Vårsolen är väldigt skön för en fjording... och hon förstår att ta åt sig så mycket som möjligt av värmen.

Stod och ryktade henne idag. Vinterpälsen börjar snart vara borta för hennes del, och man fick börja gå på djupet med riktig ryktning. Sen hittade jag nog några små skrymslen med lite smått vinterpälsfjun ännu som jag kunde dra bort i små tussar, perfekt i nåt fågelbo nånstans :). Bakom örat, just där grimman ligger. Och under pannluggen, längst upp vid pannluggsfästet. Och så förstås i "armvecken", vad det nu sen heter på en häst :). Hon stod i solen och njöt under tiden.

Sen fick hon sträcka ut sig på ridbanan i lite volter och lite bommar/cavalletti. Mest för att kvällshöet skulle smaka bättre :).

Terapi!

En liten stund hann vi vara vid stallet idag och få en hästdos innan regnet började igen. En gammal favoritfjording fick en liten snabbrykt. Hon har blivit ordentligt putsad för inte så länge sen, så det är inte så väldigt mycket av vinterpälsen kvar, men i små "skrymslen" finns det ännu en del av den där täta varma vinterdräkten. Terapi hur som helst att få pyssla med hästen.
 (Ja, jag vet att bilden är gammal, men det är den här pälsen som fortfarande ska bort för att hästen ska bli vårfin...)

Sen när jag kom hem så tog jag tag i en större ryktborste med långt skaft och började rykta bort lite gammal höstpäls från gräsmattan... :). Några krokusar tittade fram, hoppas det blir fler färger i år, och att de sprider sig! Det är väldigt vått överallt än, men lite kan man börja putsa, så man får den rätta känslan...

 

Tog en spade i handen (bild från desertpeace.wordpress.com) och handskar på händerna. Skulle inventera skogsrutan där jag hade morötter ifjol. Tänkte att jag kunde "stjäla" lite jord därifrån till min inomhussådd... och när jag vände lite på jorden så var den helt "såfärdig"!! Alltså den "redde sig" eller hur man nu säger. Inget kladd, bara lagom härlig fukt... Nästan så jag frestades att plocka fram morotsfrön...

Och visst är det väl så att det går att så riktigt tidigt också? Om det nu en gång går att så på hösten också!!?

Jo, jag avstod, mest på grund av att klockan var så mycket. Men roligt var det. Samtidigt måttade jag upp en liten ruta till bredvid den gamla, tänkte redan ifjol att jag nog ska förstora landet lite där uppe i skogsbrynet, bara för att det är en sån trevlig sluttning, varm och fin. Fåse vad jag får gjort sen. Brännässlor finns det i massor, så det blir nog ett tufft göra. Och stenar, och... 

Våren är här!

Mitthobbyrum gick runt lite där ute på gården idag. Påtade i jorden här och där. Lyfte på de torra blomstänglarna från i fjol och sneglade dit under om nåt syntes än.
Och visst syns det lite här och där. Sånt man får vara rädd att fryser om det plötsligt blir minusgrader.

Mrs Scott´s Elliot -aklejorna som jag sådde för nåt år sen kommer nog. Alltför stora blad redan, hur ska de klara sig? Ormöga har små knoppar bland sina blad, men de klarar sig ju nog. Brinnande kärlek kommer upp här och där. Tyckte jag såg början på rosenflockeln, men undrar nog om det inte ändå var ett ogräs jag såg. Jag vet ju att rosenflockeln kan komma tidigt men sen fryser de bort så lätt och man får vänta ända in i juni innan nästa början kommer, och det betyder här att de nästan inte hinner blomma fullt ut innan den första frosten kommer på hösten. Så är det att bo i denna zon...

Det mesta är nog ännu gömt under allt fjolårsskräp. Rörde inte så mycket i det hela än. Värmen måste nog komma lite tydligare först.

Fåse om jag lyckas så något i år. Har börjat samla mjölkburkar, som ju är så behändiga. Men hur ska jag hitta den rätta såjorden, när jag inte ids köpa? Kompostjorden får jag inte blanda i, den blir för kraftig för fröna, tror jag. så jag får nog hitta jord nån annanstans.

Borde gå och titta på den lilla skogsrutan där jag hade morötter ifjol. Den får mig alltid taggad att fortsätta med lite sådd, rensande eller planerande. Men först ska kanske mitthobbyrum få lite renare fönster, så man ser bra ut :)!

