Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

fredag 31 januari 2014

Restgarn! Passar i Mitthobbyrum!
Måste bara visa ett par bilder, pärmbilden och insidan av pärmbilden, från en helt otroligt glad finsk bok som jag råkade se i biblioteket för nån dag sen.

Det är fråga om en färgglad bok med en massa brokiga och udda, men också traditionella, tips och mönster på vad man kan göra med restgarn. Dels restnystan. Men också de restgarn som författaren samlat i en burk när hon efter t.ex. mormorsrutorsvirkning fäst alla trådar och klippt av ändarna. Då hittar hon på nåt av dem. Bara för att de är så vackra! Eller så får de stå i en stor genomskinlig glasburk och glädja omgivningen en tid, tills nån tar itu med dem :)!
Författaren heter Sanna Vatanen och boken Neulo virkkaa kirjo jämälangasta! 
Den kom ut på WSOY redan 2010. Har ni ett par minuter tid över i närheten av ett bibliotek kan ni kanske lyckas få tag på den och bläddra en stund och förundras :).

Det som gjorde mig så lycklig var förordet:

Garnstumpar som omsorgsfullt räddats i en fryspåse.Små och dammiga garn"tollor". En förunderligt omfattande samling restgarnnystan från tidigare handarbeten. Reagarn som köpts för tiotals år sen för en struntsumma. En så otroligt vacker garn"härva", så ingen ens har velat öppna den, men som man gång på gång tar i handen och säger "åååhh!". Tre helt olika och med varandra helt opassande garnnystan som köpts i utlandet i trots mot ett strängt förbud mot ytterligare garninköp. Tröjgarn som redan en gång stickats, rivits upp, tvättats och på nytt nystats upp - eller kanske två gånger, men det erkänner man inte för nån annan än sig själv. En vante som blivit kvar från mormors samling. Kassvis med provbitar av olika storlek och olika mönster. Kanske också några halvfärdiga försök till tröjor. 
Och allt det här med ett strängare "får inte röra"-skydd än skyddspolisens arkiv. Med risk för att det kan väcka "tvivlande" frågor och orsaka höjda ögonbryn bland de övriga i familjen. Låter det bekant?

Det här är min fria översättning av början av förordet. Men ni förstår tanken? Känner nån igen sig?
Jag gör det i alla fall. Och är så glad att nån skriver ner det i en bok och erkänner det högt :).

Söker man på Sanna Vatanen på nätet hittar man nog mera som är vackert, roligt, glatt, trevligt och praktiskt.

Jag trycker definitivt på gilla-knappen! :)

torsdag 30 januari 2014

LITEN KVINNA I KINA av Alan Burgess 
I Mitthobbyrum kan man sitta och läsa böcker också, fast det finns halvfärdiga handarbete både här och där. 

Nu senast fick jag tips om en gammal bok från 1958 :). Jag sökte på biblioteket som hittade den i grannstadens magasin. En tjock bok skriven utgående från faktiska händelser i Kina i första halvan av 1900-talet..

Liten kvinna i Kina av Alan Burgess. 

Den kunde ha handlat om en person i min egen släkt. En som rörde sig i samma trakter vid samma tid, ungefär. Därför måste jag helt enkelt läsa igenom boken. Och den var fängslande, rolig, hemsk, brutal, allvarlig, komisk - kanske som livet kan vara? Att en liten människas små göranden och enkla envishet kan ha stor inverkan på ett stort lands invånare. Nåja, jag ska inte filosofera över boken. Sök den i någon bibliotekskällare :) om det låter intressant!

Så Mitthobbyrum har fått sig en tankeställare. Hälsosamt med tankeställande böcker :).
Sen kunde man kanske också skriva nåt själv, om det skulle vara så att det fanns tid mellan stickor och garnnystan och ryktborstar. Lite som att lägga i skrivbordslådan, som den här bloggaren. Om man inte vill skriva en hel bok förstås, och publicera på nåt förlag...

Nåja, kanske nån gång... :).

tisdag 28 januari 2014

Orkidéerna skulle nog passa i porslinsmålningskursens motiv- och inspirationslåda.
Färgerna är skira och formerna intressanta att måla.

Men på dagens kurs blev det kattpäls och morrhår. Jag började äntligen ta itu med den två år gamla halvfärdiga "stamtavlan" med tre katter i rätt nedstigande led :). Förstärkte färgerna i pälsen och "lyfte upp" katterna lite grann från ytan genom att skugga bakgrunden en aning.

Ännu ska jag fixa en ram, måla alltså, eftersom det hela finns på en kakelplatta med ram, en fin rektangulär form. Sen blir det att bränna och se vad som ännu behöver fixas innan den sista bränningen. Jag märkte att jag var på målarhumör idag. Roligt att det råkade vara just på kursdagen :)!

torsdag 23 januari 2014

Porslinsmålningskursen startade. Men inga penseldrag med katthår på än :). Jag samlar inspiration...

