Klockmalvan är trogen också i år. Jag förstår inte hur det är möjligt, den är så skranglig, har aldrig blivit omplanterad, omöjligt eftersom den är så lång och... ja, jag sa visst redan att den är skranglig.
Jag har varje vårvinter tänkt att jag nog hamnar och slänga den i år, men sen mitt i allt, när jag bytt till vårgardiner, har jag märkt de härliga blommorna. Och så ger jag igen en försiktig förstahjälp så att den ska hållas på fönsterbrädet åtminstone så länge den blommar, och inte ramla ner, brytas.
Jag har nog ett par gånger lyckats ta skott som börjat växa. Men den här just är nog originalet, skulle jag vilja påstå. Härstammar från en god väns villa"kvist" lite norrut (om du läser det här, jo, det är just den samma blomman!!).
Och som sagt, trogen, och ger alltid så mycket glädje med sin skira skönhet!

Annars så märkte jag just, när jag var ute på en runda runt huset, att det doftar vår idag. Första gången på riktigt. Men så regnar det också fint vårregn. Fåse om gräset hinner börja växa i år igen, innan jag får min räfsningsrunda klar... Nåja, det gör inget. De härliga ridpassen tidigare i veckan skulle jag inte ha klarat mig utan, kanske gräsmattan också är gladare nu för den extra gödningen löven ger!

Helt utan bild idag.
Jag har inte tid att sitta vid datorn och pilla med sånt, ute skiner solen, räfsorna vill ut och springa, löven vill hitta fler löv att gosa med i någon kompost. Jag har ledigt. Tog ledigt. Helt appropå. Sa: nu räcker det med väntandet och längtandet. Både för räfsor och för ... hästar!

Sen blev det två dagar med härliga ridpass! Idag känns det lite här och där, borde ha tagit mig en tur idag också, men räfsorna ropar.

Första dagens ridtur blev ett försök att göra nåt. Volt här och så stor. Öppna där och så långt. Tempoväxlingar, mera öppnor, volter. Till sist den härliga avskrittningen till tonerna av hästens frustningar. Det gjorde faktiskt inget att det regnade lite då och då, och singlade ner nån snöflinga här och där. Det märkte jag aldrig. Jag satt på hästryggen, tittade på den klippta manen framför mig som gungade i takt med stegen. Det är sånt som fyller på i de inre förråden.

Andra dagens ridtur blev ett försök att inte göra nåt. Bara sitta på, följa med, störa hästen så lite som möjligt med skänklarna, men ändå få den att gå som jag ville. Det blev helt annat än dagen före. Inte så mycket måste, du ska, lyd mig. Och ändå blev det både volter och öppnor och böjningar och minivolter. Allt på lång tygel. Tempoväxlingarna blev mycket i skritt, ökat och "smygande", men på lång tygel. Otroligt att känna hur hästen började lyssna på minsta lilla rörelse, lillfingrets minsta böjning fick hästen att vicka på öronen "va sa du att jag skulle göra?". Det är lycka.

Helt otroligt vad man kan hitta i trädgården, i knappa fem graders värme. Viljestark, säker och ändå ödmjuk: jag är beredd att sprida andra blommors frön om det behövs, hoppa upp bara så ska vi ser var vi hamnar!
Bellis, alltså, idag. Då man inte tål utan vinterjacka. Kanske nån undrar hur vacker blomrabatten i övrigt är? Jag var nära att missa hela bellisen, bara för att det var så skräpigt, om jag inte hade böjt mig ner och brutit av några torra blomster... Ser ni bellisen på nästa bild?

Den finns nog där. Längst nere, ovanför de båda m:en, syns en liten rosa skönhet. Tusensköna. Den har möjlighet att vara först. Innan knappt nån annan vågar sig upp ovanför jordytan, så blommar den med sina fjolårsblad slokande runtom. Sen brukar den fortsätta hela sommaren och hösten. Här är jag, vill ni njuta en stunds vila, så böj er ner, ta en liten paus, så ska jag berätta vad jag har tänkt...

Vem var det... Tänk om jag skulle ringa min gamla faster och prata bort en stund. Om trädgård, bellis, sticksömmar... Eller skriva ett brev... Har jag faktiskt så här bråttom?

Vem var det som sa nåt...? Pratar jag med en blomma? Äh, jag ringer min faster hur som helst!

Den här har jag ännu inte sått i år. Men ska. Absolut. Trots att den har svårt att hinna bli till nåt när frosten kommer så snabbt sen. Den är bara så förunderligt utformad. Vem har hittat på nåt så fantastiskt?

