Välkommen till mitt hobbyrum!
Ursäkta råddet... mitt huvud är ännu råddigare :) och fullt av idéer och tankar.
Varsågod, här är en stol att sitta på.

Du kan ta katten i famnen i stället, eller lyfta ner den.
Hoppas du trivs!

tisdag 29 mars 2011

Hittade en naturlig påskprydnad i ögonhöjd när jag var på väg till stallet häromdagen. Och visst brukar påsken firas den här tiden på året... den är bara lite senare i år. Så påskprydnaden är helt på sin plats.

Fast jag vet inte om den här prydnadsupphängningen föregåtts av någon tragisk händelse, eller om det bara råkar så att några fjädrar har lossnat "i flykten" och fastnat i en björkkvist.
Kom i alla fall att tänka på påsk.

En påskpåminnelse kom på posten också denna vecka. En påse med gräsfrön. Gror inom en vecka, stod det. Alltså ska man inte så dem än, om de ska vara lagom stora, nästan inte tillräckligt långa, till påsk.


Har ännu inte fått ner de inköpta blomfröna heller i krukor. Men fjolårspelargonerna tog jag upp från potatiskällaren, friserade, vattnade, placerade på ett gynnsamt ställe. Stora förhoppningar har jag nog ändå inte. Det är lite segt det här med våren. Liksom därute. I morse var det -18 grader. Då smälter det inte så mycket snö... Ändå kommer det fram nya bara ytor varje dag solen skiner. Bredvid lekstugan finns en helt vacker grön fläck av gräsmattan. Bredvid är snön en halv meter...

lördag 26 mars 2011


Mitt hobbyrum flyttade ut idag på eftermiddagen. Solen sken, fåglarna kvittrade vår, och snön knarrade under hästskorna.

Kameran hade nyladdade batterier och utrymme för fler bilder. Och en del av fjordingarna gick lektioner, medan andra stod bredvid och tittade på i solskenet. Och så var det ju lillkillen fjording då som sprang bredvid staketet mot ridplanen och gnäggade och försökte följa med i volterna och vändsnettigenom och kort trav på långsidan... Han hann få en del motion innan han tröttnade och ställde sig med de övriga fjordingarna i solskenet.

När jag kom hem fanns det många fler bilder i kameran och kameraväskan full med vinterpäls... :). Tur att det finns målartejp i hobbyrummet! Med målartejp runt handen får man snabbt bort vinterpälsen från kamerväskan och från kläderna... :)!

Den här är inte direkt ny, men jag fotade den nu först, kom på att den passar bra här i mitt hobbyrum :).

Köpte nya plast-trasmattor ifjol våras. Eller var det i förrfjol...? Från torget. Metervara. Och jag skulle ha två med olika längd. Köpte alltså totalt lite mer meter än jag behövde och såg fram emot att få klippa upp lämpliga längder, och knyta fransar som på den gamla goda tiden då mamma vävde mattor och man fick äran att fixa fransen.

Nöjet var precis så stort som jag hoppats på. Eller kanske ännu större. För när jag nystat upp den mattplast och de matt-trasor som jag måste ta bort för att få fram tillräckligt mycket fransknytanmaterial, så märkte jag att den plasten och trasorna kan man säkert göra något av.

Så här blev det. Och lite plast och trasor finns kvar, vet inte än om jag ska göra nåt av dem eller om nystanen får vara som stilleben i en vacker skål...

fredag 25 mars 2011

Ibland läser man i tidningsannonser om icepeak.
Det här är en ispik modell äldre. Men den fungerar jättebra den här tiden på året när det droppar från takkanten utanför garaget och sen fryser det till en upphöjd iskant på natten. Är man då lite oförsiktig när man kör ut så slirar bilen till just på den kanten och drar snett, kanske till och med så dörrkarmen kommer farligt nära bilplåten. Men med en ispik kan man underlätta läget lite. Den här känns dessutom bra i handen, välanvänd, välnött trä. Tyvärr såg jag inget märke som skulle avslöja hantverkaren...

Det är veckoslut på gång. I morgon blir det åtminstone en liten stallstur. Är det vackert väder får det gärna bli en längre stallstur. Tror att jag ska hålla mig på marken den här gången, fast man vet aldrig om någon lyckas fresta mig så jag ändå tar en tur i sadeln. Vinterpäls finns åtminstone att rykta bort. Massor.