Det blev en muggvas med öra. Jag hade hittat dem för 1 euro styck och gillar dem starkt. Har målat en med en massa utkrusade ränder på, kanske jag hittar nån gammal bild senare, och en med kattungar och kattmamma på. Båda har jag gett bort. Jag är ingen vän av vaser överlag, men den här har som sagt öra, ett behändigt handtag att hålla i när man målar.

Så den började jag med. Jag använde den färg jag hade mest av på färgplattan, färdigblandad. Det blev nåt jag tror kallas myrtengrön, lite blåaktig grön, behaglig. Och så använde jag släparen, den pensel som man helst ska dra bara ett penseldrag med och så får det vara. I vanliga fall när jag tar i en pensel och börjar måla så blir det lite här, lite där, lite sudd, lite till, som när man klottar med en färgkrita. Men det går inte med släparen, den ska släpas. Så det blev gröna blad på en (osynlig) stängel upp och ned över vasens vackra yta. Sen lade jag till lite sånt där krull som sockerärtsplantorna har för att binda upp sig själv vid pinnar med, eller vid vad som helst som finns i närheten (i mitt fall i somras virade sig sockerärterna fast vid svartvinbärsbusken intill...). Nu är då vasen inne i ugnen för en första bränning, sen blir problemet att fortsätta. Antagligen lite mer i blomsterväg, och kanske nåt litet sommarlandskap i mitten, med bladstänglarna som ram... Fåse. Allt kan hända. Terapi hur som helst :)!

tisdag 21 januari 2014

Stickningar i sidan brukar man få som liten om man plötsligt sprang fort efter att just ha ätit, eller nåt liknande. Den här stickningen värmer inte bara på sidorna utan även ryggen och magen! Ett tioårigt stickprojekt börjar bli så gott som klart!

Alltså ännu ett gammalt projekt som jag tidigare också berättat om. Garnet är ullgarn från en butik som lades ner för minst femton år sen. Och då fanns butiken (rättare sagt varuhuset) ändå centralt invid torget i den större staden längre söderut. Alltså Novitas Panda Matador är det gråa ullgarnet som såldes i härvor. Jag köpte en härva julrött också, hade väl tänkt mig en fin tröja till jul. Nån gång runt år 1990, kanske. Eller tidigare. Men det bidde ingen tröja. Vad bidde det då då? Det bidde en väst! Anno 2014! :)

Googlade på Panda Matador men fick nog inte upp nåt liknande i garnväg, är nog utgången från fabriken för länge sen :)! Inget trevligt garn i och för sig. Stickigt, skarpt.

Men varmt och hälsosamt om man ska mocka nåt kyligt stall eller kolla in nån intressant ridlektion i en genomkall manege. Och bra att dra över axlarna om det plötsligt slår till nån otrevlig värk pga utevistelse i kallt drag.

Nice! Men hästbristen botar den nog inte...

söndag 19 januari 2014

Så då julen är över så får man väl sikta in sig på kommande trädgårdssäsong då, eller?

Nä, jag skojade bara. Jag är nog inte så nitisk.
Först tar vi snön och kylan och skidor och pulka och snöskottning och hala vägar och... sen så kommer påska, ju! Fast...
... före påsken kommer fastan. Den kan man fundera lite på. Inte asketiskt som blomman på bilden, men ändå.

Nä, nu råddar jag. Bildförklaring först:
Minns ni dahliorna från ifjol som jag försökte väcka upp? Jag hade många knölar, men endast en riktig knöl visade sig orka bli stor och blomma och fröjda mig hela sensommaren. Men sen så var det ju en som fastnat i en solrosrot. Jag hade ju sått solrosor i dahliaknölsburkarna för att orka vänta tillräckligt länge på livstecken från dahliaknölarna. Och när jag sen planterade om solrosorna så var det ett tanigt litet dahliaskott som grönskade på sidan om. Jag lät det följa med solrosen och det fick ju vatten och gödning automatiskt eftersom "moderplantan" skulle ha :). Så den lilla dahlian gladde mig också där längst ner i solroskrukan med de allra vackraste små dahliablommor från en planta som knappt var nåt alls. Så roligt med såna överraskningar! Och eftersom jag odlar hellre en bra :) så tog jag upp den lilla dahliaknölen också, och har den lite skilt från de andra i potatiskällaren. Fåse vad jag gör med den till våren!

Åter till fastan och påsken. Vad ska man fasta från? Vad är man alltför bunden vid? Vad styr ens liv alltför mycket? Nätet? Bloggen? Telefonen? All den tid man lägger ner på datorknackande och -tittande kunde man ju lägga ner på nåt annat en tid, för att se om det gör nån skillnad... Eller?
Dags att låta de sista bitarna av taket försvinna...
.. eftersom det ju redan är snart en vecka efter tjugondag knut.