Dags för fröinventering.
Jag har ju en hel del köpta, från tidigare.
Men så har jag ju en del samlat härifrån och därifrån också.
Det händer ju sommartid att jag plockar med mig i fickorna när jag hälsar på nån, eller är i någon park nånstans.
Nu borde jag så de tidigare sorterna.
För jag tror väl att vissa frön faktiskt inte vill gro om de inte sås tidigt på våren, innan den riktiga värmen kommer, och så finns det väl vissa som ska gro mitt i sommaren...
Nåja, fram med fröpåsarna, så får man ju hoppas att man fortfarande kan tyda vad man skrivit på dem! :)

Det var en regnig och blåsig vecka det här... inget stall förrän idag. Har hela veckan gått och tänkt på en av fjordingarna, en äldre dam, som jag brukar komma bra överens med. Har tänkt att bara jag kommer mig till stallet så ska hon få en rejäl ryktomgång, vinterpäls som irriterar och kliar ska bort och så ska det pratas en massa småsnack med henne :).

Idag blev det av. I cirka en timme stod jag och ryktade och ryktade, klippte manen emellan och så ryktade jag igen. Sen gick vi bara en liten runda på den fina ridbanan, jag märkte att hon gillade det mjuka, lagom fuktiga underlaget. Eftersom jag inte har världens bästa balans mera (spänd nacke och diverse andra orsaker) så vågade jag inte med min ringa erfarenhet longera henne. För trots sin aktningsvärda ålder så har hon en tendens att ta rejäla glädjeskutt när hon longeras på bra underlag. Men hon blev longerad i alla fall, av en som visste hur man gör, och som var van med glädjehoppen. Jag njöt av att se henne springa och spexa, nyryktad och nyklippt, frustande, skuttande, kastande med huvudet när hon satte iväg. Vackert! Och glädjefyllt!

Terapi!

Våren försöker verkligen hinna i kapp sig själv! Det blåser och regnar och mer och mer kommer fram av det både fina och fula som funnits under snön...
Stenpartiets blommor viftar tydligt med sina torra flaggor upp ur snödrivan: här är vi!!! Och stenarna som finns utplacerade där hjälper alltid till på våren att smälta bort snön snabbare. Men än är det skyddande granriset grönt och fint, snart nog gulnar det...

Har tänkt ge fjolårsdahliorna en chans. Tänkte försöka väcka dem, hade ju fått så många olika fina färger ifjol, så det är värt ett försök. De har fått var sin kruka och blivit försiktigt tilltalade :). I samma krukor tänkte jag plocka ner lite blomfrön så jag har fler sorter att vänta på... Vet ju att dahliorna kan ta god tid på sig. De hade det ju så kallt i potatiskällaren. Fåse vad som lyckas.

Scillan börjar synas!! Det är verkligen vår! Den här bilden är flera år gammal, men jag var just ute och kollade att det syns små små blåa knoppar där vid husgaveln... Så kanske man får börja så lite frön inomhus nu också?

Tror jag hörde vårt svan-par ropa i förrgår kväll! Jag var själv inomhus, men ljudet trängde igenom fönstren, det gick inte att ta miste på. Och tidpunkten var den samma som den brukar vara sommartid när paret förflyttar sig från dagens matplats till nattens vilogömställe. Jag undrar om det bara var önsketänkande eller om det stämde... Kanske jag borde fara ut nu och lyssna noga... fast det regnar ju nu, jag undrar om svanar har skillnad på vädret...

Bilden här ovan är flera år gamnmal. Just nu är det nog mest snö ännu på de platser de här svanarna brukar spatsera och söka mat.

Jag stod utomhus en stund idag på eftermiddagen, så där tyst och stilla :). Jag kortade av en gammal matta som gått sönder i båda ändarna, så jag klippte bort varpknutarna och tog bort ca 7 cm väft från båda mattändorna för att kunna knyta nya knutar. Och det hela gjorde jag utomhus eftersom det dammar en hel del när man tar bort gammal väft. Samtidigt hade jag möjlighet att lyssna till fågelsången runtom i trädgården. Det börjar åter bli den tiden då man måste lyssna lite extra. Inte vilken ringsignal telefonen har, men vilken vårfågel som signalerar att den nu hunnit komma tillbaka hit till norden.

Bigfoot kunde han kallas, eller Stortass, eller nåt i den stilen... och ändå är den här hans minsta tass :)!
Snön håller på att smälta bort i raserfart nu. Eftersom det regnar för första gången på ett par veckor. Så snart blir det svårare att se spåren efter Bigfoot :).
Han fick en liten pizzakant idag. Det hör liksom till när det finns pizza i huset, eller om matte har ätit pizza på stan, så ska det sparas en liten kant så han får gotta sig... :).

