Frass ett och Frass två.

Grålle den äldre och svartvita den yngre fightas ibland, men det ser inte så farligt ut, åtminstone inte när de gnabbas inomhus. Vad de gör ute på gården har jag inte sett, kanske bra så...

Men Grålle menar att han var först på plats och torde få välja stol först osv.

Den svartvita däremot anar nog att han är riktig frass, än, och att Grålle inte kan hota hans position, så han verkar retas lite extra. Ser det ut som.

 

Tanken är nog att ta med den svartvita bäbisen också till veterinären, men den dag då det skulle ha passat att ta ledigt från jobb och fixa det hela så dök han inte alls upp förrän på kvällen. Alla andra dagar har han dykt upp. Typiskt.

 

Men det är rätt otroligt när man börjar ana vad de planerar och hur de tänker.

Och att det blir värre om man provocerar dem.

Katterna brukar inte få röra sig fritt i huset, utan de ska hållas i köket/storköket. Eftersom vi har två kattdamer också som är runda lite då och då behöver man ha koll på var de gräver bo åt sig...

Nåja, när Grålle ställer sig vid köksdörren är då frågan om han verkligen behöver ut på toaletten eller om han försöker smita upp till sovrummet.

Om man stressar honom när man öppnar dörren så är det nästen 100% säkert att han smiter upp i sovrummet, även om han egentligen ska ut. Men om man inte stressar honom, låter honom själv välja fart och väg så kan han hur snällt som helst gå ut.

 

Råkar man sitta på den stol där Grålle brukar ligga så kan han sitta på golvet en bit ifrån och se såååå hemlös ut, tills man stiger upp så han får ta sin plats. Han har nog fler platser han brukar ligga på, men ibland duger bara den stol man råkar sitta på...

 

Det här var inget hobbyaktigt inlägg, men se det kan ofta vara så att när man satt sig och tänkt göra nåt stickigt, pyssligt, ritande, eller annat i hobbyväg, så blir man pratande och gosande med en katt så man sen inte just har tid att göra det hobbyaktiga alls. Därför har de sin givna plats här i mitthobbyrum!

Hur sent kan man plantera på hösten?
Har läst nånstans att det går bra så länge man får ner spaden i jorden.
Det är väl klart att det är viss skillnad på plantorna då också, vilka som klarar av en flytt.

Men jag tror starkt :). Flyttade jordgubbsplantor för två dagar sen. Från det egentliga landet till en nybyggd blomrabatt. Tog alltså stenar från en gammal rabatt som inte längre "tjänar sitt syfte". Blommorna i halva rabatten var inte så livskraftiga längre så de rötter som fanns kvar åkte ut i skogskanten (där brukar jag ibland hitta små trevliga plantor som jag sen placerar nånstans i trädgården igen :)... återbruk... ). Resten av rabatten har "satt sig" så bra så den klarar sig utan stenarnas stöd.

Den nya rabatten fick alltså reklambotten och stenväggar. Sen kippade jag resten av balkonglådsjorden dit, räckte precis till att fylla rabatten helt, det var visst fyra eller fem balkonglådor från början... Och så jordgubbsplantor.

Jordgubbslandet är väldigt gammalt, börjar växa igen på allvar nu. Så jag plockade några plantor lite härifrån och därifrån för att få med av de olika sorter som fanns där, lite tidigare sort och lite sötare sort... men jag vet inte vad de heter... Återstår att se vad rabatten blir till...

... om reklamen i bottnen börjar växa, så får jag fina tunikor från HHmarketen i stan, eller kanske lite specialprisbananer från supermarketen i lilla stan, eller varför inte lite praktiska förvaringsboxar från ett "allt och lite till"-varuhus... :)!

... eller så blir det bara brännässlor till vårens första nässelsoppa!

Igår kväll for jag ut i favorithörnet av trädgården, där också kaninen bor, och skulle ge honom lite hö och annat småplock. Eftersom det hann bli mörkt så tog jag pannlampan på.

Jag blev fundersam när något flimrade förbi ögonen i pannlampans sken. Det var pyttesmå regndroppar, och de rörde sig så där som när regnet piskar lite snett. Men i mitt ansikte kände jag absolut ingenting. Bara den friska höstluften.

Men det var dimman som visade sig sådär tydligt på nära håll i pannlampans avslöjande sken.
Jag tyckte det var lite häftigt. Men jag måste nog ha sett lite dum ut när jag stod stilla ett ögonblick, fokuserade blicken på nåt ("regndropparna") strax framför näsan, troligen gick ögonen i kors också :).

Om jag skulle ha suttit i bilen och haft på den där funktionen där vindrutetorkarna automatiskt startar om det regnar tillräckligt mycket, så skulle de antagligen ha viftat till. Det har hänt sig förr att torkarna har startat, fast vindrutan är hur torr som helst, men luften som slår mot vindrutan är så fuktig ändå att det fyller kriterierna för "lite regn".

Det var dagens fundering i hobbyrummet. I morgon kanske jag granskar lite loppisgarn i dagsljus så jag får jämföra färgnyanser på riktigt. Sånt är lite falskt i lampsken... Kan annars bli oplanerade färgkombinationer som man inte alltid tycker är så fina... Kan ju bli det ändå, men det är en heeeelt annan sak... :).

