär vackra i år.
Största delen av temyntan frös bort i vintras, men lite småplantor har jag som överlevt, som jag hoppas tar sig till nästa år.
Men det är nog ett problem när jag slarvat så otroligt mycket med rens och omvårdnad.
Då är ju nog risken stor att man mister en del plantor, när de helt enkelt kvävs.

Men man kan ju inte hinna med allt, så...

Sitter alltför mycket i bilen, på sätt och vis. Det kan man inte heller göra så mycket åt, eftersom man bor ca 25 km från jobb och butik och sånt. Så då sitter man en halvtimme i taget på skumpig väg och kotorna och lederna skaver mot varann...

Skämt åsido, så hemskt är det inte.
Men jag har märkt med åren, speciellt de senaste två åren, att kroppen inte mår bra av att sitta i bil och skumpa.

Så jag har funderat. Man kan ju sitta på så olika sätt. Ibland sätter man sig slarvigt så man sitter snett hela den där halvtimmen. Dessutom  jobbar gaspedalsfoten på ett annorlunda sätt än kopplingsfoten, och man blir sned på ett annat sätt. Därtill håller man ofta i ratten på ett visst sätt, och eventuellt vilar andra handen ofta på växelspaken. Snett igen...

Inte konstigt att man blir sned och känner sig styv och konstig att stiga ur bilen.

Dessutom har jag ofta vänster fot vinklad lite konstigt, spänt, inte alls vilande på underlaget, den största delen av den där halvtimmen. Så då får jag lätt muskelspänningar i tårna eller vristen, som kan störa andra gånger också än då jag kör bil.

Ryggstödet är svårt att ställa in perfekt. Ska det stöda nere eller uppe, ska nackstödet användas osv. osv...

Men efter att jag deltagit i en introduktionskurs i centrerad ridning så har jag börjat göra övningar både i bilen, och på jobbet, där jag har både en vanlig kontorsstol och en sadelstol att variera mellan.

I kursen nämndes just det där att man sitter konstigt, går konstigt, rör sig fel i vardagen. Och om man lyckas ändra på de vanorna så är man på rätt väg att börja må lite bättre och kanske förhindra smärtor som annars lätt kommer med åren.

En stressad människa går ofta framåtlutad, (känner mig skyldig) och det frestar på benen och höfterna på ett tokigt sätt. I centrerad ridning ser man människan lite som byggd av klossar ovanpå varann som ska vara i balans. Det säger ju sig självt att det blir nån del av kroppen som tar stryk då.

Jag har börjat tänka på det där när jag går i trappor t.ex. Speciellt nerför brukar jag ofta få smärtor ovanför knäna. Nån muskel som protesterar och inte vill jobba alls. Men om jag vinklar höften som om jag skulle "sätta svansen mellan benen" och placerar resten av kroppen rakt ovanför, drar på ett sätt in magen ("magknappen" mot ryggen) så får benen och fötterna bära hela vikten rakt ovanför sig och orkar bättre... inbillar jag mig.

Samma sak är vid ridning. För att man ska vara i balans. Så att om nån skulle plocka bort hästen under en skulle man ändå kunna stå i samma position. Man har sin egen balans, inte beroende av nåt utifrån...

Äh, det där blev mycket text.
Men om den insikten gör att jag slipper lite av smärtan i trappor, och lär mig gå på ett mer hållbart sätt, så att kroppen orkar bättre och längre, så då fortsätter jag tänka i dehär banorna...

Ha det gott i den krispiga höstkylan som kryper på såhär på kvällskvisten!

tisdag 13 september 2016

Morotsägg...
... men det här är ingen matblogg :)...

Ibland blir man smått desperat när man ska fixa till nån mat åt sig, slänger nåt i stekpannan och hoppas det går att äta...
Ibland blir det rätt bra, både för ögat och för munnen.

Det här är "sommarmorötter" från torget (alltså inte skalade, bara tvättade - morötter man köper i plastpåse vill man nog skala innan man använder dem) därför har de en mörk "skalkant" runtom. Och så det normala "vad sjutton ska jag äta idag"-stekta ägget. Eftersom jag slängde i morotsslantarna samtidigt som ägget så blev det så här.