Av porslinskursen är det bara två gånger kvar. Jag har en skål halvgjord, med tassar och kattsvansar. Och så skulle jag gärna gjort nåt mer... hade ju planerat så mycket... och har så mycket porslin... men som vi porslinsmålare brukar säga: det blir ju inte sämre av att ligga i lager, och så går det dessutom att använda omålat också, om man behöver det!

onsdag 23 mars 2011

Det blev en ridtur idag, helt oplanerat, just innan snömassorna började vräka ner.
Underlaget var inte det bästa tänkbara för trav och galopp... ibland höll snön bra, ibland sjönk hästhovarna igenom och takten bröts. Så det blev bara lite lugn trav på långsidorna. Men det gjorde inget alls. Faktiskt så tror jag att det var bra. Jag lugnade ner mig själv, försökte inte så mycket, pressade inte "min fjording" alls till att följa vissa mönster...
Visst gjorde jag det jag ville, men utan måste, och eftersom underlaget var osäkert så hade jag tid att vänta in hästen, låta henne "hitta viljan att lyda".
Det blev små böjningar på rakt spår på långsidorna. Några volter och serpentiner mitt på plan, bara för att mjuka upp båda sidorna. Och så tempoväxlingar i skritt. Hon lyssnade så noga, jag blev återigen så glad för den där samarbetsviljan!
När jag sen halkade fram på stigen från ridbanan till stallet trodde jag nog att hon endera skulla rusa förbi mig, eller tränga mig upp i snömassorna, eller att jag skulle halka under hennes hovar. Men hon tog lika försiktiga steg som jag, och i samma takt, vid min axel, liksom för att finnas till hands ifall jag behöver stöd... Jag blev så glad inombords!

När jag stiger in i mitt hobbyrum kan ju vad som helst hända. Som igår. Jag fick i min hand en tjugofem år (minst) gammal kassett (ni läste rätt) som kommit per post som en reklamgrej för Valitut Pa... eller Det Bä... alternativt Readers Dige.. som det också heter. Jag drog ut kassettbandet som för att visa familjens yngsta var musiken kunde lagras förr i världen. Och... sökte fram en virknål och satte mig på en fotpall och testade min idé. Tänkte först att det skulle bli en discokula, bandet glittrade sådär häftigt, men sen breddade jag på det hela, och bandet räckte precis till ett ordentligt brätte. Det röda hattbandet fick jag ju förstås från början på kassetten, den del som inte kan innehålla nån musik... Jag tror Cloe var väldigt nöjd!! Visst ser hon ut att mysa i sin solhatt? Eller är det bara nöjet att få stå i strålkastarljuset?? :)

Den här tjejen är inte ridklädd alls. Bratzflickan Cloe dansar egentligen jazz i den här utstyrseln, åtminstone för det mesta, men nu fick hon lite sommarfiilis helt plötsligt...

Och mina fingrar fick sitt efterlängtade hobbyarbete! (... och tennisarmbågen gjorde sig genast påmind... hur var det med jumppan??...).

måndag 21 mars 2011

Jag knäpper på datorn och stiger in i mitt hobbyrum... Skulle helst sätta fingrarna i jobb, på annat sätt än att låta fingrarna dansa på tangenterna.
Nej, här får jag inte mycket konkret gjort...

...men här samsas tankarna inför den kommande ridkursen, vad ska jag begära hjälp med? vilken sak känns mest akut? Sitsen? Kontakten? Eller ska jag begära hjälp med markarbete, som ridinstruktören gav som ett förslag senast? Visst skulle det vara roligt att lära sig kontakten häst-människa på den nivån också!! Det är så mycket man vill...

... här finns tankarna på alla fina landskapsmotiv på olika fotografier som bara väntar på att målas på akvarellpapper, eller på porslin, eller kanske på en av de gamla brädorna som jag lade undan när en gammal lada revs för flera år sen... Det är så mycket man vill...

... här finns en tanke att avsluta något av de mindre sticksömmarna som jag haft sån glädje i att starta opp, men som jag har så svårt att få avslutade. Så de går att ta i bruk. Det är så mycket man vill...

... här finns också dragningen till det lilla spiralhäftet som jämt finns i handväskan, ifall jag får inspiration att skriva en historia, en berättelse om hästar eller om tanter eller om nåt... En historia finns redan påbörjad i det lilla häftet, introduktionen, och den handlar både om hästar och om tanter... :) månne man börjar få lite medelålderskris eller :)!!! Det är så mycket man vill...

... här i mitt hobbyrum finns den inre synen av små blomkrukor med skira blomplantor som bara väntar på att få komma ut i miniväxthuset i maj... Och tanken på någon ny större blomkruka som ska målas lite för att pigga upp trädgården lite mer... Det är så mycket man vill...