Fjädernejlikan är en av de få köpta blommor som tycks trivas här och där i trädgården. Ja, hon blommar inte nu, men den här bilden hade jag laddat upp redan så då fick den illustrera det här inlägget :).

Men allvarligt talat så har jag nog lyckats ta livet av många köpta plantor. Kanske för att jag inte planerar så noga vad jag köper, det blir mest på impuls. Dessutom vårdar jag dem inte så ömt som man kanske borde. Å andra sidan, om de överlever det första året så är det stor chans att det klarar sig i framtiden också, eftersom knappt någon trädgårdsperenn får någon överväldigad omvårdnad. De planteras för att klara sig själva år efter år.

Den här fick alltså en bra start i det lilla stenpartiet och har nu fått ge ut små plantor till ett par andra ställen också. Ibland är det i misstag. Jag har rensat ogräs runtom och i ivern rivit upp en planta med rätt så fina rötter, så då får jag plötsligt en ny nejlika att placera nånstans!

Det som jag hade bild på i förra inlägget har nu upprepat sig. I går kväll när jag gett kaninen det gräs som ännu går att få tag på till kvällsmat så tyckte jag att det ännu var någon minut över tills skymningen blir för nära mörker, så jag inte ser nåt mer. Så jag tog skottkärran, plockade sönder en gammal blomrabatt som jag kantat med stenar, placerade stenarna i kärran och körde dem till ett annat hörn av trädgården för att de skulle bli en annan ny rabatt.

Så jag plockade också med mig inifrån lite rejäla reklamblad från nejdens marketar och bredde ut dem sådär lagom tjockt och lagom rektangulärt. Stenarna placerade jag runt kanterna för att hålla reklamen på plats och så tömde jag de balkonglådor som i sommar haft en hel del fina blommor men som nu behövde tömmas och putsas och sättas undan i vinterförvar. Jorden alltså kom väl till användning i denna nya lilla rabatt. Precis lagom mängd och lagom "använd" för att inte vara för gödd och kraftig.

Så vad ska det bli av detta? Jordgubbslandet som är så gammalt håller på att bli igenväxt, överväxt och glömt. Så då tänkte jag testa om det går att ta upp några plantor som ändå håller på att bli nertrampade och förträngda och ge dem en synlig plats till nästa sommar, för att jag förhoppningsvis ska minnas vattna, göda och vårda dem ömt. Jag gillar att försöka ge gamla och skruttiga plantor nytt liv. Det är sen en annan sak om det lyckas.

Idag när jag hörde en vän prata om att hon ännu tänkte plocka ner några lökar innan vintern kommer så kom jag på att man ju faktiskt kunde plocka ner några fina blomlökar där runt jordgubbsplantorna så är det nåt som kanske kommer tidigt på våren också!? Och sen när lökarna har blommat och vissnat så plockar man jordgubbar i stället...? Kan man göra så? Det kostar åtminstone inte så mycket att prova :):

Dethär trädgårdsprojektet som jag utvidgade med reklamblad i botten och större stenrundel i våras blev väldigt lyckat, så här långt. Inget ogräs ryms (har kommit igenom reklambladen än) eftersom tusenskönorna har brett ut sig alldeles väldigt och så har jag ju placerat dit lite sommarnejlikor från ifjol (övervintrade i en kruka), en andra årets lök, flera plantor jag inte visste vad de var men som jag tror är borstnejlika (har inte blommat ännu detta år), en liten fjäldernejjlikplanta och så en stäppsalvia som höll på att dö ut på sitt förra ställe. Fåse om den klarar sig bland tusenskönorna.

Läste i en blogg om nån som "i misstag" fått en del av sin gräsmatta invaderad av tusenskönor eftersom deras fröställningar blandats med gräsklipp som hon spritt ut på valda ställen för att ge näring... Jag tog det närmast som ett tips hur man ska göra för att få dem att sprida sig... :). Det är klart: för mycket och för lite skämmer allt. Men när de tittar fram ur sina små bladrosetter på våren så är de nog så glädjespridande så!

Dagens höstsol värmde och jag fick äntligen ner höstastern (oj va den blommar vackert!!) och spetsmössan. Hoppas jag minns nästa år var jag lagt dem... De plantor jag tagit upp till specialvård fick jag också ner idag, de flesta. Nejlikroten fick en rymlig plats bredvid porslinsnejlikan och mellan två höstfloxar. Tänkte att det kanske passar. Porslinsnejlikan och nejlikroten är ju ganska tidiga, en ljusblå, den andra laxröd. Sen får den vit/lila höstfloxen ta över. Men jag har ju inga stora förhoppningar att det ska lyckas som jag tänkt. Jag glömmer väl bort dem och gräver upp dem i misstag, eller nåt.

Sen har jag ännu ett par sköldpaddsört-plantor som jag inte ännu är säker på vart de ska flytta. De blommar ju som bäst just nu, så nånstans där det är skräpigt den här tiden på året... alltså nästan överallt...

Hur som helst. Frisk luft och lite vardagsmotion. Kanske jag orkar sitta på kontor i morgon då...