Under den senaste veckan har det blivit en del stallsturor.
De gör gott. Även om jag kanske har lite värk här och där dagarna efter :). Man måste ju träna upp sig för att klara av allt trädgårdsarbete sen, vet ja! När det äntligen blir så varmt att man kan börja göra nåt på allvar. Fast jag gör mest på skoj. Som när jag tog en tur till det som jag fantiserar ska bli ett planteringsbord. Jag sopade bort lite torra löv, kollade lite vad som var ruttet och måste tas bort, och vad som relativt enkelt kan fixas. Charmigt hur som helst. Hörde att bordet är hemtillverkat för upp emot sjutti-åtti år sen... eller mer! Fåse om det blir nåt. Redan tanken ger mig energi.

Det som först ser ut som en blek gul knopp blir sen en skir gräddvit (och rosa?) drottning. Jag hoppas att aklejan har överlevt sin första vinter här. Flyttade hit den senaste vår, en liten ynklig planta, från de blomrabatter jag rensade som barn. Blev först besviken när den såg ut att bli gul, inte min favoritfärg precis. Men den gjorde mig glad. Många gånger om. Varje gång jag kastade en blick ut till det hörn i trädgården där den stod, så liten som den var (ca 12 cm), så blev jag varm inombords. Tänkte på föräldrarna, hemmet, barfotasomrarna...

Sen gör det inte så mycket just idag att det snöslaskar och blåser kalla vindar. Allt har sin tid. Snön också. Och nordanvinden. På med vinterjackan igen, snart är den längst inne i skåpet igen, minst sex månader! Men du har väl vårkläderna i beredskap, våren är överraskande!!

Om man inte hinner gå ut i solen, kan man sitta i ett fönster och se hur solen får allt att glittra annorlunda. Jo, jag vet nog att dammet syns också desto bättre, men det hör inte hit :).

Man kan också inventera sitt garnförråd och konstatera att man verkligen inte borde köpa mer.

Jag gick inte förbi garnbutiken idag heller. Det blev lite mera reagarn. Bara för att färgen var så vacker. (Jag har den där idén i huvudet...) Så det blev en lösglass mindre i sommar igen :).

Det pratas om vintage överallt. Det är en gammal idé.

Min mamma lärde mig att tänka vintage. Av gammalt gör man nytt. Så gjorde man då, mest för att det blev billigare så. Nu finns det butiker som köper in gammalt, gör nåt nytt av det och säljer dyrt ...??

Men i mig finns tankesättet djupt rotat. Det ger glädje. Skaparglädje. Hand-arbets-glädje.

Som att göra nåt av det man hittar ute i skogen, eller i trädgården. Det som andra tycker är skräp kan bli nåt fint. Skaparglädje.

Aklejan har lagt upp ett litet vattenförråd redan från början. Ifall det blir en torr sommar :).

"Spoven och sädesärlan ropade igår:
Tro det eller ej, nu är det vår!"

Och snart är det försent att vara tidig med räfsandet i trädgården :).

Nån vacker dag ska jag ta en snabbrensningsrunda i rabatterna, krafsa lite här, krafsa lite där. Bara för att få känslan att vakna. Och lite lufta på täcket för det spirande gröna.

Snart är det dags för små sommarbuketter. Men inte riktigt än.

Som följande väntar jag på att ormöga ska börja visa sina knoppar. Jag hittar knappt bladen än, men jag vet att knopparna helt plötsligt finns där en solig dag.

Jag har sått de första fröna. I wcpappershylsor. Fåse om det funkar som jag tänkt.

Lite senare ska jag så silkesblomma (atlasblomma), som överraskade mig så totalt i somras med sin skira, fantastiska och envisa blomsterprakt. Blomsterböna ska jag också så, och ... och ... och...

Hittade en utmärkt kandidat till planteringsbord i en gömma. Gammalt, speciell design, med skåp under och ... Men det är lite som Askungens balklänning: jag ska bara skrubba lite där, spika lite där och så ska jag... oj, är klockan så mycket, dags att se till att man får mat i sig och att de som behöver det kommer i säng i tid... nåja, vad är nu en bal på slottet, kanske jag ändå inte skulle lyckas med mitt projekt... Och så har man ändå den där bilden i huvudet hur helt fantastisk bordet skulle bli med lite fixning...

Vi får se.

Möjligheten finns.

---

Måste bara lägga fram en tokig idé: Mitt i trädgårdssäsongens början hittade jag en handarbetsidé i mitt huvud! Ska söka lämpligt garn. Nåt som är behagligt. Nåt vackert. Sen ska jag sticka... nej, jag tror jag ska virka... nåt till hösten!!!