Hur ska jag fortsätta det här inlägget så det inte blir ett matinlägg?

Det går inte :). Så då säger jag bara: njut av alla färska grönsaker nu såhär i skördetider! Antingen av egen skörd eller av allt inhemskt som finns i butikshyllor och på salutorg. Plocka ihop till en enkel men varierad sallad som kan ätas kall: kokta välsaltade makaroner, tomatbitar, gurkbitar, zuccinibitar, morotsslantar eller "sticks" och så isbergssallad, krispigt värre. Vill man ha nåt varmt kan man ju dricka en kopp té till och en smörgås. Det lär bli min mat idag på jobbet.

Och nu blev det bara mat i alla fall, men se i Mitthobbyrum behövs det mat minst tre gånger om dan för att man ska orka plocka fram sticksöm, rensa trädgård, sy om nåt klädesplagg, måla en tavla, skriva ett konstnärligt inlägg på nån blogg... eller sätta sig i bilen och åka till jobbet och "göra nån nytta".

Ha det gott! Och ät nåt gott :)! ... och nyttigt...

tisdag 6 september 2016

Arktisk klematis...
... blommar inte nu mera, men den kan väl börja på nytt om vädret håller i sig... tror jag fotade en rätt sen höstbild ifjol med fina blommor bland höstlöven...
... har i stället fullt med fluffiga fröbollar överallt. Och eftersom största delen av klematisen är involverad i en fläderbuske bredvid (som jag nån gång här kallat bonsaiträd) så har jag inte kunnat se alla blommorna, de har varit så högt uppe, och den gråblåa färgen har försvunnit bland fläderbladens blåaktiga skuggor. Men nu, ljusa bollar över hela fläderbusken :)!

Nåja, det är onekligen höst. Senaste natt var det väldigt nära frost... säkert nog rimfrost på nåt ställe.

Trädgården får snart vila igen. Och så får man hoppas på ny kraft till våren.

Något annat nytt såg jag just i en klädkatalog som skickats ut till många hushåll.
På den tiden när jag lärde mig sy kläder, så var det nog rätt viktigt att man skulle göra så osynliga och/eller snygga sömmar som möjligt. Och dragkedjorna skulle gömmas undan bakom en tygkant som snyggt pressats över kedjan. Nu helt plötsligt var det tydligt med flit sytt dragkedjor så att de skulle synas, också i avvikande färg! Och på en jacka!
Måste nog erkänna att det kunde vara betydligt enklare att sy fast dragkedjan på det sättet, ovanpå själva tygkanten. Det var ibland rätt pilligt att smussla undan dragkedjans ändar och få det slätt och fint...

Nåja, tycker man att det är snyggt så... Och nåt ska ju kläddesignarna hitta på, de kan ju inte hela tiden ta fram retrostyle... gammal skåpmat...

Det här inlägget är ju nog helt onödigt. Men jag hade inte tid att plocka fram nåt handarbete, för då sitter jag så länge :), och nåt nyttigt orkade jag inte göra mera i kväll, så då blev det såhär.
Ha det gott!

lördag 3 september 2016

Midsommarfägring vid utedasset...
... hade jag lagt som text till den här bilden. Den är nämligen fotad vid ett utedass vid en gård där jag var på ridläger veckan före midsommar.
Utsikten från utedasset, när man satt där inne, var inte heller fy skam.
Utanför gick hästarna i hagen, lite nedanför, så man satt som på en... tron :)...

Nåja, vad har det med mitthobbyrum att göra?
Hästarna ja, blommorna och grönskan ja, och jag blir inspirerad av bilden att måla ett kort, ja, så jovisst har det i mitthobbyrum att göra... dasset med stenen och mossan och blommorna...

