Det såg ut såhär i morse och igårkväll. Men sen blev det till slask. Och det fina vita på fjordingarna blev blött. Men då blev det på sätt och vis också lättare att klippa manen. En vattenkammad fjordingman är mera formbar än en torr fluffig man.Och det var tur det, för det var så länge sen senast, och den ena som jag klippte ville inte stå still och jag blev trött i handen att hela tiden följa efter huvudets rörelser så att det inte skulle bli ojämnt. Nåja, ojämnt blev det ju ändå, men det blev i alla fall kortare så att manen inte så snabbt börjar hänga ner och blir oformlig.

Jag njöt. Även av att få rykta, även om det inte lyckades så värst bra. Pälsen var våt och halvt gyttjig och spretig och lång (förståeligt med tanke på vädret), men vi gav de tre hästarna en liten start på putsningen och nästa gång är det säkert lättare att fortsätta. Också svansen blev lite ansad, så den inte behöver släpa i gyttjan.

Sen tog vi en liten promenad med dem på ridbanan också. Men eftersom marken kändes lite frusen och lite ojämn så tog vi det lugnt. Nästa gång så...

Hästdosen var mer än behövlig :).

Så lyckades jag äntligen minnas! Amaryllisarna, två små ynkliga knölar, har härmed fått en påminnelse om att det är dags att vakna nu. Fåse om de hörsammar min snälla men bestämda uppmaning. De fick en skvätt vatten, en tidningsmössa och en plats där de har varmt om fötterna. Godmorgon! Om jag ser ens lite liv i er är jag nöjd :)!

För övrigt har jag försökt lyda min kloka och kreativa fasters råd: Se till att du får något av dina kreativa projekt klara också! Det är viktigt att kunna avsluta ett projekt, inte bara börja nya :)!
Jag började med en (i min fantasivärld:) fin, sirlig, stickad tubhalsduk/löskrage. Tänkte den skulle passa utmärkt till min julfest"tröja". Nu blev det inte som jag trodde. Garnet var annorlunda, mera stelt, formade sig inte så fint som andra garn jag testat, och så borde jag ha stickat den dubbelt så lång, hann inte. Alltså ingen festtub till jul. Eftersom garnet verkar så stelt, oformligt, så tänkte jag satsa på löskragemodell istället. Så jag viker tuben dubbel, virkar ihop kanterna och tänker försöka fixa en lite spetsaktig avslutning på den, så får jag se om den går att använda ens en gång... Avslutas bör den. Eller rivas upp. Garnet är fint, men kanske det passar väl så bra till att sticka en spetsduk?? Ja, tänkt om... Host, host...

Ingen röd mule här inte. Men så är det ju ingen ren heller. Och bilden är gammal, för det finns ju ingen snö just nu. Igårkväll fanns det lite av den slaskiga sorten, så det såg vitt ut, men, men... inte nu mera.

På tal om röd mule: Hörde i radion häromdagen att forskare ute i världen (USA?) undersökt hur renarna klarar av att gå med mulen i marken hela tiden och söka mat, trots att det kan vara tiotals minusgrader. Hur undviker de att förfrysa sig? Med en specialkamera märktes att de hade röda mular!! :) Nåt slags "värmeslingor" i mulen som höll den i lämplig temperatur... Nu har jag inte kollat upp de här uppgifterna men visst kan det här vara en förklaring till att det överhuvudtaget blev en sång om Rudolf med röda mulen? :)

God Jul! Vet ni vad jag har glömt denna jul? Att väcka amaryllisarna!
Jag tänkte på det runt lillajul, men glömde genast bort det för jag var visst på jobb när jag kom på det, och hann inte sätta in en påminnelse åt mig på telefonen att de borde tas upp från källaren...
Så nu är de fortfarande där!
Har inte ens sneglat på dem hur de ser ut...
Kanske jag meddelar sen vad som händer.

Det blir väl påskamaryllisar då... :).

På tal om hästmassage :). Här är en karikatyrbild på när jag masserar en  häst och i min tur får massage av en katt (eller var det så att han ville ha mat?), en kanin hoppar på en studsmatta som ett möss gömmer sig under och så var det en annan katt som såg lite sur ut så jag undrar om jag eventuellt trampade på hans tass?

Hästen verkar åtminstone njuta, och jag också :)!

Illustratör är familjens andra hästfantast, modell yngre. Och jag gillar starkt känslan i bilden! Jag sa hon skulle rita mig när jag masserar en häst, det andra hittade hon på själv. Allt var bara ett trevligt tidsfördriv en lördagskväll. Mitthobbyrum fick en fin illustration!

Dagen till ära en blåvit bukett.

Kanske man får höra Sibelius´ Finlandia också om man har tur!

Bättre en fjording på handen än tio i hagen?

Nää, det stämmer nog inte. Men bättre en fjording vid handen än tio utom räckhåll...

Har hästbrist igen. Känns som om det var femton år sen senast jag satt på en hästrygg... Det brukar ofta bli så den här tiden på året. Föret är inte gynnsamt alls och kvällarna blir mörka innan man hinner lyfta matkassarna ur bilen... Och så är det annat stök och sånt man tycker man måste, eller borde... eller helt enkelt också vill göra... Hoppas i alla fall på en bra vinter när det gäller ridföret utomhus! Utan ridtur i alltför många dagar försmäktar vi på denna ööööö... :). 

Måste minnas stretcha mina händer/armar/fingrar efter allt stickande och tangentbordsjobb så jag klarar av att hantera en manklippningssax vid behov :)!

Drömmar är viktiga.
En pannlugg uppe i det blå får illustrera detta inlägg :),

I mitt hobbyrum finns många drömmar, dels sådana som förverkligas småningom i form av små projekt typ handarbeten, hantverk, inredning eller ... hästmassagekurs... ridpass med små träningsinlägg som jag planerat osv. Men det finns också en hel del drömmar som förblir... drömmar... verkar ouppnåeliga... ändå kan man inte få dem ur sitt huvud, de liksom peppar en framåt mot en viss riktning även om man aldrig tycks nå fram.

På hemväg från jobbet idag lyssnade jag på bilradion och en diskussion utgående från en bok som nån skrivit, där han på ett sätt anklagar samhället för att han inte kunnat uppnå sina drömmar... Nåja, jag vet inget om boken, hörde bara brottstycken av diskussionen, men jag blev och fundera över drömmarna i mitt liv.

På ett sätt är jag väldigt frustrerad över att jag inte uppnått vissa drömmar. Jag verkar bara stampa på stället. Å andra sidan har jag kommit mycket närmare andra drömmar, som jag i något skede aldrig kunde ens "drömma om" :) att nå. Ska jag anklaga samhället för det jag inte nått? Eller ska jag fortsätta göra små små val i riktning mot mina drömmar, ha tålamod, och tro starkt?

Slutfilosoferat om drömmar. Men viktiga är de. Att veta vad man vill, vad man tror man skulle må bra av, att kanske våga kika in genom någon av de dörrar som kanske står på glänt in till en av de stora drömmarna. En stallsdörr :)?