Fåse vad det blir för väder i morgon då, om det finns nån chans att syssla med hästar. Det blir ju inte riktigt det samma om regnet öser ner, alla ryktgrejer blir ju våta. För inne i stallet är det inte samma sak, jag menar, eftersom jag är allergisk är det nästan nog en förutsättning att få vara utomhus om jag ska pyssla med hästar. Om det inte går, så får man väl ta till plan B, nåt intressant handarbete, eller nåt annat pyssel, eller kanske spela spel...

Återbruk av olika slag, vintagekläder och -produkter, återvinning, recycling...
Kärt barn har många namn, och det finns många bloggar som sysslar med sånt.
Hittade ett par häromdan, mest i misstag, men lite roliga att se på.
T.ex. aterbrukavasali.blogspot.fi hon fixade ett par örhängen när hon skulle slänga sonens ryggsäck eller hur det nu var... :).
Eller upcycleus.blogspot.fi återbrukar ett helt flygplan, men också mindre saker, som t.ex. korkar...
Otaliga bloggar finns det i ämnet, ofta nog blir man lite glad av att läsa dem, fiffiga tips får man om man vill syssla med sånt, eller så mår man bara bra helt enkelt av att lite pushas till att inte bara köpa nytt utan också se vad man kan göra av sånt man egentligen skulle slänga på sophögen.
MåBraVara-VoiHyvinOlla :) har också lite liknande tankar, man tager vad man haver, och så mår man hoppeligen bra på köpet, med den där lilla smilisen på slutet. Ha, hur tokig får man vara - men roligt är det att skapa billigt!
Hittade en bok på bibliotekets "kolla in det här-ställning" för ett par dagar sen. Boken Remake utgiven av Icakuriren i samarbete med Stadsmissionen. Handlar alltså om loppis/missionsstuge-saker som man kan göra om till nåt helt annat eller bara fixa upp så de blir glada och snygga. Kul bok! Leendet kom fram flera gånger när jag tittade på bilderna, hur tokig får man vara?
Terapi!

Slutet på ekvationen som jag beskrev den 12 mars ser ut så här.
Det blev en ganska kort väst, men inte så klocklik som bilden visar. Den är ganska snävt tilltagen upptill, så när man har den på sig syns ingen nämnvärt utåtsvängd kant. Magen av alla honungssmörgåsarna tar så mycket plats :)! Skämt åsido...
Men jag är ändå rätt nöjd, helt användbar. Jag är ju en västmänniska, och grå kontorsråtta från förr, så en grå spetsväst passar riktigt bra!
Roligt var det också att sticka helt utan mönster, bara köra på som humöret passade. Terapi!

Terapi av annat slag blev det idag när jag plötsligt befann mig på en terrängtur på fjording! En timmes lugn skritt. Lugn på grund av ställvis rätt så isiga skogsstigar och vägar. En kort bit blev det rejält plumsande i snön för fjordingen, men det var ju bara bra träning. Eftersom jag inte ville släppa fram den ridrädsla som alltid tycks ligga på lur, så bad jag om en ledare och det kändes jättebra. Att nån som kände hästen utan och innan gick bredvid, ibland mest som moraliskt stöd för mig, men nog så viktigt för att jag småningom ska kunna hantera ridrädslan själv. Tackar för den terapistunden i skogen!

Okej, det här är ett aprilskämt... inga krokusar lär synas än, även om jag inte ens sökt efter dem.

Men "vårbruket" har inletts. Både inne och ute :).

Inne har jag planterat en liten stickling av klockmalvan som jag haft i en glasburk på diskbänkshörnet (en kvist som råkade brytas när jag plockade torra blad från min spretiga moder-klockmalva). Aldrig trodde jag sticklingen skulle överleva, men plötsligt upptäckte jag massor med fina rötter! Så hoppas den tar sig nu då och kanske till och med låter den lilla lilla knoppen slå ut :)! Har redan många år varit rädd att moderplantan skulle förolyckas på nåt sätt, inte orka mera. Tycker så mycket om de fina rosa blommorna! Har ju nog satt upp bilder på dem här också tidigare.

Ute tog jag en första kontroll på komposten. Städade undan lite fult skräp och försökte gömma undan det i ett hörn och la på en del kvistar och löv som jag fick loss från den ännu väldigt frusna marken. Antagligen hålls inte den ordningen när kråkorna och ev "sakletare" gräver där, kanske redan i natt. Men jag har ju försökt. Och dessutom fått en liten start på känslan för vårpysslet ute!