Mycket har växt massor i sommar. Regnet har gjort att allt ogräs har tagit över på många ställen. Och jag har knappt varit hemma annat än för att äta, sova, tvätta kläder... osv... känns det som.
Jag klagar inte. Jag har ju hunnit med annat.
Men ett par växter som jag hade planterat förra hösten och hade hoppats på, har nog inte trivts vidare bra, tror jag. En har jag inte alls sett skymten av. Kanske den frös bort i vintras. Och så ogräset som jag borde ta itu med nu, så mina favoritblommor åtminstone får en rejäl chans att komma upp nästa vår.

Lite har jag hunnit idag. I ett skräpigt hörn av trädgården. Där har alltid varit oregerligt ogräs, jobbigt att se hur det sprider sig, inte går att få bukt med. De senaste åren har jag hoppats att blommorna som planterats där ska sprida sig så våldsamt att de tar över ogräsets plats. Men det har inte riktigt lyckats så... Nu har jag bestämt mig för att dra bort det mesta och kanske låta gräset ta över helt. Gräsklipparen får korta av allt som kommer upp, och jag hinner nån gång mellan varven dra upp rötter på det som inte längre ska vara där... Fåse vad jag hittar på med den plätten sen då... Hittar nån ny blomma eller buske att plantera dit.

Underligt då det ändå finns där i bakhuvudet nånstans att man ska pyssla därute, men det är väl solen... Som idag, så otroligt fint höstväder (med en och annan liten regnskur emellan) så man bara måste stiga i stövlarna och ta sig ett varv runt huset!

Bäst att ta vara på det väder vi har! Medan vi har det! :)

torsdag 25 augusti 2016

Stickade loppisfärger.
En utmaning kvar: att få den klar. Och då menar jag inte bara att sy ihop och fästa trådar, som ju annars brukar vara det tråkiga jobbet med stickade tröjor...
Nej, det är ärmarna.
Jag har stickat på rundsticka det mesta, så inga sömmar just än, bara de korta axelsömmarna då.
Och nu har jag plockat upp maskor för första ärmen, på rundsticka.
Men att få det gjort.
Det är andra försöket med ärmbredden. Första försöket gav en alldeles för vid ärm, den ska ju va lagom, ju! Hur får man det?
Jag har ju alltså inget mönster.
Och garnet är hopplockat från olika missionsloppisar från olika besök över ca två år kanske... ett nystan här... ett nystan där... osv. Garnen är av lite samma stil, såna där oregelbundna garn, eftersom jag tycker jag stickar ojämnt och inte vill att det ska synas att det är mitt fel att det blir ojämnt resultat :)!
Fåse om den blir klar.
Hade planerat den till den här sommaren.
Men det börjar bli sent.
Sticksömmen hamnade så snabbt på hyllan när det blev sommar, utevarande, trädgård, stall, ridläger osv osv. Och samtidigt en hel del mer arbete än jag tänkt mig...
Men jag har börjat snegla på den nu igen. Så kanske till nästa sommar?
Borde bara få den undanstökad nu.
För jag har lite annat missionsloppisgarn av tunn yllesort som jag gärna skulle fixa ett par benvärmare av, eller kanske nåt trevligt att slänga över axlarna på jobbet... Ja, det skulle vara nåt, undrar om jag hittar nån idé som känns som jag...
Men först alltså sommartröjärmarna...
En verklig utmaning när det är höst ute!
Ha det gott!

lördag 20 augusti 2016



Den här bilden har jag haft väntande i ett utkast ett helt år, faktiskt.
Nu plötsligt är den aktuell. Hur blev det höst så snabbt?

Vad jag gillar dimman!
Bara man inte behöver köra på livligt trafikerad väg, förstås.

Jag som på nåt sätt hade planerat att göra så mycket i trädgården i sommar, under de varma shortsdagarna och sena kvällarna med bara lagom mycket mygg.

Nu är det plötsligt slaskig blåbär i skogen kvar, lingonen lyser röda, svamparna sticker upp här och där och hallonen ramlar nästan av busken bara man går förbi.

Men nåt har man väl fyllt dagarna med ändå?
Jag hade inget konkret projekt i trädgården, men nåt lite ommöbleras hade jag tänkt mig.
Nåja, det hinner man med ändå tills frosten förstenar marken. Så ingen panik.

Men annat då?