Den här bilden kunde vara vilken skogsväg som helst. Var som helst. Ändå är det en speciell väg med många minnen. Hallonbuskar till höger, blåbär i backen och längre upp till vänster lingon i massor... Välanvänd som skidväg ibland, eller som joggingrunda (förr) med en massa myggor i knävecken... :).

Det blev äntligen en härlig hästeftermiddag och -kväll igår. Först en del stallsgöromål i härlig sol och med nyfikna hästar i rad vid staketet, "Vad håller dom på med egentligen? Ja, inte vet jag, men bäst att kolla in dem i alla fall."
Sen ca 45 minuters "träning" på banan som nu börjar se riktigt inbjudande ut, lagom fuktig. Sist en halv timmes härlig terrängpromenad. Två hästar i rad, lagom mycket (häst)prat, och mycket vår i luften! På en väg ganska lik den på bilden.

Idag blev det mera stallssysslor. I solen. Med hästpublik. Men idag hörde de dessutom hö-skottkärran skramla så de trodde de skulle få sitt kvällshö. Härligt att höra hästarnas låga gnägganden! Vad heter det egentligen? När hästarna "hockrar" lågt, ibland nästan ohörbart, bara med läppdarrningar.

Träningen då? Kom fram till att vi får gå "back to basics" igen. Koncentrera sig på sitsen, balansen, det där med att störa hästen så lite som möjligt, låta den arbeta ifred. Där har man att träna på i hela sitt liv, tror jag.

Fick vårkänslor... Tvättade fönster på utsidan. Tog kameran med och tog en runda runt huset. Visst är det vår! Här och där kommer det nåt grönt... Och här och där i rabatterna märks det att höststädningen blev på hälft: vackra maskrosblad... Men nåt ska ju Stampe få också. Han fick förresten en utepromenad idag. Och före det fick han en behövlig manikyr. Oj, vad klorna hade växt sen senast jag hade avbitaren i handen...

Och scillan kommer upp lika säkert i år som tidigare år.

Samtidigt som jag stod där hörde jag tofsvipornas ankomst. Har aldrig sett det tidigare, bara småningom märkt att de finns. Nu kom de. Ca 20 st på en gång. Det såg ut ungefär som när kajorna härjar i flock i stan. Men jag såg de breda svartvita vingarna så tydligt att jag måste följa med flocken lite extra noga. Ett par minuter senare hörde jag det kännspaka ljudet. Hoppas de hittar tillräckligt med mat.

Jo, jag har målat akvarell. I min ungdom :). Och katter är ett gulligt motiv, dvs. både svårt och roligt. Skulle gärna fortsätta nån gång med det. Så jag har det också på min "när jag inte vet vad jag ska göra"-lista.

Hästar är också ett kärt motiv. Även om jag fortfarande frestas använda mig av tricket man lärde sig som barn: rita hästhovarna i långt gräs eller buskage för att slippa svettas med den besvärliga formen och för att inte behöva kämpa med att få "knölarna" ritade på rätt ställe :).

Ännu en regnig dag. Vår. Och fågelkvitter överallt.

Efter vår kommer sommaren. Med blåklockor och grönska överallt. Att fota och måla akvareller av.

Sen bildas frön. Överallt.

Jag gjorde ett misstag igår. Eller kanske inte. Var in till en blomsteraffär. Kollade in fröpåsarna där. Gick ut med några i handen... Betalade ungefär vad en stor lösglass kostar, hade väl sju påsar i handen... Lite spenat, lite blommmor, lite bönor... Nåt välbekant och nåt nytt. Man kan ju hoppas att nåt lyckas :).

Kollade in mineden-bloggen (mineden.blogspot.com) och såg ett trevligt tips på planteringskrukor av tidningspapper (om jag förstod saken rätt). Måste prova det! Sen kom jag att tänka på pappershylsor som ju hela tiden finns i nån roskis... kanske man kunde prova dem som planteringskrukor också? Det går ju att klä över dem (med nån av de otaliga fina bilderna man nån gång klippt ur tidningar och som samlats på hög...) så blir de prydliga.

Jag förstår inte dem som säger att de inte har nåt att göra...

Det regnar ute. Överraskande? Nej, men överallt plaskande :).

Bäst att hålla sig inne i värmen, kanske man hittar en katt som sover sött och som är beredd att börja snurra så där gosigt så fort man rör i den. Den sover nog i gungstolen, kan jag tänka mig. Sen när man börjar slamra i köket tittar den sömnigt upp för att kolla om det är matkoppen som slamrar eller bara nåt som är för människorna.

Innan det började regna riktigt ordentligt hann vi med en stallstur. En liten. Alltför liten, men bättre än ingenting. Lite vinterpäls tog vi hem. Och lite stallslukt.

