Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

onsdag 31 juli 2013

Ett par långa stallskvällar passar bra när det nu råkar vara paus i regnandet :).
Ikväll fick jag sätta mig i sadeln för en liten halvtimmes träningstur. Gamla fjordingdamen stod redo när jag kom till stallet. Och hon var framåt och positiv. Jag blev glad och försökte på alla sätt vara mjuk, följsam, låta henne lära mig vad som menas med mjuka hjälper. Och hon svarade mig mot slutet med mjuka böjningar (i vänster varv då, som hon är bättre på) på lång tygel. Dessförinnan behövde jag ju nog visa lite tydligare vad jag menade, men när hon förstod, så var det bara att antyda lite med sitsen och egen kropphållning. Like it!

söndag 28 juli 2013

Peppar mig själv inför ridkurs allså... Akademisk sådan. Tog en liten träningstur häromdan. I tur stod den äldsta fjordingdamen. Solen stekte, ridbanan var het och dammig. Så jag tänkte inte göra mycket, bara lite böjningar hit och dit, lite lydnadstest, lite fråga vilket humör hon var på.
Fjordingen tyckte inte om hettan, men var nöjd då inga småkryp störde just den stunden. Och hon svarade direkt på hjälperna, var väldigt positiv.
Men det jag märkte, som jag också läste om i Markus ridhandbok (på nätet), att man rider annorlunda så snart nån står och ser på. Mycket troligt är att man inte längre rider för hästens bästa, utan för att visa att man kan, visa att man får hästen att lyda osv. Och då är det inte längre horsemanship. Alltså det märkte jag senast. En ridkompis gav mig lite instruktioner/uppgifter från sin senaste ridlektion. Och genast blev det en inte enbart positiv ridupplevelse. Men jag märkte snabbt skillnaden, olusten, och sa: nätack, jag ska fortsätta som jag själv tänkt, och lyssna på hästen. För jag red ju trots allt på en äldre häst och vädret var tungt även för yngre hästar. Jag ville lyssna på hästen, inte på åskådarna... lyssna på mitt hjärta, inte på "jag ska visa".

Jag tror inte att träningen blev sämre för det. Det blev både böjningar och tempoväxlingar. Men utan att tvinga fram nåt. Och jag var genast mycket gladare inombords efteråt. Och det tror jag fjordingen var också...

lördag 27 juli 2013

Ett förberedande inför akademisk ridkonst -kurs alltså... Då behöver man prata med hästarna, söka kontakten på olika sätt. Det har varit väldigt varmt de senaste dagarna, så inga intensiva träningar på het ridbana är särskilt lockande för varken ryttare eller häst, men en hästdos måste man ändå få då och då för att överleva... 
Jag har varit inne i hästhagen, ryktat lite, masserat lite, pratat och fråga var jag ska klia mest :).

Och så kan man också söka efter tips från Markus Ridhandbok på nätet :)! Jag sökte efter nåt på google häromdan och fick in en diskussion som fanns just på denna Markus Holst ridhandbok. Angående akademisk ridkonst, bra och dålig sådan, och varför den kan vara både bra och dålig, eller rättare sagt beroende på ridinstruktören. ... Alla hästar är inte toppdressyrhästar, alla är inte topphopphästar, alla är inte toppfälttävlanshästar, men alla hästar trivs med omväxlande träning på rätt nivå. Och alla hästar mår bra av akademisk ridkonst på just deras nivå. Och akademisk ridkonst i sin rätta form erbjuder träning med hästens välmående i fokus. Och för ryttaren skulle jag säga... för som Markus säger i sin ridhandbok, ridning ska inte vara en massa måsten. Ridning och hästkontakt ska vara roligt, positivt. Och så blir det bara man ser till hästens egenskaper och dess lynne, lyssnar in... horsemanship.

Jag hittade en så intressant tråd i Markus ridhandbok så jag måste printa ut den så jag kan läsa den utan dator :).

måndag 22 juli 2013

Är åter anmäld till en kurs med "utländsk" ridinstruktör om några veckor. Hur ska jag förbereda mig?
Vill hitta den rätta "känslan", hur det känns när hästen jobbar på rätt sätt.
Vill få små praktiska tips om hur man kan få hästen att mer och mer jobba på rätt sätt.
Vill hitta just såna tips som gör att man utan krafttag får hästen att förstå vad man menar.

Där spelar vikthjälperna förstås en stor roll.
Borde sätta mig på en sån där balansplatta som man egentligen ska stå på... Det går att sitta på dem också (antingen på golvet eller så placerar man plattan på en rak stol) och öva upp lite mer rörlighet i "sittdelen" av kroppen. En ridinstruktör pratade en gång om att dansa salsa. Och det är väl lite just de rörelserna som är bra, i liten skala, när man ska justera viktfördelnningen i sadeln. Och när man ska störa hästen så lite som möjligt i dess arbete. Alltså vara följsam.