Han ligger vid stugknuten, lyssnar på droppet i stuprännan och väntar på mera vår :). Det tar så länge i år.

Men oj, vad pälsen är varm ibland när han kommer in för att få lite mat! Han har nog solbadat på nån riktigt skön plats, t.ex. uppefter stugväggen där man alltid får se de första brännässelskotten sticka upp ur blombänken :), eller också på lekstugutrappan, där det verkligen blir varmt om solen lyser hela dagen.

Fjordingarna i hagen ställer sig också alltid på eftermiddagarna med "bredsidan" mot solen, om den lyser, för att få så mycket värme som möjligt. Och har man hämtat dem till stallsbommen för att rykta och ev. sadla dem, så märker man också hur väldigt varm deras päls är på solsidan. Härligt!

Det blev nog lite hästkontakt idag också, vilket behövdes. Stod bland annat vid grinden och "pratade" en god stund med "stora fjordingkillen". Han kom fram och verkade ha nåt på hjärtat. Roligt med kontakt, även om man inte alltid förstår :).

För övrigt har jag ett handarbete fem före klart, bara att fästa alla trådar och sen pressa lite.
Ni minns kanske mina paint-ritningar där jag beskrev en handarbetsekvation som löd:
En ljusgrå loppiströja med stor stor krage = en loppiströja med liten kragkant + ett stort nystan garn.
Till det här kom lite rest-nallegarn i en matchande mörkgrå nyans.
Resultatet av ekvationen är nu = loppiströja med liten kragkant + en grå spetsstickad väst.
Kanske jag sätter in bild sen.
Roligt i alla fall att få nåt färdigt.

Det är sen en annan sak att jag faktiskit började med nåt nytt idag. Av restgarn... :). Roligt att handarbeta!
Tänkte för mig själv när jag mockade bort några små "hopar" från ridbanan: En timme handarbete om dagen, gör det lättare att orka med vardagen...

Mitthobbyrum har klippt fjordingman idag igen. Terapi, tålamodsprövande (även om den snälla fjordingdamen stod stilla och sänkte huvudet nästan hela tiden så höjden var lagom) och intressant åter igen att försöka hitta den rätta bågen på manen för just den här fjordingen. Att handens muskler lite protesterade vid hantering av saxen mot den tjocka manen är sen en självklarhet. Man är ju inte riktigt van...

Men eftersom det var lagom mycket blåst på stallbacken, så hade jag ansiktet fullt av halvcentimeters skarpa vita och svarta bitar av manen efteråt. Ett par hamnade i ögonen, men som tur är gick de att blinka bort.

Stod sedan och studerade de olika fjordingtyperna när de fick sitt kvällshö. Alla hade ju olika manar, olika form på halsarna, borde alltså klippas lite olika, men hur? Terapi att fundera på sånt där ute i solskenet till ljudet av hästarnas mumsande, efter en intressant jobbdag framför ett nytt Accessprogram på datorn.

Smalt makramébälte i naturvitt bomullsgarn, enkelt med hängande band att binda med, passar riktigt bra i jeans. Om man vill ha 70-tal...

Alltså en enklare variant än det breda bältet. Rätt enkelt att göra. Fungerar mest för syns skull. Inga byxor lär väl hållas uppe med ett så tunt bälte :), men mot blåa jeans blir det snyggt :). Om man tycker så.

Det är nästan så det börjar klia i fingrarna... :).

Ännu är det inte slut med snön och vinterväder. Snöyran tog helt plötsligt över det härligt soliga vårväder som vi haft nu i många många dagar. Jag blev nästan chockad i morse när det inte syntes nån sol. Det var ju nåt som var fel!

Men snön ska väl komma ner nu i stället för nån gång i maj... För då vill Mitthobbyrum ju ha värme, fin härlig ridplan och lagom torra vägar.

Det har blivit mycket stall i Mitthobbyrum under den senaste veckan. Både promenader med hästar i skogen och lite vanlig skritt-träning på ridbanan, från marken alltså, och en timmes träningspass i sadeln också (som gav mycket positivt inombords), och så lite annat smått och gott. Fast allra mest kanske "rykta bort lite mer av de kollossala mängderna vinterpäls som ska bort". Det är ju den tiden nu.

