Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

måndag 30 september 2013

De tre Prinsarna Gustav har hittat var sin plats. Den äldsta har hittat en kungamantel vid aklejan och vet att han blir krönt till kung snart. Den mellersta tyckte synd om rosenroten som redan tog vintervila vid den första frostnatten och ställde sig vid hennes sida som tröst i höststormen. Den allra yngsta tycker om att spela teater och låtsas han är ett kråkvicker eftersom hans så påpassligt hittade kråkvickerblad att styla sig med.

Innerst inne är de alla helt förstummade över den färgprakt som prinsessorna Dorothea ståtar med bara ett par meter därifrån. Prinsarna Gustav riktigt sträcker på sina blåa för att få se en skymt av de röda, vita, rosa och orange halvutslagna Dorotheorna.
Bilderna tagna igår. Jag har sått Dorothea förr men av någon anledning inte sett dem blomma. I år fick jag sent omsider se dem blomma, men nu undrar jag om de kan blomma med flera färger på samma planta? Det verkar nästan så. Eftersom de redan är så höstkrispiga så vågar jag inte undersöka dem, ser bara förundrat på de vackra nyanserna som kryper fram i höstkylan. Utslagna ser de annars ut som en aster med många många smala blomblad. Vackert!

söndag 29 september 2013

Färggrann höst både på fat och ute i trädgården...

Körsbärstomaterna fick komma in i farstun på ett fat. Där förgyller de hela bordet med sin färgprakt.

Blåbären och lingonen plockades förra söndagen (en vecka gammal bild alltså, nu har ju frosten nog ändrat på situationen ute i skogarna...) delvis till ett skolprojekt (huslig-vispad-lingongröt-ekonomi) och så bara för att få plocka i sig lite fasta senhöstblåbär med vaniljsås på, mums!

Minidahlians tre lila blommor har varit övertäckta nattetid för att få blomma lite längre än de andra dahliorna som redan frusit bort där de varit utplacerade i trädgården. Minidahlian finns kvar vid foten av solrosorna. De andra dahliaknölarna tog jag upp igår, putsade bort lite extra jord och satte dem "på tork" på en tidning i farstun. Ska nog testa nästa år igen om jag lyckas väcka några av dem :). Jag vet ju nu att även om det tar väldigt länge för dem att vakna så kan de ge hur fin blomsterglädje som helst, bara man inte stressar dem. Här också gäller det att ha tålamod, låta naturen ha sin gång... Och tålamodet som ibland är sån bristvara...

Den lilla plantan längst uppe till höger finns bredvid dahlian, vid foten av solrosorna, omsluten av gamla solrosblomblad :). Bladet är knappa centimetern. Jag frågar: vilket ogräs? Eller vilken blomma? Vem vet...

lördag 28 september 2013

Hästbrist i kubik, skulle jag vilja säga! Har varit i stall, har sett hästar, har rört vid hästar, men har inte "fått" jobba med dem, rida, rykta, prata med dem. Saknar kontakten. Terapin...
Tänkte inte klaga här, men märker att mitthobbyrum inte är nåt glatt forum om "hästmätaren" är för nära nollstrecket. Återstår att se om det går att åtgärda i morgon. Ikväll får jag väl nöja mig med bilder och så ett Gripenbergskorsord... med glass och Jocasta till...

söndag 22 september 2013

Har någon annan en minidahlia :)?

Planterade ju tillfälligt två minirosor i samma stora kruka som solrosorna, eftersom jag inte visste var jag skulle placera dem i trädgården. Solrosorna hade jag i våras sått i samma krukor som fjolårets dahliaknölar skulle "vakna upp" i. Det var ett sätt att orka vänta på dahliorna, det skulle ju ändå komma opp solrosor i de krukorna åtminstone...

Nu vaknade ju bara en dahlia, en gul, som ståtat med maffiga blommor hela sensommaren. Och solrosorna fick större krukor, som sagt. I de stora krukorna kom det ju upp också en del ogräs, eftersom jag blandar lite egentillverkad jord med jord från nån blombänk och kanske lite köpt mylla. När jag rensade bort diverse brännässlor och dylikt så såg jag ett ogräs jag inte kände igen, så det fick vara kvar. Det visade sig sen vara en sjusovare till dahlia som var lila!! Så jag var noga med att hon skulle få vatten och gödning osv. Trodde ändå inte att en så liten stackare skulle orka blomma. Men se nu finns det på denna näpna lilla minidahlia (ca 10 cm hög) tre vackra lila dahliablommor som bara i ren protest visar sin miniprakt vid foten av de över två meter höga solrosorna.

Oj, vad en sån där liten sak kan glädja en slarvig och glömsk trädgårdspysslare!

lördag 21 september 2013

Hästmassagekursen - epilog. :)

Märker efter hästmassagekursen att jag rör i hästar på ett annorlunda sätt. Och jag gillar förändringen, även om den är väldigt "osynlig".

