Höbärgningsdags. Tredje hönätet nästan klart, några knutar till bara, men ändå är nätet redan halvfullt :)! (Bilden är gammal, men hönätstekniken densamma i år också.)

Hur kan hönätet vara halvfärdigt men halvfullt?
Jo, jag knöt ett halvt hönät, slog en knut längst ner runt de resterande garnändarna för att kunna fylla i det hö som nu var sgs torrt, så jag skulle kunna få skottkärran ledig för nytt gräs-hö. Jag höbärgar nämligen bara ett skottkärrlass i taget, för att kunna samla in det och köra in det under tak till natten. Daggen är effektiv till att fukta halvtorrt hö, onödigt att ta sån omväg om man kan undvika det!

Så nu är det att knyta resten av hönätet klart och fylla på sen med det hö som troligen blir tillräckligt torrt idag. Stod länge i gårkväll i de sista solstrålarnas värme och knöt och njöt av sommarkvällen! Men det gäller att vara koncentrerad så man inte knyter ihop fel trådar. Jag kom fram till att det kanske skulle vara bättre att lära sig knyta fisknät, så man kanske skulle få jämnare öglor och finare nät. Fåse om det blir mitt nästa inlärningsprojekt?

De tre hönät som är klara sen, och fyllda, räcker en liten stund inpå hösten åt vår lilla kanin. En häst skulle käka upp det på en dag...

Stod i stallets hölada, den färska hödoften var helt fantastiskt barndomsminnesrik. Bakom mig tornade balarna upp sig högt upp under takåsen. Framför mig hade jag ett halvt hönät. Stod och band några knutar i nätet medan regnet skvalade en halv meter ifrån mig. Några minuter semesterkänsla, carpe diem, för ca sex timmar sen. Nåt att minnas. Lyx kanske.

Bluetooth pratas det om när det gäller olika tekniska attiraljer. Det här är snarare bluefoot, eller bluefeet.
Inte så att de är blåfrusna. De bara svalkar sig i det lilla tältets myggnätsöppning. Och bilden togs redan i juni, när det ännu var varmt och väder för tältning...

Mitt hobbyrum tassar inte barfota idag. Någon sa häromdagen att hon nog inte trodde hon skulle behöva både strumpbyxor och ullstrumpor på juli-festivalen... men utan skulle hon ha frusit, trots korvgrillning och kaffeservering...

Men smultronen lyser röda bredvid fjädernejlikorna. Mums va´ gott!
Det är så att jag har ett litet stenparti mitt på gräsmattan. Trädgårdsplast med lufthål i ovanpå gräset, i en 1 m gånger 1 m stor rundel, sen jord på, och så stenar runtom och lite här och där. Sen lite plantor här och där. Så gjorde jag för ca 5 år sen.

Nu har jag flyttat ut kantstenarna lite småningom, så rundeln är väl ca 2 m x 1,5 m nu.

På detta lilla utrymme finns fjädernejlika i tre olika "buketter", en taklök som blommar stort för första året och mår prima, en annan fetbladsväxt som jag köpt från loppis med etiketten "kattfot", men som var något helt annat men fin, sen en riktig torva med kattfot som blommar rejält, en mossflox (ny), en aubrieta (ny, vet inte om den ska trivas eller inte), en hel del revsuga här och där (får dras bort varje år, och de plantorna får ofta nån annan växtplats långt bort från vanliga blombänkar), en låg rosablommande näva som får väldigt vackra blad till hösten, lite blågull och akleja i mitten, och en halv lerkruka med fjolårspenséer, och så blåa karpaterklockor i en stor härlig bukett, dessutom silverarv en hel del och lite överallt (får också gallras varje år), och så lite rödklöver och fetknopp.  Detta ryms alltså på halva rundeln.

Andra halvan av stenpartiet är fyllt med vildsmultron från den skogsbacke där jag som liten plockade handen full och ibland trädde upp dem på ett timotejstrå...

Orsaken till att rundeln måste förstoras var föstås vildsmultronen :). Men jag giller dem så! Och en halv rundel kan de gärna få, om de ger mig lite av sitt söta goda barndomsminne...

