En timme kvar av det gamla året.
Önskar er ett Gott Nytt År! Med många trevliga stunder i stallet, många inspirerande stunder i handarbetshörnan och mycket avkopplande och grönskande i trädgården när det blir så dags! Kanske nån amaryllis eller en bukett tulpaner gläder er på vägen till trädgårdssäsongen!

Måste ju påpeka att min amaryllis från ifjol, som varit utplanterad under ett träd i somras, och som tillbringade några höstveckor i potatiskällaren, nu ståtar med en (alltför) lång blomstängel och röda knoppar, kanske tre! Det trodde jag aldrig! Den hade ju en tidningsstrut fasttejpad de första veckorna efter källarvistelsen, för att den inte skulle få ljus, och se, då kom knoppen fram!

Den andra amaryllisknölen, som var mindre, har inte orkat ge någon knopp. Kanske den får lite extra gödning i vår och sen en ny chans nästa höst?!

Det hoppas väl alla på, efter diverse misslyckanden och tillkortakommanden och stora misstag: Att få en ny chans, att få försöka på nytt, visa att man nog lärt sig nåt av tidigare misstag...

Så här inför det nya året. Utan att för det avge några löften...

En gammal hästdam njuter av sitt hö i det grådimmiga vintervädret.

Jag märkte att jag nog antagligen börjar bli gammal, jag grät när jag såg julgranen som dottern klätt så fint medan jag stökade i köket. Granen var så vacker!!

Som när jag själv var riktigt liten och väcktes till julottan och tassade ut till vardagsrummet för att se den tända granen, eller när jag var lite äldre och själv hann först till granen, för att tända den. Så vackert!!

Jul, jul, strålande jul.

En julpensé i granris förgyllde lillajulen i stenpartiet. Innan snön kom. Nu är det jul överallt. Vitt vitt vitt. Vackert.
Jag tror jag stänger datorn och tar på mig reflexvästen och testar sparkstöttingen!? Innan de hinner grusa vägen. Det lönar sig inte att drömma sig bort till nåt trevligare än snöyra, det är väl lika bra att ta snön tillvara nu när vi har den, Carpe Diem!

Har man tur får man se nån naturligt vinterpåpälsad fjording som frustande får jobba lite i det mjuka landskapet!

Lugnt och stilla i rutan... men i verkligheten har det varit en hel del. Julfest med lucia och jultablå i traditionell stil, tog fram tårarna ibland, med de små herdarna och de ungdomliga vise männen... När juldagsmorgon glimmar jag vill till stallet gå... Och dagen innan var det snabbgenomgång av programmet, "ingen får kunna sin vers utantill" :). Enkelt men vackert.
Och i morgon ska man ju vara på slottsbal (i rutan) och fira självständigheten (vilken?) och får man se några av de fårade ansikten som faktiskt vet vad självständigheten innebar då, för länge sen, så har man fått mer behållning än av allt glitter, siden och sammet.
Sen är det ju hög tid att skriva julkort, börja knåpa med julpresenter om man ska knåpa dem själv. Och om inte, så är det dags att tänka ut vad man ska köpa, för i affärerna blir man nog bara förvirrad av det stora utbudet.
Senast jag skulle ha en 50-årspresent, i somras, så gjorde jag ett besök på en hantverkarmarknad och inhandlade ett som annat smått användbart där. Flera av hantverkarna fick nåt sålt, och mottagaren behövde åtminstone inte oja sig över den glittrande kristallvasen... :). Vet inte om jubilaren blev nöjd, men jag blev glad inombords när jag tänkte på de hantverkare som fick sina alster sålda. Det var ju också så fina saker som folk orkat knåpa ihop!

Hästbrist alltså. Men idag fanns det TunneHevonen i postlådan. Vackra bilder och vacker text om horsemanship. Dessutom har jag fått bekanta mig med en western-hästtidning LuckyRider. Väldigt intressant, och bra saker fast det ju nog är väldigt färgat av westernridning. Blir åter så sjuk på att träna själv. Men juletiden är en knepig tid... fåse imorgon, när man ju får vara självständig :).

Här saknas hästar, hästhistorier, fjordingbilder och annat som gör en på gott humör.
Jag vet. Det har varit lite för mycket annat nu. Lite julgardinsupphängning och adventskalenderfix (ett adventskalenderhus gjort av tändsticksaskar, där lådorna ska fyllas med delar av en julhistoria, som ännu inte är skriven mer än till en femtedel) och så lite julkrubbeframplock med tillhörande juldukar o dyl. Sånt måste också få ta sin tid. Annars är det inte roligt.
Men när julkrubban är på plats ska jag nog hälsa på hästarna också och hoppeligen ta en liten träningsrunda så jag inte glömmer vad jag så stort har planerat i dressyrväg i fantasin under bilresorna till och från jobbet...