Husets yngre hästgalna tjej (:D) tog en ridlektion i ett lite större stall än det där vi vanligen håller till. Hästarna skulle ju förstås ryktas, sadlas och tränsas i boxen. Det gillar ju inte jag, speciellt som det är främmande hästar. Men medan den yngre pysslade med hästen som verkade lite orolig, så stod jag och sökte de speciella punkterna som jag visste lugnar ner hästar överlag. Och fast jag inte trodde så mycket på det då, så visade hästen med halvslutna ögon att jag var på rätt väg. Jag strök också med händerna över de olika musklerna som brukar kunna vara spända. Naturligtvis kunde jag inte massera i egentlig mening eftersom hästen ju skulle gå lektion, men jag visste vilka "grepp" som gick an, och jag visste också vilka områden jag inte skulle röra vid, som kunde irritera mer för tillfället än ge lättnad.

Hur som helst. Märker att jag lärt mig nåt "opåtagbart" på kursen också. Inget stort, men ett slags lugn, mitt i min enorma respekt, ibland nästan rädsla, inför dessa stora vackra djur. Det gjorde säkert sitt till att de hästar vi "masserade" på kursen överlag var väldigt lugna och snälla och överseende med vår tafatthet :).

onsdag 18 september 2013

Orkidén blommar för tredje gången! Trodde aldrig... med den minimala skötsel som jag ger dem. Ja, de är två stycken, och den andra har också en ny blomstängel på gång. Så roligt, så roligt. Men samtidigt, ju fler gånger de blommar, desto mindre chans att de blommar en gång till...

Kanske jag borde läsa på lite, om jag kan ge nåt litet positivt energitillskott sen när de har blommat... eller nåt... Vackert hursomhelst! 

lördag 14 september 2013

Stenpartiet är nästan som vackrast nu :). Gick en liten runda runt huset, plockade några morötter, några sockerärter, lite kaninmat åt kaninen och funderade på det nya projekthörnet... Men det är bara att konstatera att just nu är det nästan stenpartiet som gläder mest. Både inne och ute. :)
Det syns nämligen från köksfönstret, så medan jag plockar nåt ur kylskåpet eller skär opp bröd, eller sätter  på kaffet eller fixar en kvällssmörgås, så är det stenpartiet som drar mina blickar till sig. Dottern sa, men du som brukar säga att de är skräpblommor! Javisst, de silverbladiga sprider sig som ogräs, lite retsamt med sina små små gummibandsliknande rötter... Men just nu är silverbladen så otroligt vackra mot den färgsprakande nävan i mitten. Och karpaterklockorna blommar igen så blått, så blått, mitt i alltihop. Kan inte annat än vara glad. I stenpartiet har jag också placerat ut en blå emaljkastrull som jag hittade i skogsbrynet för nåt år sen. I den en liten kruka buskkrasse, som lyckligtvis denna gång inte är gula utan röda-laxröda. I like!!

En annan sak jag märkte häromdagen vid en rundtur: det är vår i luften... bellisen, eller tusenskönan som hon också heter, tyckte att gräsmattan var onödigt tråkig så hon öppnade en knopp mitt i allt (den infällda bilden) bara för att jag skulle bli på lite bättre humör (?).

Fåse om jag får fixat projekthörnet än i höst. Kom just på hur jag skulle göra för att markera hörnet. Ett trasigt plastämbar kunde tjäna som blomkruka med stenar runtom (så inte plasten syns), och i den skulle jag plantera just den färgsprakande nävan, bara för att den ändå sprider sig så mycket så jag borde ta bort lite från stenpartiet för att inte fjädernejlikorna, smultronen, mossfloxen och taklöken ska kvävas helt. Och så är det ju med mig att jag har så svårt att slänga bort fina plantor :)! Plastämbaret skulle lite hålla bort ogräset till en början åtminstone, eftersom jag ju är dålig på att rensa... Återstår att se hur det lyckas...

tisdag 10 september 2013

Hästmassagekursdag del 2. Väldigt intressant, även om jag for dit med likgiltig inställning. Jag tänkte att resten av kursen skulle vara sånt som ändå går över min horisont. Men är läraren bra och jordnära och ser eleverna, så...
Rulla mankammen var en del av massagen. (Bilden har inget med kursen att göra :)...) Märkligt vad man kan orka med bara för att det har med hästar att göra! Kursdagen kl 9 - 3 i strålande sol, och hela tiden utomhus, även lunchen. Men man känner sig "bestrålad" efteråt. Lite borta...

Men jag märkte nu idag, när jag stod i hästhagen och pratade med en häst och funderade på vad vi gjorde på kursen, att det inte hade fastnat så väldigt mycket ändå om de olika musklerna, deras funktion och framför allt var de satt. Man borde ta med sig hela kompendiet och stå bredvid hästarna i hagen och försöka söka fram triceps och biceps och sixpack och allt vad de nu har...