Hmm, tog en liten loppisrunda igår. Garnnystan fastnade i min hand. Vad jag gillar dem.
Hittade en komplettering till min färggranna tröja, ett litet vackert nystan med ojämn struktur.
Borde få tröjan, som ju faktiskt var tänkt som en sommartröja, färdig nu innan det blir dags att sticka benvärmare och sånt :).
Hittade också två nystan alpacka i olika nyanser, och två andra nystan med liknande struktur men utan banderoll (vet alltså inte vad de är, känns lite ylleblandat). De tänkte jag dela på två, som jag brukar, och kanske fixa just nya tunna, smidiga benvärmare, alternativt strumpben, i jordnära färger...

Hösten är definitivt min årstid, även om man vid den här åldern också tänker: oj, hur ska man orka alla gråa, mörka, kalla dagar tills det börjar ljusna igen i januari!

Först väntar vi på höstfärgerna!! :)

torsdag 11 augusti 2016

En porslinsknut...
... eller jag menar en knut målad på porslin...
... får illustrera mitt humör idag.
Mitthobbyrum har en telefon som blivit gammal, tydligen, orkar inte med flera påminnelser, bilder, sparade meddelanden osv... och ändå är den bara ca 4 år...
... den bara blinkade yrvaket, pipade ett par gånger, och sa tack och hej...
... och där finns som sagt meddelanden, bilder, minnen...

Dags att vända blad?
Glömma det som man ändå inte minns, lösenord och sånt man haft krypterat nerskrivna i telefonens minne...
Glömma vad man velat påminna sig själv om.
Nu är det dags att själv minnas vad man brukar glömma.
Och vad man trott att man inte skulle klara av att minnas själv, utan påminnelse.

Jag känner mig som ute på sju famnars vatten.
Och det är inte på grund av det envisa regnet.

Det blir trots allt nödvändigt att skaffa en ny telefon, eller hitta nån bättre begagnad nånstans i husets lådor.

Porslinsknuten ser rätt regelbunden, mjuk och fin ut. Inte alls sådär hårt tilldragen som knutar kan vara, som man knappt orkar försöka få upp. Återstår att se hur den reder upp sig. Nu är det sen kväll, men i morgon behöver jag få fixat en ny telefon så jag kan ha kontakt med omvärlden under veckoslutet...

Kanske det är dags att börja minnas, så man inte blir minneslös... då hjälper det inte mycket att ha en fin telefon i handen... om man inte minns hur man ska använda den...

Mitthobbyrum kanske borde söka fram en sticksöm...

onsdag 27 juli 2016

Katt på gammal ved-mjöl-hölåda...
... eller i nutid kunde den vara en låda för förvaring av trädgårdsmöblernas sittdynor.
Men det är det inte.

Jo, katt-pojke är det.
Och gammal låda är det också.
Innehållet har kanske varit mjöl till kor.

Katterna gillar att sitta på den.
För det ger lite bättre utsikt.
Och så är den varm.

Eller kanske också sval, vilket är det mest eftersökta nu, när temperaturen ute är mellan 25 och 30 på plus.

Igår inföll sommarens varmaste dag, kanske, och härligaste kvällen för cykeltur.
Det var planerat ca åtta kilometer.
Men två timmar senare stod vi hemma med 35 km på mätaren!! :)
Tur att vi tog åtminstone en vattenflaska med...

En gång per sommar behöver man göra såna där turer.
Så man känner det är sommar :).

tisdag 26 juli 2016

Hö eller halm?

Jag hade tänkt mig hölador förstås.
Men jag trampade i klaveret när jag målade skålen med "hölador" mitt bland "porslinskurstanterna" som alla sedan ungdomstiden varit vana med jordbruksarbete från morgon till kväll och lite på sommarnätter också och bestämt påpekade att det nog var halm det där, för hö är inte så gult... :).