Men det var ju först igår som jag fick ut det mesta av tomtar, granbarr, julgardiner, änglar, krubban, julljus, fönsterstjärnor och allt vad man nu plockat fram inför julen. Det känns riktigt konstigt, nån timme, sen är man helt van igen med allt det vanliga. Och så får man förbereda sig på att hitta nån bortglömd tomte eller ängel ännu efter nån vecka eller så, eller nån gång vid midsommar :).

Plötsligt finns det inga pepparkakor, inget extra kaffebröd i frysen, inget som påminner om det som var. Förutom amaryllisarna då, förstås, som ännu inte riktigt velat visa nån knopp. Och så snön och kylan, förstås. En riktig vargavinter på gång.

lördag 18 januari 2014

Favorit i repris :).
Minus 20 grader ute, ren vit snö, långa randiga mattor. Måste bara få skaka av dem där ute!
Känns så rätt, så länge det är trasmattor helt av tygtrasor.
Däremot kunde jag inte vara lika våldsam med de nya gångmattorna jag skaffade till jul, för där finns plast inblandat med tygtrasorna. Jag tog ut dem direkt i snön och skakade dem snabbt men försiktigt innan jag hängde upp dem på vädring. Sen efter några timmar när jag tog in dem gällde det att vara försiktig och inte bryta dem alls, för då skulle den -20gradiga plasten spricka sönder.
Men som sagt, de riktiga trasmattorna fick sig en rejäl omgång i snön, och jag tror de frustade glatt över de friska och rena snökristallerna!


torsdag 16 januari 2014

Porslinskatt? Nä, men kissen skulle målas på porslinstavla! :)
Det var nära att porslinsmålningskursen inte alls skulle bli av, men kanske, kanske vi lyckas få ihop tillräckligt stor grupp om vi dessutom flyttar kursen till en annan veckodag så... Återstår att se.

I så fall får jag plocka fram mina färger och porslinskoppar och så den där kattstamtavlan då, föstås, och börja samla inspiration.

Far väl till stan och kollar lite loppisar i morgon, som jag brukar på fredagar, så fåse om jag hittar nån omålad kopp av bra porslinskvalitet... Inte för att jag behöver fler, men...

tisdag 14 januari 2014

Tröjan blev en halsduk. Och vad är bättre just nu i -20 graders köld än en varm tät halsduk i stället för en gles tröja :)!

Det var ju så att jag hittade billigt garn av okänd sort på ett loppis. Inte så mycket, men så det ändå skulle kunna räcka till nåt vettigt. Så jag började på en tröja-väst-nåt. Men en smart typ i familjen föreslog att jag skulle vira det hela runt halsen i stället, och voila! En tubhalsduk! Som verkligen varit i hård användning nu ett par månaders tid. Och så enkel att tvätta då den torkar så snabbt :).

Äntligen ett projekt som jag börjat på, velat över och rivit upp, börjat på nytt, och äntligen fått färdigt. Och, framför allt, haft nytta av!

fredag 10 januari 2014

Äntligen lite vitt på marken!
Visserligen kom det köld också, men hellre lite köld än den gyttjeväg man hamnat att köra den senaste tiden, med vinterdäck som gräver ner sig extra djupt i lervällingen... och drar bensin...
Hästarna blir kanske lite extra pigga av snön och kylan. Men kanske det lugnar sig småningom.
Hästmätaren är på noll, fast jag just kom från stallet. Saknar den positiva närkontakten. Fåse om det lyckas ordna sig med nåt sånt, och ridturer. Har inte hittat rutinerna än efter julhelgerna. Men kanske sen...
Tills dess kanske jag får nöja mig med att sticka hästskomuffar eller måla hästar på nåt porslin... Vilket blir klart först?

måndag 6 januari 2014

 
Horsemanship är nåt jag skrivit om tidigare.Och kurser som jag skulle vilja gå, har jag också skrivit om tidigare. Att förstå hästens beteende har jag också skrivit om, att det är nåt som skulle underlätta så väldigt mycket. (Bilden är från google, skrev horsemanship och fjording och fick fram bl.a. den här).

Ibland tycker man att man förstår hästen tillräckligt. Allt löper som det ska, man fångar in hästen, ryktar, sadlar, tränsar, utan nåt större besvär. Även hovkratsningen går för det mesta bra. Visserligen är det ofta nån liten sak som inte riktigt fungerar, hästen blir sur när man ska dra åt sadelgjorden, eller den vill inte lyfta vänster bak, eller så. Men i det stora hela klarar man situationen.