Allt som har med hästar att göra är ok. Även om det kan synas vara lite jobbigt. Som t.ex. att få bort all vinterpäls sen från kläderna när man kommit hem från stallet...
Huvudsaken att man får vara i närheten av och prata med hästarna. Det är terapi!

Jag har inte skrivit så mycket här av annan orsak också. Jag har försökt jobba med halvfärdiga handarbeten :). Jag vet ju att om jag slår mig ner vid datorn så försvinner hela kvällen i ett huj och jag hinner inte handarbeta. Och visst är det roligt att surfa och blogga, men ännu mera tillfredsställelse är det nog ändå att göra nåt riktigt praktiskt med händerna. Så länge man har händer att jobba med. Och fingrar som lyder. Tyvärr börjar man ju märka att inte det heller är en självklarhet längre...

Sen stod det ju i tidningen idag (?) att en sen vår inte alls är nåt hinder för en tidig sommar !!! så mitt i allt flyttar Mitthobbyrum ut i trädgården och hur ska jag då hinna handarbeta!! :) Bäst att lämna in Kompostboken till biblioteket i morgon, maska av stickningen jag har på bordet, söka fram den där skjortan jag skulle sy om, och plocka fram de halvfärdiga mormorsrutorna som jag började med för ... hmm... fem år sen?? :)

Carpe diem, är väl nåt att tänka på hur som helst. Ringer en god vän, så ta tid att prata, eller skicka ett kort om du har tänkt det. Och om du får huvudvärk, ta det lugnt, slappna av, värm vetedynan, sänk axlarna... I morgon är en annan dag... om Gud vill och vi får leva, brukar det heta. Så sant, så sant.

Makramébälte á la 70-tal, brett så det knappast skulle rymmas att användas med vanliga jeans, men av ultratunnt nylongarn... Ett slitstarkt stickigt garn, men glänsande vackert... :). Men nån brinnande tändsticka passar inte i närheten för då säger det flosch! och allt är svart...

Det är länge sen det blev gjort, kan inte nu förstå hur jag orkade med alla knutarna! Men jag var envis och trivdes med det. Möjligen lyssnade jag på tioitopp eller nåt liknande radioprogram samtidigt. Eventuellt nån egenhändigt inbandad kassett med lite BonyM och Abba och dylika höjdare från den tiden...

En fjording spanar in en flockkompis som varit på terrängtur och nu är på hemväg och syns mellan träden där borta mot skogen till, undrar vad hon har att berätta, om hon alls vill snacka med mig...

Det har varit så otroligt vackert väder hela helgen! Och Mitthobbyrum kom sig ut på friskluftsintag varje dag! :) Och till utevistelsen hörde en hel del plumsande i snön, eftersom skaren inte håller riktigt bra mera. Både igår och idag blev det skogspromenader längs ridstigar. Och lite däremellan. Totalt kanske ca åtta kilometer! Lite nöjd är jag allt. Man mår ju så mycket bättre...

Det där att gå på en ridstig som bara hästar gått på är ganska intressant när det är mycket snö. De går ju i varandras spår, och i sina egna. Alltså när framhoven lyfter, söker sig bakhoven till samma spår automatiskt. I skritt alltså. Det betyder att det på ridstigen fanns en massa "hål" som ju var lite för små för en 39:ans sko. Alltså gällde de att gå på "åsarna" mellan hovspåren. Och så gällde det att ta lika långa steg som fjordingarna gjort. Men hittade man bara den där jämna takten så kunde man gå ganska behändigt balanserandes på "åsarna". Men då gällde det att resten av kroppen också hängde med och inte vinglade hit eller dit, för då missade man en "ås" :).

Jag kom på mig själv med att tänka koncentrerad dressyr. Alltså spände jag magen en aning för att "frigöra" skänklarna/fötterna från överkroppen så att benen fick söka åsarna i lugn takt medan resten av kroppen skötte balansen så gott det gick med lite viftande armar och rörlig överdel. Bäst gick det om man dessutom hade huvudet rakt, siktade framåt med blicken, även om man måste se ner för att inte trampa fel. Alltså en riktigt hälsosam balansövning för mig!

Kanske jag därför inte heller kände mig speciellt styv på hästryggen nu i eftermiddag när det plötsligt gavs chans till en ridtur på banan. Trots att det var länge sen jag red senast så kändes det riktigt bra. Och jag vågade också ge utrymme för fjordingen, som frågade om hon får sätta lite mera fart. När jag svarade "ok" på den frågan så var det inte längre så viktigt att sätta fart. Hon bara frågade :). En lyxig stund tillsammans med hästen!