Testade ändå en liten minimassage med det jag mindes när jag nu ändå stod och pratade med hästen. Hon stod stilla och njöt faktiskt hela tiden. På ett par punkter reagerade hon med att tugga tydligt, eller med att vifta lite extra snabbt med svansen. Men jag vågade inte ta i så hårt som vi faktiskt gjorde på kursen, när vi där sökte reda på gränsen mellan musklerna och var bogbladets broskdel slutar och allt möjligt. Jag ska nog vänta tills det inte är så mycket irriterande knott i luften. Då är det lättare att läsa av hästens reaktioner också. Den delen tycker jag är viktig, att se hur hästen reagerar. Det är ju inte fråga om massage för massagens skull, utan för hästens.

Intressant hursomhelst med lite mer kunskap i ämnet. Om än väldigt lite :).

torsdag 5 september 2013

Paulian överraskar... den blåvita... igen.
Jag blir så glad över blåvitt :)!
Att jag dessutom inte precis skött henne bra gör mig extra tacksam över hennes fina blåvita blommor som nu lyser upp fönsterhörnet, just bredvid spetsgardinen.
En i familjen som tillhör den äldre generationen, den över 80, sa när hon såg paulian, att hon nog brukar slänga bort sådana här krukblommor som inte ser ut att må bra längre... Men hon tillade, kanske man borde ge dem en chans ändå...
Ett litet blåvitt hörn i köket som får mig att känna lite glädje även om humöret annars råkar vara i botten...

tisdag 3 september 2013

Plocka eterneller vid rätt tidpunkt... Bilden visar inte rätt tidpunkt... Eller det beror på...

Eternellerna som jag sådde i massådden i våras har verkligen glatt mig maximalt i sommar! Jag planterade dem sen i en stor lerkruka i favorithörnet i trädgården. Bredvid hade jag planterat solrosorna i två stora innekrukor (för att lätt kunna flytta dem om jag kom på andra tankar). Där har eternellerna fröjdat mig med sin skirhet bredvid de bastanta solrosorna. Öppnat sig vid vackert väder, somnat till kvällen, halvsovit vid mulet väder, sett hängiga ut vid regn. Och så vid första solstråle har de igen öppnat sig. Ända tills mitten börjar anta bruna nyanser. Då är det försent att plocka dem.

Jag antar att man helst vill ha blommorna helt utslagna när man "konserverar" dem. Men även i halvöppen form eller i knoppform är de vackra. Perfekt att göra en varierad eternellbukett till vintern.

Om jag har plockat dem? Nä. De är alldeles för fina att plockas tycker jag. De gläder mig varje dag, även vid regn, när de visar skymten av sina pastellfärger i favorithörnet. Nu har de första fått brun mitt, så jag antar de inte håller så värst länge till. Gillar dem i alla fall!

Och för säkerhets skull ska tilläggas: Jag har nog inte plockat in värst mycket eterneller i mina dar, så nån expert är jag inte. Jag bara sår, vattnar och gillar :)!

måndag 2 september 2013

Nämnde hästmassagekursen igår... Kan inte låta bli att sätta in den här bilden igen. Det blir ju extra mjukt att massera när vinterpälsen är som tjockast, men märkte ju nog när vi praktiserade på kursen att det ibland är väldigt knepigt att hitta om man har vissa speciella muskler man vill massera, att hitta benen som ska kännas under musklerna, man får använda krafterna för att hitta rätt, ibland behövs till och med en armbåge.

Hästens anatomi började vi ju med. Helt kallt. Några hundra ben att känna igen. Några hundra muskler. Bara för att nämna en del. Och sen var det ju de där senorna som ibland kan bli ömma, kan bli skadade, kan växa ihop...
Låter det avancerat? Visst är kroppen förunderlig, men jag kan ju nog inte just nåt av det där. Bilder med en massa latinska namn fick vi. Och lite förklaringar kring de viktigaste sakerna... Men intressant!!

Men A och O. Kontakten. Värmen. Tänk att en del av hästmassagen faktiskt också innebär att bara hålla handen stilla på ett visst ställe, eller stryka lugnt med handen där sadeln legat, eller låta två fingertoppar lugnt rotera i skarvet mellan två muskler... Lugn, värme, stillhet, och så en avslappnande strykning över halsen-manken-ryggen-korset...

Och samtidigt ha ett öga på hästens reaktioner. Prata kanske lite. Humma...

söndag 1 september 2013

Hästmassage har stått på agendan. Kurs :). Och allmänt prat med hästar. I hagen :). Och ryktning :). Och barbacka på ridbanan :). Och mellanmål åt hästarna :). Och har de vatten så det räcker? Terapi.

Ändå är jag inte nöjd?
Hästmassage blir det mer av, kursens andra del. Och sen praktik. Så mycket man vill. Vilket ju är bra.

Är nog tydligen inne på en kursändring själv... Har månne med åldern att göra.
Undrar var jag står om fem år? Men det löns det inte att fundera på, idag är jag här och har man med hästar att göra ska man leva i nuet för att inte missa nåt. Så mitthobbyrum är väldigt mycket ute vid stallet och i hästhagarna. Däremellan drar jag upp lite ogräs, planerar ett nytt hörn i trädgården, gläder mig över eternellerna som bara blommar och blommar, praktmalvan som är verkligen praktfull, och ... och...