Så jag fick låta dem bestämma och så var det halmlador... låter inte lika bra, men låt gå, alltid går det att ha några mariannekarameller i skålen, eller kanske de där fantastiskt goda minimarshmallowsen som man så gärna äter alltför många av... Och nej, det här inlägget är inte heller sponsrat av någon godistillverkare :)! Det går lika bra med sockerbitar till kaffet... eller nötter... Har ni blivit snål på nåt nu? Förlåt så mycket, drick ett glas juice eller nåt annat hälsosamt, eller ät en plommontomat, en annan av sommarens fröjder... inte ur egen trädgård då, men butiken har en hel del fint utbud...

Verkar mina inlägg råddiga så skulle ni bara veta hur mitt huvud ser ut :)!

Jag har inte skrivit på länge så nu är det lite rörigt i utflödet tills saker och ting hittar sin rätta fil att köra på...

Ha det gott!

måndag 25 juli 2016

Hur det gick när gräshoppan Grels skulle bilda en orkester/Kuinka kävi kunHeino heinäsirkka halusi perustaa orkesterin
... och nu undrar ni kanske om jag gör reklam... det är ju aktuellt med debatter om hur man får göra reklam i bloggar och så... men det man tycker om får man väl berätta om... helt utan att få något i gengäld så att säga... delad glädje, att läsa intressanta böcker, kan väl ge dubbel glädje... eller hur man ska säga... jag är lite förtjust i de här små böckerna :)!
 
Gräshoppan Grels är en lite charmig typ... och lite häftiga äventyr ryms med, lite kärlek och ja, det är bara så trevligt att läsa, att fantisera om hur det gick till när vindarna blåste rätt väg så att en del småkryp kom sig på resa... :)... ja, nu är det en tid sen jag läste den boken, men jag minns jag stannade upp ett tag mitt i och funderade, kan det ha gått till så i verkligheten? :)
 
Småkryp alltså. Barn i en viss ålder är ofta fascinerade av småkryp. De kan helt lugnt ta upp en myra i handen, låta den vandra omkring... (helt utan den rädsla jag har som minne från liten när jag under höbärgningstiden fick en flygpissmyra (vad heter de egentligen?) som kröp sig in i min armhåla och bet mig där och det sved något helt fruktansvärt, i den svettiga höbärgningsvärmen... mamma trodde någon hade spetsat mig på en högaffel i misstag, vi var många och ibland blev det trångt kring det torra höet...). Nåja, barn alltså, de kan också plocka upp en "hu, så hemsk" spindel och låta den rusa omkring på handen och skratta förtjust över de långa spretiga benen...
 
I de här böckerna av Ursula Vuorenlinna (ovan bilden igen från Adlibris.com där jag hittat fler av hennes böcker och där det är lätt att beställa ifall inte ens "egen" bokhandlare har tagit hem boken man vill ha...) förekommer flera olika småkryp, inte bara myror och gräshoppor och spindlar...
 
Någon av hennes böcker har dessutom illustrerats av dagisbarn, lite kul grej det också.
 
Va? Vad det har med mitthobbyrum att göra? Jo, läsa böcker kan vara väldigt bra i hobbyrummet, inspirerande, roligt, sorgligt, lärande, underhållande... Men det är kanske själva skrivandet som ännu mer passar i mitthobbyrum. Det finns ett antal påbörjade historier i små häften... och ännu fler påbörjade historier i mitt huvud...
 
Nåja, nu ska här göras nåt annat... kanske dra upp en brännässla i en blomrabatt eller hitta en pensé ute i gräsmattan och rädda den till nåt säkrare ställe där jag kan få se vilken färg den är... :)... Ha en god fortsättning på dan, kvällen, natten eller morgonen... vilken tid ni nu råkar titta in här :)!
 
Och så var det ju de här tvåspråkiga böckerna, man kan läsa på finska eller svenska, hur som helst! :)

söndag 24 juli 2016

Blir det mycket äpplen? ... kan man fråga sig när man ser den här bilden.
Dags att göra rum i frysen alltså?
Men nä, det behöver inte alls stämma. En hel del av de små små äppelkarten har nog trillat ner redan innan de var mer än en centimeter i diameter. Men visst finns det en hel del kvar på trädet.

Sen kan det ju komma en massa småkryp som förstör skörden förstås.
Och det vet man inget om än.