... här finns också glädjen över att nån gång komma över färsk råmjölk och få tillverka en barndomsmaträtt, månne den skulle kunna kallas ugnsost på bättre svenska??? (nej, jag kollade just, det heter kalvdans!!! som vi kallade det också i min barndom!) Mums, säger jag bara. Och kroppen mår bra. Bara man inte tar för stor portion eller flera dagar i rad... :).

Och så ska jag göra en liten rättelse till förra inlägget... Den gråblacka fjordingen är nog garanterat glad att man står en stund och pratar med henne, även om hon inte alltid kommer fram, och inte är så där överdrivet gossjuk. Men man anar i hennes blick ändå, kul att du kom över på en liten pratstund. Vi syns!

lördag 19 mars 2011

Det finns en sida på webben som heter nåt i stil med "grått är flott" och som handlar om gråa hästar eller var det kanske gråblacka fjordingar? minns inte riktigt...

Hur som helst, den här gråblacka fjordingen pratar jag ofta med vid stallet. Hon är inte alltid så tydligt vänlig och tillgiven, men jag tror hon gillar att man stannar till och talar med henne. Det kan handla om vad som helst, bara man låter mjuk, lugn och snäll på rösten.

Hon har en mörkgrå fläck ovanför ögat, ungefär som ögonskugga... hennes son lillkillen har en likadan fläck. Kanske alla fjordingar har det?

Men alltså, igår fick jag en ordentlig timmes lång ridtur på en annan fjording. Det blev snirkliga mönster på ridplanen. Och så fick hon trava för fullt på fyrkantsspåret, det gillade hon starkt, inte för mycket böjningar och annat jobbigt, bara köra på. Hon lyfte huvudet högt ett par gånger och tänkte: nu sätter jag full fart, eller vad säger du då? Jag svarade med att ge henne möjlighet och sätta full fart, men samtidigt talade jag lugnande till henne och strök henne över manken. Hon blev på sätt och vis lite överraskad, och travade bara sådär "lagom full fart", nöjd över att inte bli hejdad i sin livsglädje.

Min glädje var också stor, jag hade klarat av en hel timme utan att en enda gång gripas av den där oförklarliga rädslan som en gång satte stopp för ridningen. Visst var jag lite spänd då och då, men aldrig en tanke på att inte våga skänkla på. Terapi!

torsdag 17 mars 2011

Senast skrev jag att det strular till sig ibland... och när det gäller datorer tycks det vara mera regel än undantag, oberoende om det är privat eller en offentlig institution (heter det så?).

Idag känns det som om det finns moln på himlen, inte hjälper det fast det verkar blåsa... lite som bilden på blompinnen i MåBraVara-bloggen. Men vi får hoppas molnen löser upp sig...

Det finns förhoppningar. Nu ska jag nämligen koka potatis, äta gott (enkelt) och sen packa väskorna för porslinskursen! Där ska jag sitta med pensel i hand och försöka fixa till pälsen och morrhåren på Tassen som jag målar på en skål... Eventuellt hinner jag också dra dit några grästuvor vid Lillkillens hovar (på en annan skål) och fixa hovskägget och några extra drag i den rufsiga manen. Utmaningar men terapi.

Bäst av allt just nu: klockan är så mycket att jag inte hinner börja med något mer "måstas" om jag ska hinna till kursen! Jag har ju ändå hunnit rensa lite inneblomkrukor, så det skräpet ska jag slänga ut i skogsbrynet, och samtidigt ta lite sol, och så...

... ska jag avslöja att jag inlett trädgårdssäsongen. Har köpt den första fröpåsen! Zuluaster, tror jag det var. En blålila sort. Nåt smått att vänta och se vad det blir till. Kanske jag sår dem i mina målade porslinskrukor, de blev ju tomma nu när några blommor hamnade på skräphögen.

Det är vår!

lördag 12 mars 2011

Det strular till sig ibland. Med datorer och bilder och filer och mappar... Men skam den som ger sig, den här bilden ville jag ha på plats.

Den här fjordingen, en ung dam som just och just kan anses vuxen, tycks ännu lockas av "barnsliga" fröjder :). Fast jag behöver ju inte avslöja att det var jag som hade pulkan med till stallet eftersom jag hade varit i grannskapet och åkt och ropat och skrattat i pulkbacken, visserligen med mycket yngre sällskap, men ändå...
Med mina år på nacken borde jag kanske dessutom vara lite försiktigare i skarpa pulkbackar, det kan ju knixa till lite obehagligt i nacken när man åker i ett gupp... eller när man hamnar under pulkan efter alltför tvära svängar... Men så länge man kommer helskinnad hem så...

