Tvillingföl nästan. Skiljer endast några dagar i ålder. Söta som bara den! Numera "tonåringar" redan... vilket hörs på det grövre målbrottsljudet när någon tjejhäst är i närheten :).

Det regnar idag igen. Ogräset, hundflokorna, nässlorna växer så det knakar. Blomsådderna och övriga växtprojekt vill inte riktigt ta sig i kylan. Fåse hur sommaren fortsätter. Om man får skörda morötterna till Lucia, vilket jag gjorde ett år!

Nässelsoppa igår. Tyckte jag behövde det. Gott var det.
Sen orkade jag rensa runt jordgubbslandet, ca fem skottkärrlass med tistlar, nässlor, trädgårdsnäva och lupiner :). Vilken växtkraft!

Hittade en intressant ny bok på biblioteket i början av sommaren, som jag har lånat om igen, eftersom jag inte har hunnit plöja igenom den. Ryggvänlig ridning för ryttare och häst!! En massa bra träningstips, små små detaljer att tänka på när man rider, om man har sjuk rygg, för att inte få sjuk rygg, för att stärka en sjuk rygg... En hel del anatomiska detaljer i bakgrunden som förklarar varför, men framför allt åskådliga bilder och små kommentarer som kan ge aha-upplevelser.

När jag blir stor ska jag lära mig rida! :)

Med grimman i handen gick jag i det knähöga gräset på hästarnas bete, pratade med hästen jag skulle hämta, hon tittade först upp under sin vita lugg, men sen fortsatte hon äta. Jag fortsatte prata i samma lugna takt, och undrade om hon tänkte protestera när jag kom närmare, eller skulle hon kanske rusa iväg till alla de andra som stod långt borta utom synhåll. Men hon stod stilla och när jag räckte fram grimman var det som om hon sa: varför den grimman? okej, jag kommer väl då. Sakta gick vi längs den stig som hästarna trampat upp på sin väg från rasthagen till de grönaste delarna av beteshagen. Hon hade ingen brådska. Jag fick varmt av promenaden (och lite spänning) och tänkte att hon säkert behöver dricka innan ridpasset. Jag tog vägen förbi vattenbaljorna så hon skulle få säga till om hon vill dricka. Visst, ett par rejäla klunkar smakade riktigt bra. Ett par timmar senare fick hon återvända till sin flock. Och jag fick åter lagra minnet av en lyxkväll vid stallet. Terapi. Strax innan midsommar.

Visst gör det ont när knoppar brister, men oj, så vackra blommorna blir!
Det verkar jobbigt, knöligt, trångt. Vilken längtan efter att se ljuset! Hoppas den får många vackra dagar utan hårda regndroppar, för bräcklig är hon, och fäller bladen alldeles för fort...

Fyra trikåblusar i oliv, lila, svart, gråblå. Viskos. Kan det virkas till nåt?
Återstår att se. Detta var i alla fall dagens första, tidiga projekt lite före kl. 9.
Nu söker jag den slutgiltiga idén.

Tills dess får jag glädja mig åt rester av morsdagsminirosen i farstun.
Minirosen klarade inte min behandling, alla blommor bleknade, bröts av, blev till en fin liten minibukett! Helt perfekt som stilleben bland träkäppar, plåtfat och annat udda på farstubordet:)!
Själva minirosen är omplanterad i större utekruka och mår prima av alla nya blad att döma. Hoppas den samlar krafter nu för att kunna övervintra nånstans i något hörn av trädgården!

Gunnel Carlsson heter hon visst, hon som har trädgårdsprogram i TV? Råkade zappa häromkvällen och såg i misstag att hon satt med tekopp på en bänk i en lummig trädgård och funderade. Hon besökte en trädgård, gick runt och kollade i alla hörn, gjorde anteckningar i en bok och kommenterade. Hon lugnade den oroliga ägarinnan. En trädgård ska inte vara färdig, inte vara perfekt, då är den tråkig. Och nej, hon skrev inte in betyg i sin bok, hon stal idéer till sin egen trädgård!!

I tidningen annonserades programmet med en tänkvärd tanke, kanske Gunnels egen, att en trädgård behöver inte vara bara blommor. Jag hade senast in en bild på bonsai-fläderbusken. Den är en glädje, mot den blå himlen. Naturlig.

I tv-programmet gav Gunnel en blomplanta till trädgårdens ägarinna, en pionplanta från sin egen trädgård. Och det blev ett högtidligt tillfälle att hitta den rätta platsen för just den plantan. Jag log där jag satt inkurad i en filt, just så känner jag mig när jag hittar blomplantor som kommit av sig själv, och som växt upp i lugn och ro just tack vare att jag inte har en välskött trädgård. Just nu har jag plockat upp ett tiotal blågullplantor (jo, jag vet, de växer ju upp som svampar efter regn, men ändå) som jag inte vet om jag ids slänga bort...

