Humlen är som vackrast nu (den här bilden är gammal... ): en två meter hög tjock pelare som börjat få de typiska kottarna. Hade ju försökt mig på en port häromåret. Drog ett kraftigt rep från pelarens topp till en närliggande vägg och fick på så sätt ett grönt tak över porten. Det var jättemysigt. Men när sensommarens stormar kom så rev de ner alltihop eftersom humlen var tung, pelaren inte tillräckligt stadigt ner i marken (tre videstavar sammanbundna upptill och nertryckta i triangel räckte inte till) så det var inget lyckat koncept. Jag fick klippa av repet och sätta in en stadigare påle mitt i pelaren. Nu har den hållit och är som sagt fin. Men nog skulle det vara kul med en port. Grönskan är så fin! och sen till hösten när höstfärgerna börjar spraka... Fåse om jag hittar på något bra system...

Mitt skogssmultronställe, som alltså är vilda skogssmultron från barndomshemmets skogsbacke planterade i ett stenparti mitt på gräsmattan, är fantastiskt också i år. Vintern var ju lite mystisk, och jag var rädd att jag täckte över stenpartiet lite för dåligt, det kom ju ingen direkt snö, men smultronen frodas.

Sen hade jag ju på skoj i höstas flyttat några smultronplantor till ett helt annat hörn, ett vått hörn, av trädgården. En liten fyrkant med stenar runtom. Där har jag också fått plocka några riktigt saftiga och stora smultron. Den rutan lär nog bli lite större i höst, eftersom det våta hörnet inte annars riktigt blir till nåt med vanliga blommor...

 

"Nävor in my life " var ett projekt som jag fixade för nåt år sen, en lien bänk med olika nävor i mitt favorithörn (läs: råddigt, blandat, rörigt, roligt, överraskande) i trädgården. 

Nu råkade det sig så att jag var i måndags  på ett kvällstorg och strövade bland diverse loppisbord och drogs av någon anledning till en grön plats med många olika krukor och lådor. Där hittade jag plötsligt två en ny näva till min samling. Tyvärr visste inte försäljaren namnet på den, vet ju inte heller om alla nävor har namn. Men den är en ny sort sen ett par år tillbaka, med mörkröda-lila blad och blå blommor. Den ska bli intressant att se nästa år (om den överlever). Och så en rosa näva till, har ju nog en redan, men kände på bladen att de här var kraftigare, strävare och ... annorlunda. Utgår ifrån att blommorna då också är lite annorlunda. Nej, jag mindes fel, det var ju ingen näva den andra! Det var ju en mörkröd stjärnflocka! Måste korrigera mig nu... Men nu ska de två planteras nånstans dels med de andra nävorna, dels på nåt annat ställe där inte frosten är för våldsam! Fåse om jag lyckas få bild på dem...

 

Med en bild lånad från nåt på webben som heter Prästängskuriren ...

... tänker jag på en jättestor svart häst, lik den på bilden, som jag red några gånger privat när jag just hade lärt mig de första grunderna, deltagit i två klubbtävlingar och annars bekantat mig med häst-och-sånt.

... och får konstatera att det är alltför sällan att rida bara en gång i veckan. Den här veckan var det så myket annat program så det blev bara i tisdags och nu sen nästa gång blir först nästa tisdag. Men man får anpassa sig ibland och godkänna fakta. 

Den som väntar på något gott...

 

Läste på levmerpamindre.blogspot.com (bloggen intressant, väl värd ett besök!) att bloggerskan testade en ny grej i sitt potatisland i år. Hon satte ner nya gamlapotatisar/sättpotatis vartefter hon tog upp nypotatis, eftersom hon hade gamla utväxta potatisar i sin källare. Och tänkte då att hon får nypotatis ännu en gång i höst ifall vädret är gynnsamt.

Låter intressant, och kostar inget att prova, tänkte jag, så jag har just idag satt potatis, ca en halv bänk, bara som test. Fåse om något alls kommer. Det är ju det där med blomningen och den allt tidigare uppdykande nattfrosten som kan bli ett problem. Återstår att se! Påminn mig med en fråga om jag inte minns redogöra för resultatet :).

(Bilden annars från bioresurs.uu.se via google sökmotorn).

Jag har skrutit över blåvitt förr, men den är bara så gullig när den troget år efter år trotsar min usla blomskötsel och visar blomsterfägring i norrfönstret. Den har två orkidéer som sällskap och de har också varit inspirerade att blomma, trots att jag inte har en aning om hur de ska skötas. Men jag glömmer dem väl tillräckligt ofta. Fast hur länge som helst kan man väl inte vanvårda dem och ändå "belönas" med "färgprakt på långt skaft" :). Nu såg jag åtminstone att de ena orkdén igen har en ny blomstängel på kommande som jag får försöka stöda sådär varsamt så den inte bryts. Like!

Den här har också märkt att det går att blomstra till sig. Och genast blomman torkar så syns ett början till zuccini. Inte för att jag tror att de orkar/lyckas så bra, hoppas inte de ruttnar bort... Vacker i alla fall! :)

Gårdagens Gripenberg avklarad! Blev nästan förvånad själv, brukar alltid lämna ett hörn eller två som inte alls blir klara. Nån retsam uppslagsfråga som jag inte orkar bry mig i... Men nu tror jag nästan att jag har 100 % rätt!

Det här kunde ju vara en bild på bigfoot och mig när vi strider om pennan, men det är från en randomblogg från google, katterochkorsord.blogspot.com. Och hade det varit bigfoot så hade det ju synts också när han greppar pennan att han har stööörrre tassar :). Men fin och gullig bild!!