Tog fram min gamla trädgårdsdagbok igår.

Intressant läsning, fast jag skrivit det själv :). Mindes inte alls vad jag hade gjort och planerat och tänkt då i höstas. Nu minns jag lite bättre. Var jag planterade det ena och det andra. Och varför just där. Läste också varningarna: försök inte med tomatfrön! Tror inte jag bryr mig. Jag köper nån liten "onödig" fröpåse och låter i stället bli att köpa de dyra lösglassarna i sommar! Jag klarar mig med 50 cents glasstrutar, men jag vet inte om jag klarar mig utan misslyckade tomatplantor :). Nåt ska man ha att oja sig över!

Bläddrade i mina bilder och hittade den här. Är den inte fin? Naturen igen som är så vacker! Och ändå så enkelt. Är det månne någon som känner igen blomman... och minns hur mycket det fanns av den oinbjudna sorten i blombänkarna ifjol? Märk väl, man kan låta bli att rensa bort den och då, först då, får man se dess vackra blomma :). Kärt barn har många namn, "vatuarvi" sa visst min mamma.

På tal om trädgård: Jag undrar hur det går med krokusarna jag planterade ut ifjol. På ett ställe är det nog bar mark, men på ett par andra ställen är det nog minst 50 cm snö än... Det ska bli intressant igen i vår att följa med hur det artar sig, kan inte säga annat. Måste bara minnas att ta nån minut då och då för att gå en liten runda och kolla in bänkarna, ta en liten pinne och peta försiktigt. Så man inte stressar förbi den härliga vårtiden.

Såg nog igår att nåt kommer upp vid husgaveln, har inte den blekaste aning vad som kommer så kraftigt redan nu... ett par cm långa, tjocka gröna bladknoppar... trots den våta och kalla jorden...

Det verkar nästan som om mitt hobbyrum snart flyttar utomhus? Hm... fåse.

Annandag påsk...

... hade ju tänkt mig videkissor in till påsk, men hittade inga här runt vårt ställe. I lördags såg jag nog några nära påskbrasan, men det var där, och då hade jag redan tagit in vanligt björkris att hänga de målade påskäggen i. Men med fjädrar och tallkottepåskkärringar i blir även det riset hur vackert som helst.

Videkissebakelserna blev inte så fina, och jag använde bara vanlig kakbotten, men idén har jag alltså dokumenterat. Roligt att det så enkelt går att göra nåt så gulligt som videkissor.

Påskgräset hann bli superlångt i alla fall, fast jag trodde jag var försenad med det! Ska bli intressant att se vad Stampe säger om den kraftigare sorten. Det vanliga tunna gräset har vi redan klippt (vi har kanske sju påskgräskoppar av den sorten) så han har ju nog fått smaka.

Nu har påskharen varit på sin traditionella turné och hit har också en del påskkärringar och ett par riktigt stiliga små herrar hittat vägen. Trots allt slask ute på vägarna.

Påskharen hade med sig några morötter som vägkost, men delade med sig till hästarna i hagen. De var förvånade men väldigt nöjda.

... Och så finns det ett pinfärskt Gripenbergs korsord att ta itu med, om man råkar få för lång långfredagsdag...

Har blåst ur några ägg som ska målas.
Äggen blev en kaka som ska glaseras i något skede. Var till "stan" igår och åt en så fantastiskt fin bakelse med videkissor och kyckling på. Kycklingen ska jag inte försöka mig på, men lite videkissor kunde man kanske lyckas med! Det finns ju choklad, som tur är!

Långfredag...

... när jag förde mat åt Stampe i morse hördes en trana långt borta (eller var det kanske en svan?). Och orrarna spelade nånstans bakom skogsdungen... Det artar sig. Våren är här! Precis i tid, som vanligt. Vem hade trott det?

Och vem hade trott att jag skulle hitta de små solcellslamporna ute i blomrabatten... jag var så säker på att de var undanstoppade i en låda nånstans. Men igår kväll såg jag tre små svampar som höll på att "växa fram" ur snödrivan och lyste så klart. Det går snabbt nu! Ställen i trädgården där man "vadat" i snön upp över knäna är plötsligt smutsgråa små snörester mellan gräsplättarna.

Igår fick Stampe de första maskrosbladen. Visserligen fjolårs, men de såg gröna och fina ut, och han åt, om än lite förvånat! :)

Men det viktigaste: att får stå där ute, lyssna på fågelsnattret, försöka urskilja nån tidig vårfågels försiktiga kvitter, lyssna på vattnet som rinner överallt, få andas in frisk luft, bara andas in våren... Det är påsken, det som man trodde var dött visar sin sprängkraft. Och nånstans trumpetar en trana.