En annan viktig sak är "bålstabiliteten" som Jan Brink pratade om i Ponnyakuten i år. Som gör att man inte säckar ihop och är vinglig framåt och bakåt vid tempoväxlingar, utan kan sitta så rakt ovanför hästen som möjligt i alla lägen. Över hästens mittpunkt. Ha, kom att tänka på den där gungande leksaken som passar för riktigt små barn, en liten clown eller gumma eller nåt, med en stor tung klump i botten. Så hur man än puffar till den så gungar den tillbaka till utgångspunkten. Men den vinglar en hel del innan den slutar röra sig, och det är just den vingligheten som man gärna skulle träna bort.

Där har väl Sally Swifts tankar om centrerad ridning en liten fin bild om hur nån drar en uppåt i håret. Och då alltså i det hår som sitter fast snett bakåt ovanför öronen. Om man föreställer sig att nån håller i det håret och lätt drar rakt uppåt medan nedre delen av kroppen gungar med i hästens rörelser så borde man rimligtvis hållas rätt så bra vid hästens vikt-mittpunkt. Och då underlättar det om man är rörlig i "sittdelen".

Tja, varför skriver jag det här? För att ni ska lära er? Njae, snarare för att påminna mig själv om vad jag borde tänka på... inför ridkursen, inför nästa träningspass, inför morgondagens kontorssittande (upp och dansa salsa så fort arbetskamraterna har ärende till nåt annat rum :) ...)!

Måste nog se till att få hälsa på en fjording i morgon...

Blåvit bukett...

Blåvit sommarbukett med lupiner (som jag förgäves försökt utrota från en viss del av trädgården) och förädlade vitsippor (stora, ca 50 cm höga, sprider sig som sjutton med sina tunntunna bruna rottrådar). Vackra som bara den, i farstun tidigare i sommar.
Nu är det bara lupinernas fröställningar att plocka bort kvar och någon enstaka senblommande vitsippa på just det stället.
Jag är ingen bukettplockare överlag. Men blåvitt är alltid vackert. Sinivalkoinen kukkakimppu på finska. Det kan jag ta av mig hatten för och buga och niga, och tiga en stund i vördnad...

En stilla stund i allt semesterfirande och sommaraktivitetsbesökande och stressande hit och dit och vad-borde-jag-ännu-hinna-med-i-sommar... En stilla stund, om bara ett par sekunder, är aldrig fel. Det tror jag att jag ska...

lördag 13 juli 2013

Terrängtur i blåbärsskogen...

Fiskarna i havet... eller närmare bestämt: ynglen i akvariet. Vackra, men lever farligt eftersom de stora har en tendens att äta upp dem när det humöret faller på. Dehär ynglen är från ifjol. Ett par tre av dem överlevde eftersom de fiskades upp till ett "barnrum" innan det var för sent.
Ville bara sätta in bilden. Färgerna är så fräscha. På nåt sätt.
...
Men färgerna var också fina ute i skogen idag.  Sett uppifrån en fjordingrygg. :)
Första riktiga terrängturen sedan 2005 (ögonoperation). Gissa om jag var nöjd ! när vi kom hem helskinnade, utan att ha haft några problem att hållas kvar, och med ett par rejäla galoppsträckor att minnas. Traven på skogsstigen mellan blåbärsris och getporskvistar var också väldigt härlig, speciellt som stigen ställvis var väldigt mjuk och behaglig även för hästarna att trava på. De njöt.
Sista galoppsträckan blev rena glädjegaloppen, kändes det som. Försökte mig på lite halvhalter för att kolla om fjordingdamen lyssnade, men hon svarade att hon inte har tid att stanna än, måste bara få springa av sig lite till :). Som tur är, för mig, kom det lite sämre underlag emot, så vi fortsatte i en glad trav i stället :)!

Terapi!

onsdag 10 juli 2013

Kattungar är det snart på gång här igen. (Bilden är från en tidigare sommar.) Den här mamman har redan fått sin kull i sommar, och ska snart bli mommo... Så det är oroliga kattmammor/mommor som vankar in och ut och upp till höskullen och in igen. Det finns nog en låda bäddad under blombordet i köket, och de har varit där och vet att det är ett bra ställe. Ibland verkar de behöva nån som håller dem i tassen när det börjar bli dags. Rörande...

måndag 8 juli 2013

Öppna trädgårdars dag...