Jag hade nu bara som ärende att säga att korsordet blev klart. Och vad det har med hästar att göra? Jo, Gripenberg hade ju nog fått in en hel del hästrelaterat material, nästan så man kände "aromen" :)!!! Tack för det, Gripenberg!!

(Bilden från tunturisusi.com, inte "min" häst men väldigt lik...)

En härligt glad och pigg finnhäst, precis lagom stor för att kännas stark, och lagom liten för att inte kännas för stark (där lurades jag nog, men det är en annan sak) blev min kompis för en timme i går på ridlektionen. 

Det var tänkt att jag skulle ha en svart springare som jag aldrig "råkat ut för" tidigare, men sen i sista stund, när jag stod vid anslagstavlan och läste mitt öde för de närmaste timmarna, så kom ridläraren och sa att hennes finnhäst behövde motioneras ännu idag, medan den svarta springaren redan fått motion på förmiddagen, så om jag vill byta? Och jag var inte nödbedd, som det heter. Visst ville jag byta, jag hade ju testat finnhästen ett par gånger tidigare, bland annat när hon just kommit till ridskolan och ännu var ett "oskrivet blad". Då kände jag mig osäker på henne, men kanske det skulle vara annorlunda nu...

Jag blev inte besviken. Finnhästen var glad och framåt, men ändå inte så mycket att min ridrädsla slog till. När det mot slutet av ridlektionen blev galoppfattningar så var hon nog väldigt framåt, hon hörde ju sin "matte" ridläraren prata om galopp, så hon ville börja genast, och inte vänta tills vi kommit till det bestämda hörnet där vi skulle fatta galopp. Men med mycket halvhalter och lite mer bestämda tygeltag så förstod hon nog vem hon skulle lyssna på. Sen hade jag ju inget emot att hon bestämde takten själv emellanåt. Hon behövde motion, och det fick hon. :)

Till sist måste jag ju också ta ett par rykttag i "min vita springares" box. Det verkade som om ingen ryktat honom sen han kom in från regnet, så jag rättade till en del av pälsen... Han hade ju varit så glad och positiv förra ridlektionen för fem dagar sedan när jag till min stora förtjusning fick chansen att sadla honom för lektion. I den här värmen som vi haft nu ett antal dagar var det nog en glädje att sitta i sadeln när han satte av i den ökade trav jag bad av honom. Det är sen en annan sak att det var tänkt bara 5-10 steg ökad trav, vi tog ökad trav i ett halvt ridhus vi :)! Det fläktade skönt, och jag antar han trivdes också...

Någon som vill träna lite italienska (med översättning) och som gärna läser om hästar och ridning? 

(bilderna från Google)

Då kan jag tipsa om en trevlig hästig mor-dotter blogg på båda språken med fina bilder som inte kräver översättning. 

Cavalli e ancora cavalli heter bloggen och jag förstår ingen italienska men allt går på två språk och som sagt bilderna är proffsiga och layouten riktig trevlig.

Jag blir glad när jag läser om deras hästäventyr, antingen det är på italienska klubbtävlingar eller nån terrängtur på nån finnhäst eller islandshäst på semestern här i Finland.

Jag ska nog lära mig italienska än, om inte förr så när jag blir pensionär, det är ett så vackert språk...

 

... som t.ex. att rida på ridlektioner igen. Länge sen sist, men nu har jag varit på två lektioner och bokat in fler. För att inte tappa bort mig i konsten. Att inte tappa gnistan, den gnista som tar fart när man försöker få en styv och "jag kör bara på fyrkantspåret"-häst att böja sig mjukt i alla hörn och in på större och mindre volter. Glädjen att få se hästens öron vinklas vartefter man rör i tyglarna eller petar med hälen "vad var det du sa jag skulle göra?". Och att sen få höra hästen frusta nöjt när musklerna småningom mjukas upp och den börjar kännas både lyhörd och spänstig.

Nåja, det där lät ju nog bättre än vad jag klarar av att rida en häst, men nånting ditåt strävar jag till! Och mår bra av det! :) Mer sånt i mitthobbyrum!

(bilden från Google)

 

Mitthobbyrum har sommar. Blommorna i trädgården blommar antingen för snabbt så jag inte hinner se dem förrän regnet har mejat ner dem, eller så fick de aldrig den planerade starten pga kylan i juni. Men de hinner väl än. Kanske. Och jag hinner se andra blommor...

Sen härjar kattungen och de äldre katterna både i rabatter och kring krukorna så det ska vara stadiga blommor för att hålla. Det hör väl också till sommaren.

Och medan allt detta händer ute i den trädgård som jag en gång fantiserade skulle bli en "öppen trädgård" med fina stilleben och trevliga små blomkrukor och andra små udda detaljer här och där, så har dammråttorna kalas runt möblernas ben och under byråer. Även om kattungen gör sitt bästa att skrämma iväg dem.

Den här "dammråttan" låg en dag helt plötsligt i katternas vattenkopp. Genomdränkt. Jag tänkte att kattungen hade slängt iväg den i misstag i en våldsam lek, men så råkade jag se någon dag senare hur kattungen uttryckligen bar en pappersboll, som jag just rullat och kastat iväg åt honom, och stegade iväg rakt till vattenkoppen och släppte ner pappersbollen i vattnet :). Så det var tydligen en lek. Ett sätt att minska på dammråttornas framfart - tack för den hjälpen! - för en våt dammråtta flyger ju inte omkring i rummet på samma sätt som en torr :D!

... men sen sysslar ju mitthobbyrum med annat också...