Muurahaiset pakosalla/Myrorna på flykt

(bilden från adlibris.com)

På tal om småkryp så har jag just läst en sprillans ny tvåspråkig bok om myror på flykt. Den riktar sig nog till barn, men innehåller så många trevliga poänger och finurliga praktiska lösningar som också vuxna kan ha roligt åt. Innehållet är egentligen allvarligt, översvämningar tvingar myrorna att fly hemifrån. Med allt vad strul det kan medföra. Och vissa får ta emot och hjälpa en del av flyktingarna i sitt eget hem, i sin egen skog... så aktuellt, och ändå vet jag inte om den verkliga flyktingkatastrofen fanns med i baktankarna när författarinnan Ursula Vuorenlinna skrev boken.

Det som är speciellt med den här boken, och de andra småkrypsböcker Ursula Vuorenlinna skrivit, är att man kan välja språk, bara att vända på boken! Svenska eller finska?
Och så bilderna sen! Så enkla och enfärgade, men så otroligt fina! Tittar man lite närmare så ser man en liten prick nånstans i ett myransikte som gör att just den myran blir så personlig! Victor Bäck har verkligen lyckats med sina illustrationer! Man hade önskat sig fler, just för att de är så speciella.

Samma författare har också skrivit om gräshoppan Grels, och den här nyaste boken har ett par föregångare där man får läsa om hur det hände sig att den ena Myran flyttade ut ur sin stack och bodde själv, och hur en annan Myra råkade ut för en olycka och blev rullstolsbunden... Fascinerande historier... på vilket språk man vill :)!

tisdag 28 juni 2016

Trolsk stämning i skogen efter varmt sommarregn.
Ska man månne få plocka blåbär här om ett par månader?
Myggen gillar mig så starkt så jag vågade mig inte in i skogen och kolla om det fanns blåbärskart...

Man får verkligen försöka ta tillvara de små korta stunderna med fint väder och vacker natur.
Tog en kort promenad på ett par kilometer en kväll. Inget att skryta med. Ingen stor motionsdos, även om jag faktiskt tog lite skänkelvikning både till höger och vänster för att testa hur mjuk jag är i kroppen...

Skänkelvikning? Ja, när man inte springer rakt fram med näsan i färdriktningen, utan man vänder sig t.ex. inåt vägen och springer i sidled så att... äsch, vad svårt att beskriva... om jag skulle rita en bild...

 
... ja alltså det blev väl inte så värst mycket tydligare, men nu har ni nåt att fundera på :). Ni ser väl vartåt stortårna pekar :).
 
Viktigt här är ju att göra skänkelvikningen andra vägen också, dvs. att man då ställer sig med näsan utåt diket också. Och så en sak till: när man börjar så måste åtminstone jag tänka till lite så jag inte snubblar i mina egna fötter... :), men när man fått upp farten går det liksom av sig själv, och så får man ta armarna med i svängandet så de också får lite motion.
 


måndag 27 juni 2016

Snöflinga och stjärnöga...
... passar väldigt bra ihop, speciellt när snöflingorna är ljusblåa och stjärnöga så här vackert olikfärgade... snöflingorna fanns också i en ljusrosa-orange färg, syns lite till höger...

Så när jag tröttnar på kokande och diskande och annat -ande, så kan jag öppna köksfönstret och snegla på de här uppifrån. De finns i en liten "balkonglåda" utanför fönstret. Är man ute och vill kolla in färgerna så lyckas det inte lika bra eftersom alla blommorna vänder sig uppåt. Så egentligen är de väl felplacerade med tanke på att de ska pryda huset utifrån...
Sak samma.

Aklejorna har nästan fått vara ifred för ohyran i år. Vissa år har de ju helt blivit uppätna och alla knoppar skrumpnat bort. Men i år blommar de rätt fint. Endast ett par special-exemplar har tagit stryk och orkar inte slå ut mera, är jag rädd. Jag trodde inte att det var nån panik så jag sprejade inte så mycket tallsåpa på dem. Borde ha gjort det i alla fall...