Semestern är slut för denna gång, men det tar bara en halv minut att tassa ut och plocka ett par smultron i munnen, så man ska väl överleva ändå :).

Nu är det sommar, nu är det sol, nu är det hästskit i hagen :).

Och det var lite på ridbanan också. Eftersom vi fick ett trevligt ridpass ikväll. Men det mockade vi bort, som uppmjukning/stretchning efter ridpasset.

Bromsarna och myggen och flugorna får man vifta bort lite med spöet. Under ridpasset. Man kan ju inte springa ifrån dem som ettåringarna här.

Mitt hobbyrum tassar utomhus så mycket som möjligt nu.
Semester ska det vara. Då ska man göra mycket sånt som är oplanerat, apropå, spontant. Samtidigt som man för ut soppåsen kan man kolla in den där blomman som just slagit ut, rensa bort lite ogräs bredvid, klippa bort ett bestvärligt skott av rosbusken som sticker upp mitt bland malvorna, rädda den lilla pensén som plötsligt börjat blomma mitt i grusgången, duscha minirosen med tallsåpa eftersom bladen börjar visa tecken på ohyra, sätta på en kaffe, hämta tidningen, gosa med katterna, skicka ett spontant sms åt nån man plötsligt kom att tänka på och kanske plocka upp den där gulliga stenen från garageinfarten, man kunde ju virka nåt vackert runtom! Och så hör man plötsligt lite extra mycket gnägg från stallet. Är det kanske ettåringarna som ska tränas? då kan man hoppa på cykeln och åka dit och titta, innan man sätter på nypotatisen...

Jag har fotat massor. Kunde skriva en ogräsligt vacker historia med förtjusande bilder.
Men jag hinner inte. Ska bara tassa iväg och kolla in en sak först... jag såg just nåt där ute som...

Hästfocus, Ryggvänlig ridning, Jordgubbar i landet...
Blommor att inspektera och fotografera...
Bromsar och mygg i massor, speciellt runt Hästarna i hagen...
Ännu en vecka innan man får nån dag ledig...
Mattrasor man kunde klippa, Stenar man kunde virka, Motiv man kunde måla...
Klädkassar man kunde föra till någon missionsstuga nånstans...
Sommar, varmt, åska i luften... jag stänger datorn och återkommer lite senare.
Med hästar, funderingar, idéer...
I morgonkväll i alla fall en stallstur inbokad. Skönt.

Kvällssolens låga strålar letar sig mellan björkarna fram till fjordingarna i hagen lite längre bort. Visst är myggen och knotten besvärliga, men för det mesta har hästarna ändå tid och intresse av att komma och hälsa på besökaren. Om man tar en tur till stallet men inte hittar nån att prata med där, så kan man alltid cykla vidare en bit på vägen och hälsa på de här charmtrollen. Ett kort samtal räcker på kvällen för att man ska sova bättre sen :).

Ikväll blev det ännu mer. En rejäl ridtur på banan på en av de äldsta. Visst märker man att åldern börjar ge henne en viss värdighet och ett lugn, men intresset av att jobba på banan har inte avtagit. Kanske tvärtom! De små kringelikrokarna, böjningarna (lite jobbiga, visst), minitempoväxlingarna och allt vad smått man kan överraska henne med gör att hon lyssnar allt mer, öronen rör sig intensivt, samtidigt som hon håller ett "öra" på var de andra hästarna finns. Hon lyssnar verkligen!

Kanske just de här små uppgifterna hon får, som jag har snappat upp när jag läst om, och deltagit  (mest som åskådare) på kurser i, akademisk ridkonst, de kräver inga stora energiexplosioner av henne, de "bråkar" inte med henne, lurar henne bara att jobba lite extra med sina muskler :). Sen är hon ju bara glad om hon däremellan får köra på för fullt i en rejäl galopp på fyrkantspåret också :) förstås! Där kan hon ju tillåta sig en liten energiexplosion också, om hon är på det humöret. Eller så kopplar hon på sin "travar"-trav, långa vägvinnande steg, pigg i sinnet som vilken ungdom som helst! Livsglädje är härligt att se, också i hästarnas rörelser!