På tal om rädslor av olika slag. Träffade en förälder till en hästtjej. Föräldern förstod inte alls det som dottern försökt förklara och övertyga henne om, att hästar är härliga djur, att de är helt underbara. Jag svarade, sånt kan man väl inte övertygas om eller övertalas till att tycka. Antingen är man fascinerad av dem, eller så är man likgiltig, eller rädd för dem. Det är väl bara att acceptera att vi är olika. Vissa tycker om allt som är ulligt och gulligt, andra tycker det är obehagligt. Vissa skriker så fort de ser en liten spindel på golvet, andra köper hem dem och har dem som husdjur...

Men den som då är fascinerad av hästar, oberoende om man rider eller inte, borde då och då få en "pratstund" med en häst. De som reagerar så fort de ser ett staket som kunde vara en hästhage (medan andra ser husets fasadfärg bakom hagen), de som genast ser om det finns hästspår på vägen (medan andra ojar sig över hundbajset vid vägkanten), de som alltid stannar upp en stund vid hästtidningarna i butiken (medan andra hellre läser var grannlandets prinsessor har köpt sin nyaste väska)... de borde då och då få en stund i stallet, eller på stallsgården, för att få en dos av det som de mår så bra av...
Eller kan man tycka så?

Jag avslöjar inte till vilken grupp jag hör (eller inte hör)! Det får ni gissa själva!
Jag fortsätter med is-temat i bilder. (Eftersom jag lyckades tappa bort den fjordingbild jag tänkt mig här... )

Det var en liten snöskorpa på ridbanan idag. Fjordingen hade helst hållit sig till de spår som fanns från förr. Helst inga egna volter här och där, åtminstone inte utgående från långsidorna. Men om man tog en massa serpentiner och småvolter inne på banan, just sådär att hon inte fick för sig att längta till fyrkantspåret, då gick det nog bra. Då lyssnade hon, funderade, svarade, tvekade, och så blev det ibland en mycket snävare sväng än jag tänkt, bara för att jag inte höll balansen där den skulle vara...

Men jag njöt. Inte bara av solen. Inte bara av den söta fjordingpojken i hagen intill. Inte bara av att det var ledig dag. Inte bara av att det doftar häst. Jag njöt av kontakten, samarbetet, och att sen få ge långa tyglar åt en nöjd fjording, och till sist styra henne mot utgången, som hon redan flera gånger sneglat på. Vid stallsbommen stod hon sen och halvsov, i solen, av rykten, av den behagliga slöheten i kroppen. Tror jag. Liksom jag gjorde...

onsdag 9 mars 2011

Igår var det ettårsjubileum här på bloggen. Ska man fira sånt?

Igår gick jag också en runda i trädgården, snögården, eller vad man ska kalla den. Där finns det nya arter som jag aldrig planterat, och nu menar jag inte ogräs... Jag hittade en is-ormbunke! Men jag vet inte hur länge den "står sig", har inte tittat efter idag om den är kvar. Vacker är den i alla fall. Men får nog gärna vissna bort innan bildens vildflox skjuter nya skott ur marken :).

fredag 4 mars 2011

Jag vill ju inte vara oförskämd och grimasera... men så här kan ju de här katterna se ut ibland, när de håller på att "putsa nosen"... :).
Det har varit en hel del i kattväg den senaste veckan. En dag när dottern sms-ade till mitt jobb, skickade hon hälsningar från alla nio (9) katterna... Sånt är livet på landet :).

Men jag utgår från att det också blir en hel del i hästväg inkommande veckoslut. Har nog städat stallet ett par gånger denna vecka, terapijobbat alltså, men så har vi ju den där vinterpälsen som antagligen behöver putsas bort vartefter den släpper... och där tar det ju inte slut, terapijobbet, i första taget.

Fick senaste Hevoset ja Ratsastus -tidningen i postlådan häromdan. Mycket att läsa som vanligt. Och en intressant artikel som bl.a. berörde klassisk ridkonst och en av grundarna Nino Oliveira. Hans barnbarn Goncalo Oliveira var nämligen en av alla de fantastiska ryttare som uppträdde i Helsingfors Apassionata i år. Roligt att de mjuka värdena tas fram på olika sätt och just i samband med alla dessa vackra uppträdanden. Det måste inte vara "måste", det kan vara "får" och "vill"!

Det gör att jag vill träna mera. Just i den stilen. Inte för Apassionata :D! men för mig själv och "min" fjording!

Sen vill jag också måla mera... Ska lämna in en ny början på en "fjording"-skål till första bränningen idag. Fåse om jag orkar "fila på" detaljerna sen så jag blir någorlunda nöjd. Svårt att måla rufsiga fjordingfölmanar och busiga blickar!