Det var trädgårdsrapporten för idag :).
När det nu regnar så fint.

lördag 25 juni 2016

Midsommarnattens alla ingredienser.
Vacker solnedgång, blomster, trolsk dimma...
Bäddat för en liten promenad runt huset, ner mot skogsbrynet, ut mot vägen.
Räkna mygg, lyssna på fåglar, kolla in vattendropparna som glimmar överallt efter det lilla regnet som fräschade upp luften för en stund sen...

Mitthobbyrum har inte så mycket tid för sticksöm och brodyr... när naturen lockar... men handarbetena väntar nog tills nästa mulna och trista dag, då får de komma fram igen...

söndag 12 juni 2016

 

Vad är det för blomma?
Den dök upp ifjol i en burk som blev kvar i trädgården över vintern, tror jag, och sen gömdes/glömdes när gräset växte bredvid mina nävor som var rätt yviga då.
Men så började den blomma och jag blev fundersam.

Den ser ut som en ringblomma, nä större, som en stor rudbeckia, men nä, den har halvt lurviga blad, inte är det ju heller lammöron...

Har nån något förslag?

Nu är den borta, det kommer inte upp nåt i den krukan mer, tror jag.
Kanske en sommarblomma.
Nån okänd sort.
Exklusiv, exotisk.
Eller bara nåt vanligt.

Den gladde mig hursomhelst ifjol.
Fick mig att fundera varje gång jag gick förbi.
Och samtidigt glömde jag mina "bekymmer" för ett par sekunder.
Tack vara en okänd skönhet.

Fåse vilka upptäckter man gör i sommar? Som får en att fundera, glömma de vanliga bekymren för ett par sekunder...

torsdag 9 juni 2016

Paulian igen :).
Återkommer en gång per år med bild på den.
Gillar den så!
Och hur död var den inte i februari-mars! Och jag har inte gjort nåt... vad jag vet...
Nu blommar den så otroligt mycket att jag är rädd att det är ett farväl.
Vet inte varför jag tänker så.
Vet inte heller hur jag ska göra för att den ska återkomma nästa år.
Sköter jag den för mycket, försöker för ivrigt, så är jag säker på att den säger godnatt.
Blåvitt är alltid blåvitt :).

Som sommarhimlen.
Inte idag då, men...

Har just fått tillbaka elen efter den stormiga och regniga natten som bröt strömmen, och den on-off morgon med blinkande lampor som fick mig att äta morgonmålet kallt, ingen annan möjlighet, men när jag sen mitt i allt hörde kylskåpet starta, satte jag igång kaffekokaren för att eventuellt få lite koffein, och hann just bli klar med kaffet innan strömmen bröts igen...

That´s life on the country...

tisdag 7 juni 2016

Sommaren kom. Och en av de första att blomma där ute är den här som jag fotade för några år sen.
Nu när jag ser den här bilden märker jag att den var kraftigare förr.
Inga blommor har mått särskilt bra den här vintern.
Många har försvunnit.
Flera tomma fläckar finns i rabatterna här och där.
På vissa fläckar har jag förhoppningar om att det nog ska dyka upp lite liv i alla fall.
Men det finns verkligen rum för fler blommor nu.
Dags att ta en tur till något kvällstorg i nejden och kolla in om man kan få tag på nån trevlig planta för nån liten summa.
Så gjorde jag ju i fjolhöstas också. Och de har överlevt i alla fall.
Det är sen en annan sak om de mår bra. Nu minns jag inte ens vad de hette... måste kolla bakåt i bloggen... :).

Det där med frosten som drar över gårdsplanen märktes tydligt för ett par nätter sen.
Jag visste ju att det närmade sig noll grader men brydde mig inte om att täcka över något.
Visste inte vad som mest behövde hjälp.
Idag såg jag en mörkrosalila astilbe som hade stuckit upp tre skott ur marken.
Ett litet blad var orört av frosten, de andra var bruna, blir troligen till ingenting.
Det var bara tio centimeters avstånd mellan frost och inte frost.
Knepigt då att veta var man ska plantera vad...

Men man får se det som en utmaning, antar jag.
Det också.
Liksom mycket annat här i livet.