Det närmar sig öppna trädgårdars dag. Visst första söndagen i augusti?
Är det nån som är intresserad av min trädgård?
Kanske man kunde visa upp den så här på nätet?
Just den dagen... på öppna trädgårdars dag... medan man själv går omkring i andras trädgårdar och njuter av allt vackert, frågar namnet på nån blomma kanske, och eventuellt knycker ett litet fröhus nånstans, eller köper nån planta som nån vänlig själ säljer ur sitt överflöd.
Månne det skulle vara nåt?

söndag 7 juli 2013

Hålla handen...

Skönt med en stor tass att hålla i handen...
Och skönt att han kom hem igen, efter ett par dagars sommaräventyr nånstans, han berättade aldrig var.
Men jag saknade honom enormt :) och gick runt och tittade i fönstren, gick ut i trädgården och ropade, for till potatislandet och låtsades rensa lite extra för att kunna ropa där också, för där såg jag honom sista gången...
Och så i morse, när jag solade genom att rensa grusgången (sommarnöje...) kom han helt lugnt gående längs gången och undrade om vi saknat honom. Hungrig var han, som vanligt, inget extra. Och sömnig slängde han sig i gungstolen och sov djupt, djupt drömmande om nån vild jakt nånstans...för bakbenen knyckte och morrhåren vippade i sömnen :).
Sötnos. Stortass. Skurken.

lördag 6 juli 2013

Fjädernejlika...

Fjädernejlikans första knopp 2013. Såg lovande ut. Och visst blommar den vackert nu, med tanke på omständigheterna...
Omständigheterna i form av att en myrkoloni som tydligen älskar fjädernejlikor har byggt sin stack precis där nejlikan har sina rötter. Snart ser det ut som om nejlikan är en edelweiss på toppen av ett berg.
Fåse hur länge nejlikan orkar. Vet inte hur jag ska hantera det där med myrorna...
Men annars så mår jag väl bra :).
Närmast granne med fjädernejlikan är de vilda smultronen som ger en så fin plocka-handen-full-skörd i år igen. Jag blir så glad varje gång jag får plocka ett rött smultron från egen gräsmatta, bara några meter från köksfönstret! Och så tänker jag på skogsbacken där jag tog den första plantan, den skogsbacken finns inte mera, alltså skogen är borta...Och så tänker jag på de gamla människor som just på den backen odlat sin potatis för många tiotals år sen...

---

Häromdan fick jag helt apropå ta mig en liten träningsrunda på en favoritfjording. Men den här gången hade jag inte så mycket böjningar och volter i tankarna. Visst behövde jag först mjuka upp henne lite i skritt och sen i trav också, med lite böjningar åt båda hållen så hon skulle kännas mera följsam. Men sen lät jag henne bara springa det hon frågade efter. Vi travade i motvind (flugorna och bromsarna blev på efterkälken och fjordingen njöt helt klart) och så kom en större vindpust och den gamla fjordingdamen slängde med huvudet och frågade: ska jag sätta ännu mera fart? Jag svarade, javisst, bara du inte sparkar bakut i glädjen för då flyger jag av! Och så galopperade vi iväg bort från alla bitande och irriterande flygfän. Hennes glädje smittade av sig, och sen var vi båda rätt nöjda, tror jag...

tisdag 2 juli 2013

Fjordingar...

Fjordingarna i flocken är smarta. De ställer sig så nära varann som möjligt, "skavfötters" (?), dvs med den enes svans nära den andres huvud, lite sicksack. Så får alla lite lagom svansviftningar runt ögon och öron - för nu finns det minsann småkryp i luften, alla möjliga!

Men ikväll fanns det faktiskt inga småkryp i luften där jag red. I manege "inne i stan". Måste bara säga ändå att jag var lite på dåligt humör efteråt av att ha ridit inomhus när det ändå var så kollossalt fint väder sen! Saknade utomhusluften och solen och fågelkvittret enormt, även om ridlektionen gick riktigt bra.

Det blev skänkelvikning i slutet av långsidan och så galoppfattning strax på, vilket lyckades väldigt bra. Roligt att testa en helt ny främmande häst också. Men hade nog gärna mjukat upp henne lite på volter och serpentiner om jag fått jobba med henne en halvtimme innan också :). Jag tror hon nog egentligen kunde, men som den ridskolehäst hon är så hade hon väl alltför många gånger fått fuska i hörnen och bestämma sin egen väg, låtit bogen falla in på volten osv. så hon borde ha lurats in lite på mjuka böjningar :).

Kunde nog skriva mer men måste ställa in mig på shoppingtur till grannstan (?) imorgon... och lite jobb före det...