Fjordingföl, blåklocka, sommarväder, hästhage...
Det kan hända att den här bilden har varit med förr, men vissa bilder tål att tittas på flera gånger. Har jag tur, får jag hälsa på de här och flera andra fjordingar i morgon!
I fredags var det ridtur igen, i värmen. Men flugorna och myggorna höll sig rätt bra på avstånd. Och det fläktade skönt mellan varven. Jag riktigt kände hur fjordingen jag jobbade med längde på stegen, njöt för fullt, när vi jobbade med vinden i ansiktet.
Det blir inte mycket på dator i den här värmen. Man vill ta vara på vädret. Det lär ta slut snart, om "gamla märken stämmer". Det är ju så när man bor i ett land med fyra årstider. Tack och lov bor man här! Det skulle ju kunna bli tråkigt annars!
Ännu en vecka jobb, rätt intensivt sådant, tror jag, sen två veckor semester. Om det blir som planerat. Fåse hur mycket häst det blir, hur mycket kattungsbus, hur mycket trädgårdspåtande (massor...), hur mycket bärplockning, hur mycket skolklädersshopping, hur mycket... glass!

Sommarvärme. Jobb. Ingen trevlig kombination. Kanske. Men glass kan man köpa varje dag att äta på hemvägen, förstås. :)
Hästarnas vattenbaljor ska fyllas på, jämt, men det är skönt att "klotta" i vatten när det är varmt... :)
Kvällstid är det behagligt väder att ta en titt i hästhagen, kanske ta en hopprunda på banan över bommar och cavalettin, utan häst... det är ju motion! Och alla hästtidningar av värde poängterar ju nuförtiden hur viktigt det är att ryttaren också får motion!
Häromdagen agerade jag draghjälp åt en tveksam shettis :) (med ryttare), men det var bara det att jag måste hela tiden kolla bakom mig så han inte var för nära. Det busfröet kan ju få för sig att nafsa mig där bak :)! Jag vill ju inte bli arg på en sån charmant kille :).
Kanske jag kunde ta hjälp av en fjording nästa gång, rida före och lura shettiskillen att hoppa och ta några volter i trav? Man vet aldrig vad man kan hitta på...
Men idag är det nog rekordvarmt, så inget spring, vi satsar på sim i stället...

Lollipopen har blivit tre. Roligt!
Den vita rosbusken är rejält ansad. Behövdes.
Borstnejlikorna är mörkröda. Vackert!
KeramikFranklin-sköldpaddan har sällskap av klarblå bergsklint, skinande vit prästkrage och orange-mörkröd indisk fingerört samt det rödorangea emaljämbaret med blåa lobelior och gula och blåa penséer. Ser ni fotot som jag inte har laddat upp? :)

Men hästbrist har jag. Fjordingbrist. Även om jag var till hagen igår och pratade med dem. Mest funderade jag med en av de äldsta fjordingdamerna, hon fick lite extra gräs av mig medan vi funderade på... medan jag mindes senaste ridturen... och värmdes av kontakten, samförståndet, samarbetsvilligheten...
Det skulle vara på plats med en tur igen. Senast måndag, kanske...

"Min" gråblacka fjording (som inte alls är min men som jag har privilegiet att få lära känna allt mer) visade sig åter från sin bästa sida igår. Trots flugor och bromsar i ögonen och på alla tänkbara ställen... Jag kan inte sluta förundras över att en häst kan vara så sammarbetsvillig!
Redan på vägen från stallet till ridbanan visade jag henne med små små halvhalter att jag nog håller i tyglarna och har koll på henne fast tyglarna hänger emellanåt. Hon verkade förstå vinken och beredde sig för att lyssna.

Jag gav henne utrymme att skaka på huvudet under uppvärmningsskritten, så att ens någon fluga skulle ge sig av. Och även om jag nästan omedelbart börja leda henne in på små volter här och där och miniserpentiner mitt på banan så lät jag henne skaka av sig en del av flygfäna. Och hon lät sig styras i böjningar på rakspåret, i ökningar och minskningar av volter, så till sist tyckte jag att hon måste få springa undan det irriterande surrandet. Hon hade inget emot att öka till trav. Och då fläktade det åtminstone lite. Men ändå var hon lyhörd! Vid minsta antydning till halvhalt lystrade hon och undrade: ska jag faktiskt stanna, sakta in, eller trodde du bara att jag hade somnat ? :)

I ett hörn av banan trodde hon att hon blev skrämd av nåt, och började tveka, men så gav jag henne en liten koncentrerad volt att fundera på just där, och då glömde hon bort allt annat och fortsatte jobba, lyssna, lyda.

Väldigt enkelt. Väldigt basic. Men också väldigt roligt med samarbetet!!
Ger mersmak. Alltid. Och en önskan om att själv bli bättre på att sitta, att lyssna, att samarbeta, att träna rätt, och att göra allt så mjukt som möjligt!