Men sen kommer de där gångerna då det strular till sig. Hästen låter sig inte fångas. Hästen "blir för närgående" medan man öppnar grinden. Hästen har för bråttom, man får den inte att gå i samma takt som en själv. Den svänger baken till i boxen när den ska sadlas. Den kastar med huvudet när den ska tränsas. Den öppnar inte munnen, hotar i stället med att bita. Öronen är bakåtstrukna som vattenkammat hår. Vad ska man göra, vad kan man lita på, ska man alls göra nåt?

Då skulle jag vilja veta mer, förstå om det är jag som gör nåt fel, veta hur jag skulle ha kunnat förhindra det "dåliga beeendet", skulle jag ha kunnat "läsa av" hästen innan för att förstå varför den eventuellt inte kommer att vara sammarbetsvillig just idag...

Ett mål inför året 2014?
Nä, vågar inte hoppas på det, men man kan ju hålla ögon och öron öppna inför möjligheter i närregionen :).

Jag kom mig ju faktiskt på en hästmassagekurs i höstas. Mer än jag vågat hoppas på. Men sånt som faktiskt funnits ganska högt på önskelistan...

Sen har jag ju träffat på hästar som har bakåtstrukna öron och blänger men som sägs "inte göra någon förnär, bara hota". Och i ett fall har det visat sig stämma exakt. Nästan så man ler lite åt hotelserna, när man vet att den ändå inte är elak. Man talar lite överseende med henne och gosar lite extra. Fel, kanske...

Nu senast gick jag in till en lite större främmande häst för att hjälpa en liten tjej med att lyfta upp sadeln. Jag tittade lite osäkert på hästen och frågade den (underförstått tjejen) om den är snäll. Tjejen svarade att hon är hur snäll som helst, så då vågade jag faktiskt tro på det, med en viss försiktighet förstås, även om hästen svängde hit och dit och inte var världens lugnaste. Och allt gick hur bra som helst. Jag belönade hästen med att vara extra försiktig med sadelgjorden, lade bara i första hålet försiktigt till först. Sen stegvis ett hål i taget, utan att rycka och slita. Och jag tror att det uppskattades... 

Men som sagt, jag skulle vilja lära mig mer, mycket mer.
Dags att anmäla sig till porslinsmålningskurs igen. I en liten by kan det bli för lite deltagare men man får hoppas på att nån i grannbyn hänger med på en eftermiddag med färg och klirr i porslinet :).

Vitt porslin har jag ju nog tillräckligt av i och för sig, men sen när det blir att plocka fram "godisskålar" till julbordet t.ex. har man ändå för lite av de där precis lagom stora... Konstigt. Kanske man borde handla lite mer i alla fall? Nä, jag bara skojade :). Fast läraren brukar alltid ha med sig lite smått och gott i porslinsväg, och råkar det vara en gullig skål så kan det ju hända att den hamnar i egen korg med hem sen för att få nån kattbild på, eller nån blomma, eller bara nån snirklig girland...

Återstår att se, alltså, om kursen blir av. Har en katt-tavla som fortfarande, efter två års väntande, är halvfärdig. Det råkade sig så (ifall jag nu inte har berättat storyn förr) att det var en så kallad stamtavla, med kattunge, kattmamma och kattmormor på samma. Men så försvann kattungen, eventuellt var det en rovfågel som for iväg med den, och då miste jag humöret att måla den. Men nu på senare tid har jag träffat en katt vid grannens som är såååå lik den försvunna kattungen, och även om det är säkert att det inte är vår kattunge, så har kontakten med den charmiga katten fått mig att vilja fixa tavlan klart i alla fall. Vår kattunge hade ett så speciellt sätt att charma, som också den här grannens katt har, så... Fåse om jag lyckas måla ett projekt klart!

... om kursen blir av alltså...

onsdag 1 januari 2014

Ännu en man att klippa idag.
(Här kör vi med gamla bilder i brist på vackert vinterväder ??)
Börjar förstå varför jag har lite värk i höger arm och strax bakom axeln. Klippte en tjock, lång fjordingman idag. Stod mest på tå hela tiden eftersom hon inte ville sänka sitt huvud lika länge som jag behövde klippa. Och så stod jag dessutom en bit ifrån, ifall hon skulle få för sig att flytta hovarna onödigt nära mina fötter :).
Så en annorlunda stretchning blev det. Resultatet var inte alltför vackert, men i dagsljus går det att finslipa manen sen, när man vilat nån dag :).
Gillar det där putsandet och borstandet och fixandet av man och svans.
Närkontakt. Bara det inte blir alltför nära kontakt vad gäller fötter och hovar, förstås... :)

Gick några rundor på ridbanan med henne sen. Märkte att hon var styvare i vänster varv. Precis som när man rider henne. Förstås. Ridbanan var fin idag. Som mitt i sommaren, fast utan det dammiga då. Mjukt och bra.