Trädgård ska vara glädje.

Bonsai-fläderbusken har fått sällskap. En Clematis Alpina har flyttat till dess fot (bilden är tagen när fläderbusken just beskurits och fått bonsaiträds-utseende, men innan klematisens plantering), och kommer att få klättra uppför den medsols vackert vridna stammen. Ska bli spännande att se om Clematis överlever min plantering, den kommande vintern och min i övrigt omilda hantering. Blir alltid nervös över nya sorter. Alla pratar om sin vackert blommande Clematis, fåse om jag blir lika odräglig :). Även om klematisen inte är min...
Intressant med nytt, hoppas ägarinnan får chans att från sitt rums fönster se den blomma. Jag har i alla fall googlat och försökt ta reda på hur man ska förfara vid plantering.

Vad heter den här blomman? Kan någon hjälpa mig med det?
Jag gillar den väldigt, har köpt den på en "auktion" nån gång, trodde den skulle dö ut ett tag, men nu äntligen har det i år dykt upp två stjälkar med de vackra roströda blommorna, som senare får ett gult "ludd" på toppen. Lyser så otroligt vackert i kvällssolen! Men vad heter hon?

Mitt hobbyrum har varit ute flera timmar idag, publik på "fest i stad". Utomhus alltså. Ändå känns det som om jag inte varit ute, inte fått frisk luft... Så det kändes så bra att ta en tur på gräsmattan, kontrollera om höet är tillräckligt torrt att tas in... Hobbyrummet har sysslat med höbärgning i liten skala alltså. Samlade ihop det "nästan torra" höet i en skottkärra som placeras under tak till natten för att inte samla dagg och för att klara sig torrt ifall det behagar regna i natt. Nostalgiska känslor och minnen från barndomen väller fram när man känner stickigt hö i händerna och känner doften, bara hösaltet saknas :). Det är alltså kaninen som ska få lite färskt hö småningom.

Semester och regn brukar man inte tycka passar ihop... Borde man ta till bakningsmetoden?

Alltså, om man plockar fram allt som behövs för en bröddeg, sätter på ugnen och lägger händerna "i blöt" i degen, så kanske solen behagar titta fram...

Åtminstone kan man inte höbärga när det regnar.
Men vi tog i alla fall tillvara gårkvällens härligt klara himmel, en riktig sommarkväll inklusive fantastisk myggdans... Lite småjobb i en blivande grönbeteshage tillsammans med trevligt pratsällskap (inte myggen då, alltså) gav lagom med motion åt en kropp med lite mer träningsvärk än vanligt.

Hade fått förmånen att ta en ridtur häromdagen. En gråblack fjording fick mig att koncentrera mig. Hon krävde 100 % uppmärksamhet för att inte smita till det gröna som eventuellt kunde nås i kanten på ridplanen. Men när hon fick 100 % uppmärksamhet, så gav hon också 100 % uppmärksamhet och lystring tillbaka! Samma häst som är omöjlig att få upp huvudet på när hon väl får ner mulen i en härlig grästuva, samma häst behöver bara en liten fingervisning på tygeln, eller en liten nudd med skänkeln, så gör hon exakt det man ber om! Jag satt av i slutet och ledde runt henne en lite stund på ridplanen och hon ignorerade knotten och myggen helt, följde lugnt och avslappnat efter, ingen oro, ingen irritation, bara skön slöhet efter ett lugnt "tränings"pass. Kontakt! I like!!

Efteråt vid ryktningen var hon lite orolig när alla småknott hade hittat hennes varma päls, men när jag sen anade vilket ställe runt öronen som knotten var värst på just då och försökte klia henne där, så sänkte hon sitt huvud och var blickstilla och njöt. En kort stund av gemenskap. Otroligt!

Så kanske det inte gör nåt fast det regnar just den här förmiddagen!

Ettåringen fixar greenens finish med minutiös noggrannhet.
Fast nu har han redan hunnit vara ett par dagar ute på det riktiga grönbetet, så han vet vad det innebär, inklusive mygg i mängder...
Ändå är det så gott, och viktigt, att snygga till kanterna på greenen varje gång han kommer tillbaka från de ännu rätt så korta stunderna ute på grönbetet.
Färgerna gillar jag. Rödmyllemålade staket, grönt försommargräs, och så en fjordingmule.

Har ännu inte kommit igång med "träning" inför ridkursen. Nog mentalt, kanske, men ändå inte riktigt på allvar. Vad vill jag få ut av kursen?...
Njuter i alla fall till max varje gång vi tar en stallsrunda och får hästkontakt av någon grad...
Det är sommar, det!